Trög, trögare, Önskegäddan

I helgen deltog vi med ett team i Önskegäddan. Vi hade hoppats på växlande molnighet och starka vindar som någon av alla vädersajter hade utlovat. Vi möttes av strålande sol och en spegelblank sjö. Vackert var det men uselt för fisket.

Önskegäddan är en tävling där endast den största gäddan, till längden, vinner hela tävlingen vilket gör att taktiken blir lite annorlunda jämfört med andra tävlingar där man oftast tävlar med en totallängd av sina fem längsta gäddor man fångat.

Prylar hade vi i alla fall gott om.

Då det är sånt här väder plus att vattentempen ännu är ganska hög så gäller det att fiska djupt, speciellt om man är ute efter de större fiskarna. De flesta under tävlingen körde trolling och så även vi. Vi hade kontakt med fisk nästan på en gång vilket gav lite förhoppningar men efter det var det tvärdött. Den fisk vi kunde se på lodet stod kring 10-12 meter men de verkade totalt ointresserade av allt vi hade att erbjuda.

Trolling i väntan på något stort. Och som jag väntade.

När alla tävlingstimmarna gått kunde vi räkna ihop totalt 5 påslag från gädda fördelat på tre personer och 8 timmar. När vi kom i land förstod vi att ungefär så hade fisket varit för alla under dagen. Det var två lag som lyckats peta upp en gädda i större kaliber där ena lagets gädda var 107cm och den andra 108cm. De här lagen hade inte fått mer än två gäddor var på hela dagen så vi kan väl sammanfatta årets Önskegäddan med ordet trögt.

Vertikalträning

Jag och Jonas var ut och tränade lite på vertikalfisket här i krokarna. Målet var väl främst att lära känna grejerna ännu bättre och vi var väl medvetna om att det bara skulle bli gädda, även om man alltid hoppas att en slumpgös kliver på. Varje fisk, oavsett art, ändå lika rolig att få då man har lite klenare grejer man drillar med.

Jonas drillar glatt en av dagens gäddor.

Många gäddor sitter, precis som den här, i stingerkroken vilket med fördel knyts i en tunn wire för att man ska vara på den säkra sidan då gäddorna hugger.

Jag avslutade kvällen med att landa en hundraklubbare, en gädda på 100,5cm. Dock så var det nog också en av årets smalaste gäddor så att börja mecka med våg etc. lät jag bli. Hon fick simma tillbaka och växa på sig istället. Nu peppar jag, Jonas och Dabbe för helgens tävling!! Bara att börja förbereda sig.

Gösjakt

Under senaste tiden har jag hunnit prova på lite gösfiske med de övriga i klubben. Johan i klubben lyckades med tidernas gösfiske i våras där han fick upp en otroligt vacker gös på hela 6,6kg, riktigt grovt allmänt sett och en drömfisk med tanke på att den togs här i Norrland.

Jag har hunnit vara upp till Bureälv-systemet en kort sväng och ända ned till Övik för att försöka på gös. Det positiva är att jag har fått inviga vertikalspöet med gös men tyvärr så har jag inte fått någon riktigt storlek på fiskarna.

Uppe Bureälvsystemet gled jag runt själv en kväll ute på vattnet och flötestrollade. Resultatet, bara gädda.

Min första vertikalfiskade gös. Det här passet gav mig, Jonas och Dabbe 8 gösar, dock utan nämnvärd storlek.


Henke däremot drog en riktigt fin gös framför näsan på mig under ett av passen vi var ute. En fin pjäs på 4320gram, bara att lyfta på hatten. Då vet man i alla fall att man håller sig i vatten där det finns stor gös.

När man jagar gös får man allt som oftast väldigt mycket gädda men ibland kliver det även på andra arter, som här en abborre på nästan 7hg. Det är bara att ta nya tag efter gösen.

Revansch på Abborre

Så var det dags igen för mig och Robert att åka ut och jaga abborre och för mig att försöka få en abborre över kilot i år också. Tyvärr brukar inte konditionen vara den bästa för abborrarna mitt i sommaren men däremot kan de vara väldigt huggvilliga och att klara 1kgs-gränsen är absolut ingen omöjlighet.

Dagen började förstås med lite motorstrul. Oljelampan blinkade och mest troligt var det bara grabbarna som servat motorn som glömt att nollställa räknaren. Efter lite svordomar och googlande tog vi oss vidare ut mot det heta abborrstället.

Fisket började bra med en hel del abborre i så kallad matstorlek men när det började skymma uteblev huggen trots att det var mer betesfisk i farten. Vi hoppades att de stora pjäserna skulle börja jaga nu och mycket riktigt, så var det. Plötsligt fick jag på något som kändes aningens finare och för att inte lämna något åt slumpen håvades fisken och tur var väl det då fisken som fått syna håvgarnet var en riktigt stadig sommarabborre.

Fisken mättes till 45,5cm och vägde in på 1100gram.

Efter mätningen och fotografering fick skönheten simma åter.

För att visa Robert att jag fortfarande kan det här med idfiske avslutade jag kvällen med en vacker liten id. Efter det styrde vi skutan hemåt i den kyliga luften som visade sig endast vara 8 grader varm. Det börjar bli dags för alla gäddfiskare att trimma utrustningen för det kommande höstfisket.