Nederlaget och revanschen

Så var det då dags för årets Umea Pike Open, något alla gäddfiskare ser fram emot. Det är inte bara kul att tävla utan det är även ett perfekt tillfälle att träffa andra likasinnade människor. Umea Pike Open är en tävling där alla gäddor över 75cm ger ett poäng per centimeter och varje lag ska genom att fånga, fota och släppa tillbaka försöka samla så många poäng som möjligt fördelat på maximalt fem gäddor.

Jag och Jonas hade noga förberett oss med en plan över var vi skulle fiska, med vilka beten och liknande. Allt i minsta detalj. Nytt för i år är att vi fixat gröna team-jackor med vår logga på ryggen "Professional Overrunners". Riktigt grymma, vattentäta softshelljackor. Trots detaljplan, jackor och en fräsch båt märkte vi på tävlingsmorgonen att vi skulle bli tvungna att revidera vår plan lite då det blåste.. hårt kan vi säga. Storm är att ta i men vågorna och dyningarna var inte att leka med.

Kaoset vid start. Trots renoverade motor blev vi ordentligt frånåkta.

Första viken som vi gled in i var vi faktiskt först i. Det tog ungefär fem kast så satt den första gäddan, Jonas som blivit blind av de piskande vågorna som sköljt över hans glasögon sken upp och tog fram håven. Ja i år körde vi faktiskt med håv för att säkra gäddor som eventuellt satt dåligt. Då vi fick syn på fisken kunde vi snabbt konstatera att det var en poängfisk. Mätbrädan visade 81 cm, en riktigt slips som gett oss bra startpoäng. Hoppet steg och och vi fiskade på som aldrig förr. Enda problemet var att nu högg det inte mer på platsen, vi hade inte ett pill så vi gjorde som planerat, flyttade oss till nästa plats. Dock så blåste det riktigt hårt vid det här laget, det var svårt att ankra och jobbigt att kasta.



Vi nötte på, vik efter vik, grynna efter grynna med vetskap om att alla de större ekipagen redan kastat 50 kast över varje plats och att gäddorna som eventuellt stod där redan sett 150 artificiella beten och säkerligen huggit på något av dem också. Sagt och gjort, nu skulle vi dra vårt ess ur rockärmen och åka längre ut till en vik som garanterat skulle hålla gädda, problemet var bara att vi inte kunde ta oss dit, det var helt enkelt för mycket vind och vågor. Vi bestämde oss för att snedda över fjärden och det skulle visa sig vara med livet som insats. Dyningarna och vågorna som gick där ute fick oss nästan att kapsejsa. Väl på andra sidan fjärden väntade ett helt gäng gäddor som var intresserade av våra beten men inte alls sugna på att bita över dem. Vi såg säkert 30 gäddor vid vår första ankring och landade en handfull som dock alla låg under 75cm.

Så var det resten av tävlingstiden i princip, till vår sista ankring där jag krokade en fisk som såg ut att vara en poängfisk men som på mätbrädan endast var 73cm och saknade alltså 2cm för att ge poäng. Vi fick se oss rejält besegrade av de andra lagen, där många som åkt långt ut i fjärden fyllt kortet med 5 poänggäddor.

Prisutdelning där Magnus och Patrik står högst upp på pallen, grattis!

Däremot lyckades våra vänner ur SK Hellfish, Mange och Patrik, som fiskade i Team Oskwig i flugfiskeklassen bättre och tack vare sina tre landade poänggäddor knep de förstaplatsen. Vi har som mål att alltid slå Micke och Dabbe, också medlemmar i SK Hellfish, som också fiskar i spinnklassen och de lyckades även i år att landa noll poänggäddor. På kvällen avslutade vi med en god burgare på rex innan alla wobblade hem med sjöbenen man fått ute på havet.

Och så till revanschen..

Jag och Jonas hade besämt att vi skulle ut en sväng idag för att köra gädda och med teamjackorna på trotsade vi den härliga vinden. Det var riktigt blåsigt hela dagen och ankaret som vi använde agerade snarare drivankare än ankare. Fisket började ganska segt för oss och Jonas tog ledningen med 2-0 i gäddor, båda tagna på nya beten för honom. Däremot så skulle jag revanschera mig och det ordentligt. Precis som i Umea Pike Open fiskade jag idag med beten jag gjort själv. Jag hängde på ett nytt tailbete, ett bete med gummisvans, som jag fiskade in relativt snabbt. I ett spinnstopp såg jag plötsligt ett gap dyka upp bakom betet och sluka mitt hemmagjorda bete och dyka ned mot botten.

Fisken stångade på riktigt bra och jag fattade direkt att det inte var en snipa. Först tänkte jag att var en fisk kring 5kg sedan efter första rusningen började jag prata om 7-8kg. Då jag väl såg fisken ordentligt vid sidan av båten började jag gissa på ännu högre vikter och tänkte högt, kan det vara en tia? Efter att fisken gjort någon rusning under båten, vänt och stångat kunde jag tillslut handlanda den fina fisken väldigt odramatiskt. Väl i båten insåg jag att den var en bra bit över metern och måttbandet visade hela 120cm. Även fast skönheten var utlekt fattade jag att jag hade slagit mitt tidigare personbästa. Väl i vågsäcken visade det sig att min härliga dam jag landade klarade 10kgs gränsen galant då vågen stannade på 10.8kg. Fisken fotograferades och och hölls sedan ett tag i vattnet innan hon simmade tillbaka ner i djupet. Jag hoppas att vi ses igen och när den damen ätit upp sig väger hon nog ett par kilo till.

10.8kg fördelat på 120cm, en vacker, stadig pjäs.

Återutsättning av gäddan. Grov och fin rygg.

De fiskar vi fick efter denna är ju helt ointressant och egentligen tänkte jag knappt själv på det. Jag satt med ett leende på läpparna hela dagen och gör det än. Så otroligt skönt att få landa en 10+ gädda och det på ett bete man gjort själv.

En ny favorit som kommer att följa med ut.