Höstsilver

Förutom något iskallt gäddpass med temperaturer ned mot minus 6-7 grader har det blivit ett par sköna timmar på älven tillsammans med Hasse i jakten på drömlaxen.

Mängden fisk man får varierar verkligen från pass till pass, vilket verkar bero mycket på mängden vatten som släpps. Ena dagen strömmar det för fullt och man måste ha upp mot 150g bly för att komma ned medan det nästa dag kan kännas som att man fiskar på en sjö.

Så spenderas en måndag på bästa sätt. En hona på knappt 8kg.

En av de mäktigare fiskarna jag fått landa var en riktigt läcker hane som tyvärr var felkrokad. Färgerna på denna fisk var helt fantastiska, som en hösttavla.

En vacker(?) hane med en ordentlig krok till underkäke.

Jag föredrar att fiska på älven under vardagarna, det känns som att det släpps mer vatten och att det därför är mer fisk i farten. Men framför allt är det mindre folk ute och kör, vilket är nog så viktigt för mig. Jag har fått landa en hel del fisk för men tyvärr så saknar jag den där ordentliga toppfisken. Som jag brukar säga, lägger man tiden så kommer till slut resultaten. På't igen bara!

En fin dam kring 4kg simmar tillbaka ned i älven.

Nu har det kommit snö och blivit minusgrader igen. Frågan är om det blir varmare framöver eller om man ska börja göra i ordning ismetegrejerna?

Hatkärlek

Hur taggade som helst åkte vi ut i mörkret på jakt efter norrländsk storlake. Jag tror att det enda vi minns av förra årets laksäsong var de få goda stunderna som utspelade sig. Allt slit och elände, djupsnö och slask, svordomar och kalla jävliga kvällar var som bortblåsta ur minnet.

Vi träffades i en sån där "het" vik som leverarat stor lake genom åren, i alla fall ryktesvägen (som vanligt). Där spridde vi ut våra bottenmeten som ett välarrangerat minfält innan väntans tider började.. och som vi väntade.

The truth is out there.

Medan vi väntade bjöds vi på hällregn, snöblandat hällregn, och kalla nordliga vindar. Den där superpeppen man hade i kroppen sjönk sakta men säkert mot likt Titanic efter att hon träffat det välkända isberget. Som tur var fanns en grillstuga vi kunde ta skydd i vilket höll humöret uppe.

Keldor, Pasi, Johannes och Mörthasse väntar på storlaken.

Efter ett par timmar gav vi upp. Inte ett napp på de 10-12 spön vi hade ute. Antagligen var vi för tidiga, eller så var väl den här platsen bra på 80-talet som alla andra lakplatser man utforskat.

Nä, det är bara att bita ihop. Storlakarna finns där ute, det krävs bara ett sjukt bra tålamod innan man kommer i kontakt med den.

Höstlax

Övertidstimmarna som är sparade i kompbanken kommer till sin rätta då man en solig höstdag kan ta ut dem för att jaga höstlax.

Jag och Peltonen drog ut efter lunch med förhoppningen om att landa någon grövre höstlax. Självklart skulle allt av mekanisk karaktär strula innan vi kom igång ordentligt med fisket vilket tyvärr spillde en del av vår dyrbara fisketid.

Jag hade laddat med små wobblers som Rapala orginal, Rapala jointed och Ripplin red fin samt lätta skedar i olika storlekar från Diamon king. Mina små wobblers har jag tacklat om på så sätt att jag tagit bort de två orginalkrokarna som följer med och istället ersatt det med en större krok, size 2-4 med dubbla fjäderringar, som sitter i främre öglan.

Denna fina höstdag kunde summeras med en landad fisk och det till min favör. En vacker höstmadam på knappt 8kg som behagade att hugga på en av mina wobblers, en fin fisk som återutsattes efter vägning och fotografering.

En vacker höstlax på 7.75kg.

På't igen bara! Varje dag är en dag närmare isläggning, det finns ingen tid att förlora!

Höststress

Långt in i september har vi haft riktigt varma, soliga dagar men över en helg slog det om och moder jord bjöd på minusgrader, hagel och små skurar av snö.

Jag har hunnit med att prova en ny pöl efter gös och det tog ingen lång stund innan första gösen var krokad. Så fisk fanns det men tyvärr inte i någon storlek man kan skryta med. Efter ett antal pass i höst och jag vet inte hur många landade gösar kommer jag att lägga gösfisket åt sidan ett tag och istället koncentrera mig på gädda, lax, havsöring och lake. Men det är med vemod man packar undan vertikalprylarna då det är en metod jag verkligen fastnat för.

Gösfisket tar jag nog upp igen så fort isen lagt sig. Jag har många intressanta "spots" utmärkta på GPSn som måste få lite tid från isen. 

Arkansas Shiner skördar i vanlig ordning

Sen har jag förstås hunnit med lite gäddfiske också. Jag har provat ett par olika vatten, dock så har de riktigt stora damerna inte låtit sig luras av mina beten.

Trollinggädda

Det har blivit fisk på alla typer av metoder, allt ifrån spinn och mete till trolling och vertikalfiske där alla metoder har sina fördelar beroende på omständigheterna.

Vertikalfiskad gädda. "Prickskjuten" över 8 meters djup.

Jörgen däremot har fått känna på riktigt tunggung och landa ett nytt personbästa i höst. I samma veva lyckades han även slå den fantastiska 12 kgs-gränsen.

12,4kg fördelat på 122cm.

Det är bara att harva på. Det är inte många helger kvar tills isen kommer att ligga och jag börjar faktiskt känna mig lite stressad. Som tur är verkar det bli lite varmare en tid framöver. Planen ser ut att bli gädda under helger, lax och havsöring under vardagar där man kan få lös lite tid under de ljusa timmarna och sedan blir det några sporadiska lakpass kvällstid. Skam den som ger sig!

Draculafiskarna

Makke, gäddfrälst klubbkompis, gled upp i söndags från Umeå för att vertikala lite gös. Vi trailade min båt till ett av Bureälvens säkra kort för att Makke skulle få landa sin första vertikalgös. Tyvärr blåste det mycket och vi fick därför söka vikar där vinden inte piskade på lika hårt. Ena stunden hade vi vindstilla och i nästa ögonblick gick elmotorn för fullt och tidvis fick jag även köra med bensinaren för att vi skulle kunna stå still under fisket.

Det tog ingen lång stund innan jag kunde kroka första fisken på en av djupbranterna. Det är alltid skönt att landa den första fisken, det är ett tecken på liv och möjligheter. Vi fiskade av samma kant ganska länge då vi hade kontakt med mycket fisk där. Trots vinden lyckades vi lura upp 19 gösar och någon bonusgädda innan vi kastade in handduken på grund av vind och regn.

Makke fick inviga sitt nya veritasspö.

Jag brukar hålla mig till naturliga färger som Arkansas Shiner och Alewife men idag tog jag alla mina gösar på färgen Pumkin Perch som jag fiskade med ett 25g flexhead.

Fin-S 5,75 Pumpkin perch med ett 25g flexhead och två trekrokar var rätt melodi.

Vi fick en hel del fisk, missade massor av hugg (troligtvis småfisk), men ingen fisk hade någon storlek att skryta med. Bland alla dessa smågösar måste det finnas någon riktig grov madam. Kommande pass ska jag försöka lägga mer tid på att lokalisera stor fisk och se om det kan resultera i en högre snittvikt. Ba' på't igen!

Den lynniga gösen

Sommaren har bjudit på många fina kvällar och några av dem har jag spenderat i bureälvens vattensystem i jakten på det grumliga vattnets dracula.

Gösen är en art som jag först på senare år fått upp ögonen för, främst efter flytten till Skellefteå. Tyvärr är inte fisket här uppe i samma klass som i södra sverige, det är bara att konstatera, men det finns åtminstone ett gösbestånd och det har fångats riktigt grova exemplar. Fler ingredienser än så behövs egentligen inte för att jag ska lockas med i jakten.

En skön kväll på falmarksträsket. Full koll på ekolodet.

Även om man varje säsong hör om större fisk som fångas verkar det vara otroligt långt mellan dem. I Bodanträsket kommer det upp ganska stora mängder gös, dock så är snittet på dessa fiskar mycket lågt. Snittviken på fiskarna som fångas, åtminstone de pass jag varit ute, ligger kring halvkilot och det är vad jag hört av andra också. Men man ska inte glömma Jörgen Öhmans gös på 6.2 som fångades i Bodan för några år sedan som är en av de bäst dokumenterade storgösarna från sjön.

En av många som lurats upp av en Fin-s i färgen Arkansas Shiner.

Falmarksträsket som ligger uppströms Bodanträsket håller också gös, men här verkar det inte alls finnas samma mängd med gös. Jag har haft turen att svärföräldrarna köpt stuga intill sjön och har därför kunnat "parkera" min båt där under sommaren vilket gjort det lättare för mig att snabbt ta mig ut på sjön. Resultatet har verkligen varierat från pass till pass, men nåt jag kan konstatera är åtminstone att jag haft svårare att lokalisera gösen i Falmarksträsket. Jag har fått fisk på allt ifrån 1m ända ned till sjöns djupaste delar som är kring 10 meter. Vissa pass kammat noll och andra gånger på samma metod landat en handfull.

Det är inte ovanligt att mindre gäddor kastar sig över jiggarna.

Största fisken jag själv kommit i kontakt med i Falmarksträsket under sommaren vägde kring 2kg och den tog jag på trolling. Mina erfarenheter av sjön säger mig att det finns färre gösar i sjön, jämfört med Bodanträsket, men att snittvikten och konditionen på fiskarna är bättre. Här fångas det några enstaka större gösar varje år men trots regler och bestämmelser kring minimimått verkar dock mycket av den fångade fisken stryka med vilket förstås påverkar beståndet negativt.

David som annars bor i London visar stolt upp
en av gäddorna han fångade i nattmörkret.

Jag ska fortsätta jaga den där storgösen. Första målet med fisket var att få gös, vilket gick ganska fort. Nu har jag höjt ribban till att försöka komma åt en gös över 4kg i Skellefteåregionen. Det känns som ett svårt men realistiskt mål, uppenbarligen finns de ju där ute i mörkret. Det är bara att bita ihop och fortsätta. Det blir att utforska fler sjöar framöver, kanske redan i helgen. Än finns chans till soliga aftnar i jakten på den lynniga gösen.

Åter till verkligheten

Semestern är slut och hösten gör intåg. Ja jäklar, fort gick det. Tyvärr har jag inte bloggat under semestern, inte för att jag inte fiskat utan snarare för att jag gjort så mycket annat och låtit datorn vara liggandes.

Med tanke på att jag varit ledig i fyra veckor har jag fiskat väldigt lite, jag har passat på att göra sånt som jag annars har svårt att ta mig tid till. Allt från att besöka vänner och bekanta till att bygga båt och faktiskt ta det lugnt.

Men man har ju en abstinens som måste stillas och det har jag gjort genom att fiska gös, braxen och mört i Skellefteåtrakten och har även hunnit med att lirka upp ett nytt personbästa på den spännande arten ruda.

En fin Skellefteåbraxen på knappt tre kilo.

En småregnig julikväll satt jag under parasollet och bottenmetade hungriga braxnar. Första passet gav mig 5 fina fiskar som låg mellan två och knappt tre kilo.

En vacker ruda på 1574 gram.

Tyvärr hade jag riktigt otur då jag åkte iväg för att fiska ruda. Vädret var allt annat än till min fördel. Fisket bedrivs med superkänsliga flöten och lyftmetoden. Jag hade det så blåsigt att jag inte ens kunde se mitt flöte. Jag fick åtminstone med mig ett personbästa hem och blev en erfarenhet rikare.

Minns ni det brutala åskvädret? Jo jag också..

I kommande inlägg tänkte jag berätta lite om gösfisket i Burälven samt båtprojektet jag pysslat lite med under sommaren.

Semester

Juni sprang bara ifrån mig, det känns som att tiden gått hur fort som helst och fisket har väl inte direkt varit det bästa.

I början på Juni hade jag planerat för kanadarödingfiske som tyvärr blev inställt. Båten vi skulle få hyra i Landösjön visade sig vara i minsta laget för att mer än två personer skulle kunna fiska komfortabelt i den (båtar från andra vatten än Landösjön är förbjudna) och tanken var att vi skulle vara fyra som trollade oss fram över sjön. Det var bara att bita i det sura och blicka framåt. Som en klen tröst fick vi höra att fisket var riktigt trögt.

Helgen innan midsommar åkte jag och två arbetskollegor, Micke och Anton, upp till Storuman. Vid den tiden brukar fisket vara riktigt bra och jag hade hoppats på att de skulle få uppleva ett riktigt race men tyvärr var det mest solbrännor vi kom hem med. Bara småfisk lät sig luras och de stora exemplaren lyste med sin frånvaro. Makke i klubben var upp och fiskade en vecka utan att lura något riktigt stort, galet trögt. Enligt utsago beror det dåliga fisket på det svaga vattenflödet.

Vyer som är bra för själen.

Midsommar firade vi i Umeå och där fick systersonen Julius sitt första kastspö av mig. Första turen ute i båten fick han sex abborrar och var han inte fast i fisketräsket tidigare blev han det garanterat nu.

Otroligt kul att drilla fisk!

Trolling med spinnare var enkelt och genererade många hugg varje tur vi var ute. Vi släppte tillbaka alla utom två matfiskar som vi tog upp och grillade till midsommarmiddagen.

Första fisken på kastspö.

Sedan har det blivit nåt enstaka pass i Bureälvens vattensystem. Här lurar grov gös, abborre och gädda. Ett riktigt spännande vattensystem. Jag tog med mig Anna och hennes bror på ett pass med förhoppningen om att David skulle få landa en gös. Det tog en stund men sedan satt den där, hans första gös på jigg. Riktigt trevligt! Vi glädjes åt att han fick landa både gädda, gös och abborre under turen.

Catch, Photo and Release.

Även jag fick möjlighet att fiska jiggfiska och belönades med en vacker abborre på knappt 8hg. En fin fisk med riktigt röda fenor som efter en kort posering fick simma tillbaka ned i djupet.

Jag har svårt att slita mig från abborrarna, riktigt grymma fiskar.

Min junimånad har väl fiskemässigt inte direkt blivit vad jag hoppades på men det är bara att ta nya tag! Någon som däremot haft en bättre månad är min morbror Kari som MMSade den här bilden till mig med texten "17kg". Brutal lax tagen på trolling i havet. Respekt!

17 pannor silver. Den rygghöjden är inte att leka med.

Lika plötsligt som juni började var månaden slut. Tyvärr började juli katastrofalt dåligt med bil- och båtproblem. Nu är det 7:e juli och de problemen är ur världen så nu är det bara att ånga på. Hoppas att semestern inte går lika fort som juni gjorde för då kommer jag inte att få mycket uträttat.

Sol och värme

Snacka om kanonväder. Kvällarna är så varma och ljusa att kroppen luras in i semesterläge, men sämre kan man ha det. Det har blivit ett par korta pass i veckan och tiden har främst lagts på att hitta åt braxen och gös.

Rekreation på högsta nivå.

Tyvärr var många av vikarna jag skulle fiska i nästan tomma på vatten.

I helgen började jag att skruva i senaste båtköpet. Spöhållare, transporthållare, markörer, kastdäck.. ja mycket ska i. Nu sitter jag även och funderar på en iPilot.

Det blev en kort trollingrepa efter gös i solskenet.

Helgen har knappt tagit slut och jag längtar redan till nästa.

Solbrännafiske

Lasse ringde mig på fredagen och frågade om jag var fiskesugen, en tämligen dum fråga. Det han egentligen funderade över var om jag hade möjlighet att fiska gädda med honom under lördagen uppe i mina trakter och självklart hade jag tid med det.

Fisket började otroligt trögt. Plats efter plats fiskades av utan några större resultat och vi kliade våra huvuden många gånger och funderade var fisken riktigt höll hus. Vi gav aldrig upp utan testade bara nya platser. Syd- och nordvända vikar, pålands- och frålands vind, kallare och djupare, grundare och varmare och till slut gav nötandet resultat.

Den första fisken är alltid skön att landa.

Efter att ha fått två fiskar på 3-4 timmar hittade vi till slut en vik där gäddorna stod riktigt tätt parkerade. Här byttes svordomar och huvudbry mot leenden och dubbelhugg.

En utlekt donna på närmare metern som bjöd på ett brutalt hugg i det grunda vattnet.

Vi hade kontakt med fisk i vart och vartannat kast och då vi fick en del fisk kring 6kg kändes det som att någon större pjäs skulle kunna kliva på när som helst.

En Topper i Yellow Perch gick grymt bra för mig i det grunda, grumliga vattnet.

Vi hade ett riktigt fint fiske och vi hade nog kunnat fiska hur länge som helst men tyvärr så var vi till slut tvungna att kasta in handduken för att bege oss hemåt (och det var kanske lika bra det). Jag hade inte planerat att stå i t-shirt hela dagen och mitt vinterbleka muminskinn började mer och mer se ut som en supportertröja för Schweiz.

Härliga tider.

Trots att vi var tvungna att vända hemåt kändes ändå skönt att ha kunnat vända en otäckt seg dag till det bättre. Åter igen, skam den som ger sig! Dagen avslutades med grillning och en stor portion "After sun lotion".

Gäddtorsdag

Torsdag och kanonväder, vad gör man? Jo man kompar ut med jobbarkompisarna, sjösätter och bänder gädda.

Det har varit strålande sol i två dagar och sydvästlig vind så det det skulle bli intressant att åka ut idag för att kolla vattentempen och se om fisken hunnit leka.

Stenspanare, ankarman Johannes blickar ut över öppet hav och klarblå himmel.

Temperaturen varierande ordentligt från vik till vik, allt ifrån 11 upp till 17 grader och det var tydligt att fisken sökt sig till de varmare partierna.

Under dagen körde vi tävlingen "Störst och flest". Reglerna var enkla, "1 poäng för störst fisk och 1 poäng för flest landade fiskar. Den som kommer sist bjuder på piggelin". Johannes som fiskar hårt med sina Salmo Sliders (som jämt levererar gädda)  höll jag som favorit till flest landade gäddor.

Själv sa jag att jag skulle försöka mig på de större damerna och att jag därför inte skulle ha någon chans i kategorin flest men det är klart, även jag kan byta ned mig i storlek för att försöka mig på ett poäng i kategorin flest. Det är aldrig kul att bli ifrånfiskad!

Johannes körde hårt med sina Sliders. Jonas svingade sin
gröna buster och jag laddade skarpt med tail- och gummibeten.

Vår första vik gav en handfull gäddor och Slider-Johannes hade både störst och flest. Jag kände att jag fick äta upp att jag kallade honom för snipmördaren innan. Ställningen vid det här laget var 5 till Johannes, 2 till mig och 2 till Jonas.

I nästa havsvik lirkade jag snabbt upp en gädda på en silvrig pig och det tog ingen lång stund innan nästa gädda klev på. Jag hade kontakt! Vi hittade en fläck där vi drog ett par snabba och jag fick även en lite tyngre dam på kroken som jag hoppades kunna ge mig toppfisken för dagen. En olekt hona i fin kondition som dock saknade längden för att vara någon rekordfisk. Hon föll för ett av mina egna tailbeten, ett välfiskat bete som går under namnet "Fulingen".

Vacker olekt gäddmadam.

Ställningen jämnade ut sig och efter fisket i den här viken stod vi på 5 lika. Vi bytte plats, harvade på och drog några ströfiskar här och var. Slutligen skulle Jonas vaska fram en vik som föll mig i smaken, en vik med gräsbotten och djup på 3-5 meter. Den här viken levererade ett par mindre gäddor och jag hade påhälsning av något större som inte lät sig luras upp. Jonas som piskade på med sin gröna buster jerk fick plötsligt ett av de där huggen han väntat på.

Utlekt men nytt personbästa!

Fisken var lång men tyvärr utlekt. Då vi såg fisken i vattnet tippade jag kring 7 kg men då vi lyft in henne i båten såg hon snarare ut som en sexa.

Det kan tilläggas att Jonas tyvärr haft problem med att få gädda över 5 kg och trots att jag försökt övertyga honom om att han garanterat skulle få ett personbästa i år så har han varit skeptiskt och bara svarat, "Det har jag hört så många gånger". Nu grejade vi det första passet, underbart! Fisken vägde in på 6,1 kg.

Ett par snabba kort och sedan fick hon simma tillbaka.

Tiden gick fort och så är det då man har roligt, klockan var plötsligt 19.00 och det började bli dags att vända skutan hemåt. Otroligt skön känsla att få andas havsluft, svinga beten och få vara med då ett personbästa landas. Totalt landade vi 24 gäddor och missade säkert lika många. Slutställningen blev 8-8-8 men den självklara vinnaren var förstås Jonas med sitt nya personbästa.

Fyra dagar i Gävle

Ett av mina mål i år var att ta mig ned till Gävle för att fiska vimma och sarv. Ja hör och häpna, jag hade inget viktmässigt mål, bara ett mål att ta mig iväg då jag velat fånga nya arter. Självklart vore det kul att ha turen att få peta upp en reg-fisk men det var inte riktigt det som stod i fokus.

Det är drygt att köra bil till Gävle, närmare bestämt 60 ganska dryga mil. Redan när jag bodde i Umeå tyckte jag att det var långt och inte blev det bättre av att man flyttade till Skellefteå. 14 mil till att köra, på E4ans sämsta sträcka till råga på allt.

Som tur var plockade jag upp Johan i Härnösand vilket gjorde resan lättare. Att köra själv hela vägen är ingen hit. Vi var framme i Gävle kring 14.00 på torsdagen och där mötte vi upp Mange som redan hunnit landa en vimma.

Min första vimma. Inte den största men den första. Mycket trevligt!

Då Mange tjuvstartat tacklades bottenmete-grejer upp så fort det gick och det tog ingen lång stund innan min första vimma landades. Härligt! En och annan bonusfisk landades också, allt i från braxen och mört till gärs och björkna.

En bonusbraxen på drygt 2kg som föll för mina maggots.

Jag hade hört att det fanns mycket orm där vi skulle fiska och det kan man lugnt säga att det gjorde. Under vår första dag såg vi snokar ligga och sola lite här och var. Riktigt roligt då man så sällan (aldrig) får se snok här uppe.

En av de vackra snokarna jag fotade som vilade upp sig i solskenet.

Tyvärr blev det inte lika mycket sarvfiske som vi hoppats på. Ena kvällen spöregnade det och andra kvällen var det för blåsigt för att åka ut på fjärden. Vi hann då åka ut en kväll och flötmeta och därmed kunde jag skriva in ytterligare en art i mitt cv.

Min första sarv. Liten men naggande god. Otroligt vacker fisk.

Lördagen bjöd på sol och riktigt härligt väder. Vi passade på att unna oss själv lite färdigmat och en kall öl.

Under lördagen ställde vi undan gasolköket och köpte pizza istället.
"Pizza ska inte avnjutas, den ska svullas" - Mange

Vi fick ganska mycket fisk och artrikedomen i Testeboån är ju fantastiskt. Vi fångade totalt 10 olika arter men tyvärr saknades storleken på vimmorna och sarvarna. De flesta fiskarna låg kring 400-600 gram(gränsen för storfiskregistrering på vimma är 1000g och på sarv 1200 gram).

Min största vimma den här resan och därmed nuvarande pb, 730 gram.

Det var riktigt härligt att komma iväg, bo i tält och fiska i fyra dagar. Jag hoppas att detta blir en återkommande vårtradition för mig. Nu är man tillbaka på hemmaplan så det är bara att tackla om för kommande fisketurer i Skellefteåtrakten.

Mört

Jörgen ringde mig och sa "Du jag har hört att det fångats stor mört i burvik, jag tänkte att du kanske är intresserad?". Klart jag var, stor fisk är jag alltid intresserad av, oavsett art. Dagen efter åkte jag iväg så fort jag fått i mig middagen.

Det var redan några som fiskade i viken i hopp om att få stor abborre, de såg ungefär lika frågande ut som alla andra människor gör då man förklarar för dem att man är ute efter mört eller nåt annat som inte går att äta, eller räknas som skräpfisk.

En fjäder som som någon större sparv tappat.

Jag ställde mig där de andra stod, de hade trots att fått ett par mörtar. Dock så högg det inte lika frekvent som jag hoppats på. De klagade på att det skulle vara tidigt och att fisket inte riktigt kommit igång än men med tanke på värmen och den grunda vikens mörka vatten tyckte jag att det var konstigt att det inte hade kommit igång, jag kände snarare att det skulle vara för sent.

Jag gick från platsen och vandrade till den sida där vinden låg på. Jag hann bara gå fram till strandkanten så såg jag hur stora stim med mört var i full lek och plaskade i vasskanten. Jag hann inte mer än släppa tacklet i vattnet så satt det fisk på kroken.

Mört på knappt fyra hekto.

De flesta fiskarna låg kring 2hg i vikt och endast ett fåtal större visade intresse för mina krokbeten,  fisk som vägde ungefär 4hg. För att försöka sålla bort mindre fisk bytte jag till plastmajs som jag tacklade på hair-rig men viktmässigt var resultatet ungefär detsamma fast med färre hugg. I princip alla fiskar jag fick upp var helt sträva och fulla av lekvårtor. När solen gått ned och tiden mellan huggen blev längre och längre packade jag ihop prylarna och vände hemåt.

En större rovfågel gled in över viken och fångade fisk.

Det var riktigt trevligt att få komma ut och flötmeta lite och nu packar jag prylarna och åker ner mot Gävle i jakt på vimma och sarv!

Havsöring

Jag och Simon åkte ut på söndag morgon med förhoppningen om att få kontakt med någon havsöring. Även fast vi var ute tidigt var det många i farten. "Gubbarna" som Simon benämnde gänget som alltid har samma plats nedanför Bergsbydammen stor parkerade där i vanlig ordning. De hade haft riktigt trögt fiske och tyvärr skulle det visa sig vara ganska generellt.

Simon fick i alla fall känna på tunggung.. dock från skräp på botten.

Simon har haft ganska bra fiske från båt och ser man till antalet personer som är ute och kör från båt verkar det vara melodin. Jag gillar att vara själv på sjön, inte behöva tänka på andra ekipage och speciellt inte behöva sick-sacka mellan andra båtar. Man får väl se hur frustrerade jag blir efter att jag sjösatt båten i älven. Hur man än vrider och vänder på det så fiskas havsöring i Skellefteåälven bäst från båt.

Här är det nästan så man behöver kölapp för att fiska, helt galet.

Jag blir tyvärr lite anti då det är så många båtar ute. Nu tar fram mina specialistspön och ställer om siktet efter andra arter ett tag.

Vårstädning

Vissa är ute och gör vår i trädgården. Själv så gör jag vår bland fiskeprylarna och det är precis som med trädgården, mer jobb än man kan tro. Trots säsongsskifte har jag hunnit med tre pass i veckan vilket känns riktigt bra även om resultatet varit skralt.

I onsdags var jag ut på en "Dropshot-fiske och islägeskoll"-kväll. Passade på att prova ett par nya Standout-krokar till de minsta lunkercity-jiggarna. Måste säga att det såg riktigt bra ut och det blir ett effektivt vapen i jakten på sommarabborrarna.

Fredagen blev en hektiskt dag med havsöringsfiske innan jobbet och gäddmete på kvällen, fantastiskt. Dock så var inte de stora madamerna på hugget.

Fredagsmys

Efter fredagens gäddfiske inventerade jag de prylar S-O Larsson, Mieko i Luleå, skickat. Ett paket med tafsmaterial, crimps, predatorjiggar och jiggskallar, härligt!

Var på den säkra sidan och använd gummi!

Under dagen hann jag även glida förbi Cykel&Fiske och handla på mig några fler lunker city-jiggar, samt CWCs nya Flex Head skallar, som ska användas i jakten på storgösarna.

Imorgon drar jag och Simon ut på en morgontur efter havsöring, vi får väl se hur det går.