Ja då var det dags igen för ismete. Nytt vatten och nya tag. Dock så var inte vädret det bästa men ut på isen skulle vi, även om det blev ett kort pass. Man kände sig lite ihopkurad och frusen där man satt i minusgraderna och nordanvinden i väntan på att gäddorna skulle hugga. Som tur var hade jag med mig kaffe-termosen som värmde gott, även om utsidan av den bara blev isigare och isigare av blåsten och halvregnet medans timmarna gick.
Tydligen var det inte bara vi som kände oss frusna, utan även gäddorna verkade rätt så stela. De få, små, gäddorna som högg hade en hel del små iglar på sig vilket tydde på att gäddorna mest bara stod och tryckte vid botten i väntan på bättre tider.
Nu bjöd vi ett par gäddor på ett litet skrovmål och då fick en av de små gäddorna som kom upp bjuda på en snabb posé så jag skulle ha någon trevlig bild till bloggen. Jakten fortsätter!
Ett snabbt foto sen tillbaka i plurret, tack!
Efter alla tentor och inlämningar var det äntligen dags för årets första ismete -pass! Man tänker som vanligt "Va? är klockan redan... jag somnade ju nyss!" när väckarklockan ringer 06.30. Men när det är fiske som står på listan känns det ändå lite lättare att kliva upp.
Innan solen gått upp var hålen borrade och utrustningen på plats, då infann man sig i det klassiska "Nu är det bara att vänta"-stadiet. Det tog inte lång stund för än första vippan dansade i vädret och ålbjällrorna klingade i takt.
Förhoppningen om en stor madam steg och nog var det en gädda alltid som tagit mörten. Jarkko kände att linan var helt stum men då mothuggets satts in var allt han fick upp sina krokar. Det tog inte länge innan nästa vippa, vid ett av Jarkkos spön, stod i vädret och den här gången kom det upp en gädda, tyvärr i mindre format. Inte långt efter det small det på, på ett av mina spön där också en mindre gädda komma upp. Förhoppningen om en stor madam fanns kvar men tyvärr blev det inga stora gäddor idag, endast snipor och en finare abborre.
En vacker abborre som föll för en mindre mört, som efter en snabb fotografering fick simma tillbaka ner i djupet.
Tydligen var det inte bara vi som kände oss frusna, utan även gäddorna verkade rätt så stela. De få, små, gäddorna som högg hade en hel del små iglar på sig vilket tydde på att gäddorna mest bara stod och tryckte vid botten i väntan på bättre tider.
Ett snabbt foto sen tillbaka i plurret, tack!
