Psycho killers

Tyvärr har höstens gäddfiske blivit åsidosatt, mycket på grund av jobb, resor och fokus på att jaga upp en reg-lax. Men med det avklarat är nu siktet inställt på gädda (12+) och lake (4+). Innan förra veckans visit i Malmö tog jag mig ut tillsammans med "Mr. Predator Champ" Jörgen för att jaga upp några arga gröna, eller "psycho killers" som Jörgen brukar kalla dem.

Vi trodde att de stora köldstela gäddorna skulle vakna till liv en vacker dag som denna och bokstavligen slänga sig över våra beten. Dock var verkligheten en annan och vi bjöds på ett trögt fiske med mestadels smågäddor.

Växlande molnighet och lätt bris, perfekt gäddväder. 

Först på vägen tillbaka hängde jag på en vitspräcklig ihopsmält trotjänare, en skönhet till gummibete som består av en framdel från en Savagear shad och tailen från en Bull Dawg. Detta val baserades på att Jörgen fått de flesta gäddorna på ett av sina ljusa gummibeten. Inget dumt val skulle det visa sig. För det tog ingen lång stund innan en lite kralligare dam klev på. Dagens sista fisk blev en fet 100+are som snabbt fick posera för kameran innan hon återutsattes. 

En vacker höstgädda

"If I'm not fishing, I'm thinking about it."

Beast mode

Plötsligt händer det. Allt stämmer och drömfisken är ett faktum.

Patrik körde upp från Gävle för att följa med ut och prova på laxfisket. Efter det obligatoriska morgonkaffet åkte vi ut i gryningen med en båt som var fylld till bredden med prylar.

Tanken var att jag skulle visa hur laxfisket gick till, men att det skulle gå så bra att instruera under Patriks vistelse kunde jag bara drömma om. Som många andra historier börjar den här med strul och fadäser men slutar med eufori.

Allt började med att mina fyrtaktare gick riktigt uselt, nästan så att jag under några korta ögonblick övervägda att åka och hämta en annan motor. Det var otroligt svårt att hålla den hastighet och kontakt med prylarna jag ville. Men efter lite svordomar, kaffe och ett allvarligt snack med motorn så började den bete sig som folk och livet återgick till det normala.

Med lite fipplande av blytyngder och linlängder fick jag till slut in den där obeskrivliga känslan man inväntar, då allt känns rätt. Inte långt där efter stod jag med böjt spö och ett underbart tunggung. Inget tjafs, som Mikael Odell hade sagt. Efter några pulshöjande rusningar, huvudskakningar och en portion mjölksyra kunde till slut en riktigt krallig fisk håvas. Längden såg onekligen bra ut så vi gled in till land för att väga fisken. När jag fick se höjden på fisken förstod jag direkt att den var över den magiska gränsen 14-kg, men frågan var bara med hur mycket. Vågen stannade på 16,3 härliga kilon.

Som en höstmålning, hane 16,3kg. 

Ja, nu visste Patrik hur man skulle göra. Jag kände mig klar för dagen, nästan för säsongen och var nära på att lägga ifrån mig grejerna och bara låta Patrik fiska. Men Patrik insisterade på att jag skulle fortsätta och så fick det bli.

Efter lite lugnande kaffe fortsatte vi och efter en del nötande fick äntligen Patrik känna på gung. Hans nya laxspö kombinerat med en klassisk Ambassadeur gjorde jobbet och till slut kunde vi håva en vacker honlax som precis klev över 10kg-sträcket.

Patrik med en vacker fisk på 10,1 kg.

Nu släppte pressen. Man kunde pusta ut. Patrik hade fått fisk. Hemskt hade väl varit om han kört hela vägen från Gävle för att endast få håva fisk. Vi avbröt fisket, tog skydd undan det blöta vädret och fyllde på med energi för kommande kraftmätningar.

En mindre fisk i sammanhanget återhämtar sig.

Ja, på't igen. Trots den törstigaste, halvslöa, fyrtaktaren jag kört på länge puttrade vi på med förhoppningen om att Patrik skulle få bända något ännu större. Så länge hastigheten var rätt fick väl motorn dricka hur mycket den ville. När jag fällde kommentaren "Nu känns det hett", sög det till i Patriks spö. Det var som på beställning. En fightvillig hona satt press på grejerna och ännu en fin fisk på 9,6 kg hade fått syna håvgarnet.

Tillbaka ner i djupet

Som om inte den stora hane jag redan fått skulle vara nog den här säsongen, bjöds jag på ytterligare ett hugg med en tyngd som kan få den mest sammanbitne sportfiskare att le. Den krigade på ordentligt och första gången jag skymtade fisken i vattnet sa jag åt Patrik, "Den är riktigt grov. Det kan vara en 14+". Väl i håven kunde jag konstatera att den både var riktig grov över ryggen och rund om buken. Vägningen och mätning konstaterade att jag lyckats landa en andra 14+ och den här gången en hona, makalöst. Hon fick snabbt posera för kameran innan hon, liksom de andra laxarna, fick simma åter.

"We like big chicks", hona på 14,62 kg.

Med två så fina toppfiskar den här hösten känner jag att man i lugn och ro kan lägga fokus på andra arter ett tag. Men vem vet, ni kanske ser mig ute på älven i November i väntan på 20+hugget. "There is always a bigger fish.."

Gummifiske

När jag och Jonas hittade en lucka i våra kalendrar, en grå och blåsig höstdag, passade vi på att förgylla den med gäddfiske. Jag hade en hel del nya gummibeten som behövde tuggas in och var därför extra peppad på att komma ut och provfiska de olika modellerna.

Kvällen före-aktivitet. Riggning av Bandit shad, McRubber och Pig shad.

Mångsidigheten med gummibeten är stor. Ett och samma bete kan med lite olika riggning anpassas för de flesta situationer, vilket är riktigt trevligt. Just den här dagen ratade gäddorna dött agn av någon anledning men provsmakade gärna en långsamt infiskad McRubber.

En välgödd liten krigare som föll för Big McRubber.

Efter en dags fiske med olika mjukbeten måste jag säga att jag verkligen gillar McRubber-betena. De är lätta att få en bra gång på, båda med shallowskruv och vanlig jiggskalle. De kastar grymt, finns i en uppsjö färger och fångar uppenbarligen fisk.

Var på den säkra sidan, använd gummi!

Laxdax

I och med det kallare vattnet har lax- och havsöringsfisket kommit igång och det är många som är ute och nöter efter de stora prickigfiskarna. Jag och Hasse har hunnit värma upp och göra bort de nu obligatoriska motorstruls-passen, förhoppningsvis. Alltid ska det vara nåt grus i maskineriet!

Båtmotorer, Hasse och laxfiske. Tre saker som inte lirar ihop.

Med helt ny utrustning för laxfisket har jag varit riktigt peppad på att komma ut. Så pass att man kanske börjat lite väl tidigt. Men bättre det än att komma ut för sent. Även om fisken finns där har de första passen var väldigt tröga. Trots det har jag fått testa min utrustning då en tyngre dam klev på under ett av passen, som dagens enda fisk.

En riktigt ryggbred laxhona på 12,15kg som fick simma tillbaka ner i djupet.

En fin start på säsongen men i skrivande stund har jag faktiskt lyckats fångat något ännu större! Mer om det berättar jag i nästa laxinlägg. Håll till godo!

"Go for the big ones" - Leif Engström

Kågegäddan

Den 20:e september gick första upplagan av gäddfisketävlingen Kågegäddan av stapeln i Kågefjärden. En "enkel och okomplicerad" tävling där 16 lag gjorde upp om Kägegäddan-pokalen (japp, det smög sig in en felstavning på pokalen).

Regelgenomgång med förväntansfulla deltagare.

Det var första gången jag fiskade i fjärden men som tur var hade mina goda lagkamrater Jörgen och Robert varit ut en sväng och rekognoserat området, så vi fiskade inte helt i blindo.

Fisket började trögt och första timmen harvade vi på utan resultat. Retlig nog kunde vi se en annan båt lyfta in en snipa över bord som fick posera mot mätplankan. Riktigt tärande på psyket för en tävlingsmänniska som mig. För att försöka lokalisera huggvillig fisk provade vi lite trolling kring grundområden, vilket resulterade i hugg men tyvärr också en tappad fisk. Total ilska.

Koncentration!

Det fina med hugget vi fick var att vi hade lokaliserat fisk. Vi ankrade med iPiloten och började dänga och plötsligt satt den där, första fisken var krokad och några sekunder senare var den i håven. Även om det var en liten fisk så var det otroligt skönt att spräcka nollan.

Ännu en 80+, fisk nr 11 i ordningen.

Vi fiskade på och lyckades lura upp flertalet gäddor på samma spot under en tydlig huggperiod. Med fyllt kort, 5 gäddor, var vi nöjda och letade oss ut mot djupare vatten. Vi hängde på beten som SG Butch, PN wobbler och stora gummibeten som vi släpade med förhoppningen om att något större skulle kliva på.

Märklig monarki, två gäddkungar.

Tyvärr resulterade det inte i mer än ett enstaka hugg. Av ren tristess började vi spinnfiska på nya platser utan något resultat. Mot slutet av tävlingen letade vi oss tillbaka kring områdena där vi startade. Där lyckades vi med ett idogt nötande peta upp några fler gröna krigare.

Efter en lång dag på sjön gled vi till slut in för poängräkning. Totalt sett verkade dagen varit seg. Alla lagen hade inte kunnat fylla sitt kort, några hade inte ens fått fisk, och de som fått fisk hade fått det under ungefär samma tidsfönster som oss.

Det satt som en smäck!

Dagen avslutades med prisutdelning, pizza, öl och massa fiskesnack. Till både vår glädje och sorg fick vi ställa oss på andraplatsen på prispallen. Första förlorare, 6 cm från förstaplatsen, men samtidigt var det bara ett lag som slagit oss av de 15 vi mötte!

Prisutdelningen resulterade i att en ny Ambassadeur av modell C4, fylld med tracer braid, fick flytta hem till mig och bli en del av min spinnrulle-familj. Jag hoppas innerligt att detta kan bli ett återkommande arrangemang med fler deltagare, större gäddor och mer chips. Team Pringles!

Resultat

1 Dp 425 cm

2 Pringles 419cm

3 Eat sleep fish 377cm

4 Norrlands guld 364 cm
5 Hägglund o co 345 cm
6 Huga bonanza 339 cm
7 Pikesuckers 331 cm
8 Shipwrecks 283 cm
9 Köpstopp 267 cm
10 Hooked 4 life 241 cm
11 B.15 203 cm
12 Persex flucius 176 cm
13 Kågebay explorers 121 cm
14 Pikemaster 0 cm
15 Bigfish 0 cm

16 Cykel & fiske 0 cm

Stort tack till Jonas för arrangemanget, Cykel- & Fiskecenter och Mangeboy för de sponsrade prylarna.

Storfiskreg

Semestern gick i vanlig ordning tokfort och med den brutala värmen blev det inga långa bilresor eller tältnätter.

Efter semestern har jag däremot fått lös en del tid för att återuppta jakten på nya PBn. När man har kört vertikalfiske, jiggfiske och trolling under sommaren är det riktigt skönt att damma av avon quiver-spöna, blanda mäsk och känna "mete-lugnet".

Den mest ädla fångsten efter semestern är en vacker ruda jag fick under en tur tillsammans med rudakungen Hasse G, en fisk som med 70g marginal passerade storfiskreg-gränsen. Wunderbar!

1870 gram fördelat på 42/40 cm.

Utöver den flötmetade skönheten har det blivit ett par bottenmetepass i Skellefteå, Bureå och Umeå i jakten på stor id. Tyvärr har det blivit mycket rekognosering i närområdet för att försöka hitta potentiella storfiskplatser, men vem vet, nästa år kanske man kan posera med en storid från Skellefteåälven?

Några enstaka fiskar har dock frestats för boostade räkor och fått posera för kameran innan de simmat tillbaka ned i djupet.

En vacker id som vågade sig fram då mörkret lagt sig. 

Bralle på knappt tre kg som hittat in på mäskplatsen.

Temperaturen sjunkar för var dag, lax- och gäddfisket hägrar.

"Keep calm, winter is coming" - Game of Thrones

Trollingtävling

Vem kunde tro att man skulle starta semestern med en trollingtävling i Finland. Målet med min vistelse i Kokkola var något helt annat, men får man en muntlig inbjudan och har en lucka i schemat så är valet rätt enkelt.

Tävlingen utgick från Mustakari, Kokkola.

I ärlighetens namn visste jag knappt vad jag tackat ja till. Jag hade inte en pryl med mig, bortsett från proviant och ombyte, vilket är lite ovanligt. Men jag hade fått lovord om att allt annat skulle vara ordnat.

De flesta frågetecknena rätades ut under morgonens regelgenomgång där jag förstod att målet för dagen var havsöring, minimimått var 60 cm och totalvikt utsåg segraren. Sedan var det något om att om man körde med 6 spön fick man sin vikt multiplicerat med 1.5. Men då vi skulle fiska med 20 spön la jag ingen större vikt vid detta. Det var bara att rigga grejerna och fara ut och harva.

Blå himmel och strålande sol, nästan lite för bra.

Precis som utlovat möttes jag av en fullriggad båt med erfaren besättning. Det var bara att kliva in och börja göra i ordning grejerna. Fiske med 20 spön samtidigt kräver lite organisation. Arsenalen bestod av wobbler och skedar i regnbågens alla färger som täckte stor yta med hjälp av planer boards och djupriggar.

Riggningen börjar.

Vi landade kring tiotalet havsöringar och hade några tappade. Tyvärr tappade vi den första fisken som klev på, som visade sig vara av bättre kaliber. Mellan lågmälda svordomar och mummel förstod jag att det var en vinnarfisk som sluppit undan.

Ekipagen på väg ut

De lag som kunde väga in något efter dagens nötande hade en eller två godkända fiskar där alla såg ut att var stöpta i samma form. De låg mellan 60 - 62 cm men med varierande kondition, allt från 2,5 till 3,3 kg.

Förutom några mindre havsöringar hade lyckan att få landa lagets enda godkända fisk, som inte bara gav poäng åt laget i denna tävling utan även i den cup de deltog i (vilket jag fick höra i efterhand) samtidigt som jag, som rätt oerfaren havsöringsfiskare, kunde tillgodoräkna mig ett nytt personbästa.

Min största fisk för dagen, 2960 gram fördelat på 62cm.

En riktigt trevlig dag på havet med nya bekantskaper och en stor portion ny kunskap inom trollingfisket.

Prickigfiskar

Det blev en tur till Landön i år i hopp om att lura upp någon stor kanadaröding. Natt- och morgonfiske efter röding följt av dag- och kvällsfiske efter kanadicker resulterade i otroligt långa dagar i båten.

Hans och Grzegorz under midnattsolen.

Kanadickfisket var tyvärr väldigt trögt under de dagar vi var nere. Trots att huggen var få tycktes man ändå kunna se ett mönster, de tenderade att komma på kvällssidan av någon anledning. De få fiskar som högg höll även en retsam låg snittvikt, alla fiskar utom Thomas Larssons vackra Kanadaröding som tyngde vågen till 6600 gram.

Kanadaröding på 6600 gram.

Det blev ingen storfiskregga för mig den här turen men med grejerna i vattnet har man i alla fall haft en chans och det är det specimenfisket till stor del handlar om, att nöta. Jag lyckades dock lura upp en vacker bonusöring som ett litet plåster på såren som troligtvis kan ge någon extrapoäng i Norrländska Specimentävlingen.

Insjööring på 2900 gram.

Förutom dessa fiskar blev det en hel del röding under natt- och morgonfisket. Dessa föredrog allt som oftast ett långedrag riggad med en "spinnglo" även om jag lyckades vertikala upp ett par på Lauris draggen-myshka. Snittvikten på rödingarna var dock ganska låg och någon fisk över 2 kilo fick aldrig syna mitt håvgarn.

A bad day of fishing is better than a good day of work.

Guldfiskar

En skön dag utan regn och snö. Dock ingen vimma i ån utom några enstaka ströfiskar uppe vid vävaren. Medan bottenmete-spöna stod orörda tog jag och Nicke en Norrlands i solskenet, lagade mat och tacklade upp flötmetespöna.

Frihet. Avkoppling. Rekreation.

När vi ätit gled vi ut i Inre fjärden bland stockar och vassruggar i jakten på den vackra sarven, en riktigt guldfisk.

Efter att vi mäskat upp två platser tog det ingen lång stund innan första nappet kom. Vid krokningen kände jag att det var en bättre fisk och vid håvning visade det sig vara ett nytt personbästa, tackarrr (Magnus Bexhed-uttal). Fisken mättes till 40cm och vägde 1049 gram.

Nytt personbästa. 1049 gram fördelat på 40cm. 

Vi fortsatte att fiska och hade en hel del aktivitet på vår spot, så pass att vi aldrig flyttade från den. Jag fick ytterligare en fin fisk närmare kilot, 993 gram, följt av flera fiskar kring halvkilot. Då det var så mörkt att man knappt såg flötena (man väntar alltid för länge med lysstavar) så lyckades Nicke kroka en fin fisk, en fin sarv som även den mirakulöst nog vägde precis 1049 gram.

I becksvart mörker kontrade Nichlas med en fisk på 1049 gram. 40,5 cm.

Personbästa två pass i rad, ja det är bara att passa på att njuta lite extra. Sarvfisket och flötmetet är riktigt trevligt och jag längtar redan till nästa gång jag åker söderut i jakt på något mer tropiskt.

“I go fishing not to find myself but to lose myself.” –Joseph Monniger

Brutalt gösfiske

Jag och Nicke åkte ned till Gävle under valborgshelgen för det klassiska vimma- och sarvfisket. Tyvärr möttes vi av snö, regn och snålblåst så istället för att slå upp tälten i snöstormen checkade vi in hos Thomas för pizza, öl och övernattning. 

Från sommarvärme till snöblandat regn.

Under pizzamiddagen fick jag höra att Thomas och Nicke planerat att åka ut och vertikalfiska, nåt jag var riktigt sugen på att haka med på. Dock så hade Thomas lovat att guida Nicke och själv hade jag inte en pryl med mig för det, förutom mitt nya Fantasista-spö och några jiggar som jag köpte i Övik på Naturkompaniet på vägen ned.

Jag ringde till Cissi och hörde om hon skulle ut och hade några grejer att låna mig, men hon var osäker då det lovades hårda vindar och tämligen kasst väder så vi bestämde oss för att avvakta. Dagen därpå åkte Thomas och Nicke ut och vertikalfiskade medan jag körde vimma i Testeboån. Fisket sög, snön och kylan var knappast positivt för vimmafisket, så jag blev riktigt glad då Cissi ringde och sa att hon skulle ut och frågade om jag fortfarande var sugen på att köra. Då lurat upp två abborrar och någon enstaka braxen, så var valet rätt enkelt.

När vi åkte ut hade Thomas och Nicke fått en gös på ca 2kg och de sa att gösarna var riktigt kinkiga. Det lovade inte direkt gott men jag var ändå riktigt glad att få komma ut och få chansen att lära mig lite mer av proffsen. 

Jag hade visst råkat ställa väskan på Bellas plats.

Fisket var trögt, det var blåsigt och det haglade och snöade emellan åt. En del gösar var helt apatiska och rörde sig inte ens då man släppte jiggen medan andra steg och visade intresse för att sedan göra en besviken genom att snabbt dyka igen. Cissi lyckades dock till slut lura en gös på ca 3kg, vilket kändes bra. Vid det här laget var jag fortfarande utan fisk.

Sedan hände något helt sjukt, det mojnade och solen tittade fram och plötsligt hörde man ett glädjevrål från Thomas båt. Han hade fått landa en riktigt fin gös på 7,3kg. Glädjen i båten var total.

Thomas med en dam på 7,3kg fördelat på 90cm.

20 minuter senare ser jag en håvning på avstånd. Nicke hade släppt på ett stort eko som visade sig vara en huggvillig gös på 7kg. Glädjevrålet över Nickes 15:e art hördes över hela sjön. Det var ju helt osannolikt med två sjuor i båten under samma tur.

7kg och Nickes 15:e art.

10 minuter senare släppte jag på en större fisk som betedde sig precis som många andra. Den steg och följde jiggen uppåt för att sedan sjunka ned igen. Jag följde fisken nedåt med jiggen och provade sedan att göra ett snabbare ryck uppåt. Jag fick fiskens intresse, som återigen steg mot jiggen och jag lyckades trigga den till hugg. stumt och skönt. 

Upp kom en drömfisk som Cissi först trodde var en gädda. Till vår glädje kunde vi se att det var ännu en stor gös. Väl i håven såg vi att det var ytterligare en fisk kring 7 kg. Måttbandet visade 89cm och vågen stannade på 6,8kg! På två båtar hade vi alltså lyckats peta upp tre fiskar på ca 7kg under en kortare huggperiod. Helt sanslöst. 

Nytt respektabelt pb. 6,8kg fördelat på 89cm. Ett riktigt praktexemplar.

Efter det här blåste det upp och fiskarna blev tämligen omöjliga att få till hugg. Under de tre följande timmarna som vi fiskade fick vi endast en till fisk. Väl i land var glädjen total samtidigt som vi hade svårt att förstå vad som riktigt hänt. Det var helt sjukt och något liknande kan man ju bara drömma om att få uppleva.

Förleksfiske

Till slut öppnade sig även sjöarna här i Skellefteå. Hårda vindar och stark sol var åter igen receptet för att riva upp sjöarna.

Jag var ute i stugan och grejande på med båten medan jag såg hur sjön öppnade sig mer och mer för var timme som gick. Det behövdes inte mer än en bild till Jonas för att övertyga honom om att följande dag hänga med ut för att jaga förleksgäddor.

Vi harvade runt i grunda vikar utan någon kontakt. Bortsett från en snipa, knappt större än Jonas bete, var det helt dött inne i lekvikarna. Så det var inte mer än att styra skutan ut mot djupare vatten, framför allt djupbranter utanför lekvikarna.

I tredje kastet på 4-5 meters djup sög det till, en försiktig men tämligen tung pjäs hade inhalerat min långsamt (slamkrypande) infiskade Mieko Predator. "Över sju", sa jag direkt till Jonas. I vattenytan tänkte vi att det kanske var en fisk kring 7kg. Tyvärr hade jag lämnat håven i garaget så jag fick handlanda fisken med risk för att själva fastna i en stinger, men som tur var gick landningen oproblematiskt.

Upp över relingen en kom en fet förleksdonna, tämligen köldstel ännu, som med sin grova kondition fick se insidan på vågsäcken. Grovleken gjorde att vikten var lite svårbedömd. Hon mättes till 104cm och vägde precis över 9kg, närmare bestämt 9,05kg.

9,05kg fördelat på 104cm. Riktigt go!

Efter några snabba kort fick hon simma tillbaka för att kunna avsluta leken. Efter tre gäddor (2 till Jonas och 1 till mig) avslutade vi dagens fiske och återvände hemåt. En tämligen bra start på båtsäsongen här uppe måste jag säga, nu gäller det att försöka hålla snittet uppe. :-)

Som Leif Engström brukar säga, "Go for the big ones".

Säsongsavslutning

Jag hann lägga ytterligare en helg på isen innan värmen kom, som på kort tid käkat upp all snö och förvandlat all is till slush.

I korthet kan man säga att ena dagen bjöd på ett trögt, solbränna-fiska, då jag mest satt i stolen och lyssnade på radio och drack kaffe medan den andra bjöd på ett bra fiske med två fina toppfiskar.

Tanken var att jag skulle visa Micke hur ismete gick till och det kändes riktigt roligt då jag kunde lyfta in första större fisken, på 7,83 kg, och påpeka att det är få förunnat att pricka in en tur där man får se grövre fisk.

När jag sedan, en timme senare petar upp en garanterat 10 plusare ur hålet vet jag inte riktigt längre vad jag ska säga. Slutligen får jag ur mig, "Alltså, det är inte alltid så här.".

11850 gram, fördelat på 120cm.

Skön säsongsavslutning med min första tia från isen och den här gången var det snubblande nära en tolva i samma veva. Det är fiskar som dessa som gör att man orkar nöta på. Vinterprylarna är undanpackade och nu lägger jag om fokus till vårfisket med allt det har att erbjuda. Nu ska jag se klart de sista minuterna på SHL-finalen och invänta hockeyfesten som lär bryta ut här i Skellefteå.

“I have fished through fishless days that I remember happily without regret.”  

–Roderick Haig-Brown

It has begun

Äntligen premiär i öppet vatten! Det var riktigt trevligt att ta sig ut i kustbandet och spinnfiska efter förleksgäddor.  Det blev en av de tidigare båtpremiärer jag gjort och inte i vilken båt som helst, utan i Makkes nya Starweld 1674. En mycket trevlig leksak!

Sjövarg tuggar Wolf tail.

Gäddorna var grymt petiga och många gånger var de bara fram och stötte till betet. Ibland kunde man få dem att hugga genom att gå ned i betesstorlek men för det mesta verkade de ha fokus på annat. :)

Rekreation med saltstänk och solstrålar.

Vattnet höll drygt fem grader och det verkade inte spela så stor roll vilken betestyp som användes, om det var gummi, jerk eller fluga. Antalet gäddor var rätt jämt fördelat mellan metoderna.

En av Makkes långsamt infiskade flugor blev för svår att motstå.

Nu börjar vårstressen komma ordentligt, man ska hinna med alla arter på en och samma gång. Jag har sagt det förr och säger det igen, alla specimenfiskare borde få extra semester den här tiden på året!

Sist men inte minst, ni glömmer väl inte bort att göra en "figure of 8"när ni har en följare?

Gröna isprinsessor

En ny dag på isen och i vanlig ordning hällde jag upp mitt morgonkaffe och njöt av tystnaden och den friska luften medan jag tittade på vipporna som svängde fram och tillbaka i vinden.

Det hade inte hänt något på en bra stund och jag började faktiskt fundera på att flytta mina spön, men läget kändes bra så jag lät grejerna stå kvar. Tur var kanske det, för efter en påtår av kaffet signalerade en av vipporna hugg. Linan rusade och jag gjorde mothugg direkt. Rätt odramatiskt kunde jag drilla in en 5 kgs-gädda som jag krokade lös i hålet. Nollan var spräckt och det är alltid skönt, speciellt om väntan varit lång.

Jag tacklade om spöt och hann inte vänta speciellt länge innan nästa vippa stod och dansade.  Linan rullade sakta ut från spolen, det hade gått ut drygt 20 fot innan jag bestämde mig för att kroka. I andra änden kände jag en rätt bra tyngd och att det var troligt med en fisk över 7kg. Efter några rusningar vid hålet kunde jag till slut få ned handen och lyfta upp en lång men dock dåligt konditionerad gädda. 

Precis när jag insett att gäddan skulle synas närmare, för vikt och längd, signalerade nästa spö hugg. Jag krokade snabbt lös gäddan och la henne i min vattenfyllda pulka medan jag sprang till nästa spö och krokade den fisken. 

Även den fisken kändes bra, faktiskt tyngre än den första då den som ett ånglok satt iväg efter krokningen. Efter en kort drill kunde jag landa en till metergädda, dock betydligt kortare men aningen stadigare, som jag också ansåg som värd att väga. Nu hade jag två gäddor över metern framför mig som efter vägning visade vikterna 9.25kg (115) respektive 8.05kg (105). Riktigt gott.

9.25 kg. Go längd men tyvärr ingen brutal lekkondition.

Då jag var själv ute blev bilderna lite si så där men jag fick ju bild på damerna i alla fall. Dagen avrundades med ytterligare en femkilos gädda innan jag kastade in handduken och åkte hem. 9,25kg blev ett nytt personbästa på ismete för mig och det är man självklart glad över. Däremot hade man hoppats att just den gäddan skulle kunna ha tyngt vågen lite mer med sin längd på 115cm men sånt är fisket. Det är bara att nöta på.

Hittills har jag lagt det mesta av krutet på gädda men i helgen åker jag nog till Umeå och då kanske jag passar på att fiska lite abborre.

"There is always a bigger fish"

På besök i Umeå

Åkte ned till Umeå en sväng där jag passade på att ismeta med Jonas och Lage. Isarna var blanka och fina och var cirka 10 cm tjocka. Broddar var att föredra då man annars halkade runt som Bambi.

Fisket började trögt, så vi installerade oss bakom mitt parasoll i skydd från vinden och tog en kopp kaffe i väntan på att det skulle börja hugga. Vi behövde inte vänta speciellt länge för än första hugget kom. En riktig liten mörttjuv hade slukat min största mört, som jag hade tänkt skulle skänka mig en tia.

Jag har hört att jag gör brutala mothugg.
Den här bilden är nog ett bra bevis på det.

Tyvärr var det väldigt mycket smågäddor i farten idag men å andra sidan fick alla landa fisk. Det blev kring 10-15 gäddor där de flesta låg kring 1-3kg. Det var dock en gädda som stack ut från mängden. Inget monster men ändå en finare gädda som högg under en mycket tydlig huggperiod, då jag landade tre fiskar inom loppet av 5 minuter.

En fisk på 7,83 kg, 103 cm landas.

Nu har det varit kallt ett tag så isfiskesäsongen förlängdes nog avsevärt på grund av det. Vi får se om jag hinner ut nåt och prova gösfisket från isen också innan båtsäsongen börjar.

Recap

Nej, jag har inte gått under även om man kan tro det.  Låt mig göra en kort recap kring vad som hänt sedan sist. Efter höstens laxfiske sadlade jag om till gäddfiske, något som tyvärr blev lite av en besvikelse. Siktet var förstås inställt på en fet höst-tolva men tyvärr missade jag det målet grovt då jag åter igen fastnade i 8 kilos-träsket, så det var med extra vemod man packade undan spinnutrustningen hösten 2013.

Efter det har jag fiskat i den mån jag kunnat då träning inför Vasaloppet och jobb utomlands tagit en hel tid från fisket. Men nog om det, nu är man på banan igen. Som många vet har det varit en riktigt snöfattiga vinter som i sin tur inneburit riktigt bra isar (till skillnad mot förra året). Fina, blanka isar i början på säsongen och trots alla plusgrader finns det möjlighet att ta sig ut på sjöarna runt om länet. Dock så ska man vara extra vaksam då plusgraderna som varar dygnet runt käkar upp isen snabbt. Vi får väl se om det blir tidigare sjösättning eller om nästa veckas bakslag med minusgrader justerar upp den tidiga våren.

Första passet var det 5-10 cm is och spegelblankt!

Förutom riktigt bra isar har vi även fått se en hel del fina fiskar ovan isen. Främst är det "Lill-Marcus" som dragit längsta strået, ja i princip under varje pass.

Första passet för säsongen fick vi upp en handfull gäddor mellan 4-6 kg, tills sista gäddan för dagen landades av Marcus som knäckte sitt personbästa med råge och samtidigt var skamligt nära på att klippa 10 kgs-gränsen i samma veva.

Nytt personbästa på 9,9 kg. Foto: Robert Fjällborg.

Efter töväder var isarna blanka igen och i början på Januari bjöds vi på ett riktigt svårtoppat pass, en dag vi sent kommer att glömma. Allt började riktigt bra med hugg innan jag ens fått ut alla spön och under första timmen hade jag vägt in två fiskar över 7kg

En fisk på knappt 8kg.

Dubbelhugg var inte ovanliga och det var svårt att få en lugn stund för att hinna med en kopp kaffe.

Fullt ös med dubbelhugg.

Efter en hög med gäddor klev plötsligt DEN gäddan på som alla gäddfiskare väntar på. Marcus drillade en riktigt tung pjäs som till slut skulle knäcka hans gamla personbästa och spräcka både 10- och 12-kilosgränsen på samma gång. En ståtlig, fullmatad dam på 13,6kg kunde lyftas upp ovan isen. Lyckan var total och Marcus glädjevrål skrämde säkert varenda älg i hela Norrland. Nu hade pojken gått från ett personbästa kring 7kg till ett nytt pers på 13,6kg, på bara två pass..

Lill-Marcus drog det längsta strået även denna gång, 13,6 kg.

Huggsexan avtog och till slut kunde vi koppla av med baconburgare och en kopp kaffe. En dag värd att minnas!

Baconburgare.. mmm!

I helgen åker jag till Umeå och kollar isläget där. Förhoppningen är att jag ska kunna klämma in ett ismete pass där med farsgubben.