Sol och värme

Snacka om kanonväder. Kvällarna är så varma och ljusa att kroppen luras in i semesterläge, men sämre kan man ha det. Det har blivit ett par korta pass i veckan och tiden har främst lagts på att hitta åt braxen och gös.

Rekreation på högsta nivå.

Tyvärr var många av vikarna jag skulle fiska i nästan tomma på vatten.

I helgen började jag att skruva i senaste båtköpet. Spöhållare, transporthållare, markörer, kastdäck.. ja mycket ska i. Nu sitter jag även och funderar på en iPilot.

Det blev en kort trollingrepa efter gös i solskenet.

Helgen har knappt tagit slut och jag längtar redan till nästa.

Solbrännafiske

Lasse ringde mig på fredagen och frågade om jag var fiskesugen, en tämligen dum fråga. Det han egentligen funderade över var om jag hade möjlighet att fiska gädda med honom under lördagen uppe i mina trakter och självklart hade jag tid med det.

Fisket började otroligt trögt. Plats efter plats fiskades av utan några större resultat och vi kliade våra huvuden många gånger och funderade var fisken riktigt höll hus. Vi gav aldrig upp utan testade bara nya platser. Syd- och nordvända vikar, pålands- och frålands vind, kallare och djupare, grundare och varmare och till slut gav nötandet resultat.

Den första fisken är alltid skön att landa.

Efter att ha fått två fiskar på 3-4 timmar hittade vi till slut en vik där gäddorna stod riktigt tätt parkerade. Här byttes svordomar och huvudbry mot leenden och dubbelhugg.

En utlekt donna på närmare metern som bjöd på ett brutalt hugg i det grunda vattnet.

Vi hade kontakt med fisk i vart och vartannat kast och då vi fick en del fisk kring 6kg kändes det som att någon större pjäs skulle kunna kliva på när som helst.

En Topper i Yellow Perch gick grymt bra för mig i det grunda, grumliga vattnet.

Vi hade ett riktigt fint fiske och vi hade nog kunnat fiska hur länge som helst men tyvärr så var vi till slut tvungna att kasta in handduken för att bege oss hemåt (och det var kanske lika bra det). Jag hade inte planerat att stå i t-shirt hela dagen och mitt vinterbleka muminskinn började mer och mer se ut som en supportertröja för Schweiz.

Härliga tider.

Trots att vi var tvungna att vända hemåt kändes ändå skönt att ha kunnat vända en otäckt seg dag till det bättre. Åter igen, skam den som ger sig! Dagen avslutades med grillning och en stor portion "After sun lotion".

Gäddtorsdag

Torsdag och kanonväder, vad gör man? Jo man kompar ut med jobbarkompisarna, sjösätter och bänder gädda.

Det har varit strålande sol i två dagar och sydvästlig vind så det det skulle bli intressant att åka ut idag för att kolla vattentempen och se om fisken hunnit leka.

Stenspanare, ankarman Johannes blickar ut över öppet hav och klarblå himmel.

Temperaturen varierande ordentligt från vik till vik, allt ifrån 11 upp till 17 grader och det var tydligt att fisken sökt sig till de varmare partierna.

Under dagen körde vi tävlingen "Störst och flest". Reglerna var enkla, "1 poäng för störst fisk och 1 poäng för flest landade fiskar. Den som kommer sist bjuder på piggelin". Johannes som fiskar hårt med sina Salmo Sliders (som jämt levererar gädda)  höll jag som favorit till flest landade gäddor.

Själv sa jag att jag skulle försöka mig på de större damerna och att jag därför inte skulle ha någon chans i kategorin flest men det är klart, även jag kan byta ned mig i storlek för att försöka mig på ett poäng i kategorin flest. Det är aldrig kul att bli ifrånfiskad!

Johannes körde hårt med sina Sliders. Jonas svingade sin
gröna buster och jag laddade skarpt med tail- och gummibeten.

Vår första vik gav en handfull gäddor och Slider-Johannes hade både störst och flest. Jag kände att jag fick äta upp att jag kallade honom för snipmördaren innan. Ställningen vid det här laget var 5 till Johannes, 2 till mig och 2 till Jonas.

I nästa havsvik lirkade jag snabbt upp en gädda på en silvrig pig och det tog ingen lång stund innan nästa gädda klev på. Jag hade kontakt! Vi hittade en fläck där vi drog ett par snabba och jag fick även en lite tyngre dam på kroken som jag hoppades kunna ge mig toppfisken för dagen. En olekt hona i fin kondition som dock saknade längden för att vara någon rekordfisk. Hon föll för ett av mina egna tailbeten, ett välfiskat bete som går under namnet "Fulingen".

Vacker olekt gäddmadam.

Ställningen jämnade ut sig och efter fisket i den här viken stod vi på 5 lika. Vi bytte plats, harvade på och drog några ströfiskar här och var. Slutligen skulle Jonas vaska fram en vik som föll mig i smaken, en vik med gräsbotten och djup på 3-5 meter. Den här viken levererade ett par mindre gäddor och jag hade påhälsning av något större som inte lät sig luras upp. Jonas som piskade på med sin gröna buster jerk fick plötsligt ett av de där huggen han väntat på.

Utlekt men nytt personbästa!

Fisken var lång men tyvärr utlekt. Då vi såg fisken i vattnet tippade jag kring 7 kg men då vi lyft in henne i båten såg hon snarare ut som en sexa.

Det kan tilläggas att Jonas tyvärr haft problem med att få gädda över 5 kg och trots att jag försökt övertyga honom om att han garanterat skulle få ett personbästa i år så har han varit skeptiskt och bara svarat, "Det har jag hört så många gånger". Nu grejade vi det första passet, underbart! Fisken vägde in på 6,1 kg.

Ett par snabba kort och sedan fick hon simma tillbaka.

Tiden gick fort och så är det då man har roligt, klockan var plötsligt 19.00 och det började bli dags att vända skutan hemåt. Otroligt skön känsla att få andas havsluft, svinga beten och få vara med då ett personbästa landas. Totalt landade vi 24 gäddor och missade säkert lika många. Slutställningen blev 8-8-8 men den självklara vinnaren var förstås Jonas med sitt nya personbästa.

Fyra dagar i Gävle

Ett av mina mål i år var att ta mig ned till Gävle för att fiska vimma och sarv. Ja hör och häpna, jag hade inget viktmässigt mål, bara ett mål att ta mig iväg då jag velat fånga nya arter. Självklart vore det kul att ha turen att få peta upp en reg-fisk men det var inte riktigt det som stod i fokus.

Det är drygt att köra bil till Gävle, närmare bestämt 60 ganska dryga mil. Redan när jag bodde i Umeå tyckte jag att det var långt och inte blev det bättre av att man flyttade till Skellefteå. 14 mil till att köra, på E4ans sämsta sträcka till råga på allt.

Som tur var plockade jag upp Johan i Härnösand vilket gjorde resan lättare. Att köra själv hela vägen är ingen hit. Vi var framme i Gävle kring 14.00 på torsdagen och där mötte vi upp Mange som redan hunnit landa en vimma.

Min första vimma. Inte den största men den första. Mycket trevligt!

Då Mange tjuvstartat tacklades bottenmete-grejer upp så fort det gick och det tog ingen lång stund innan min första vimma landades. Härligt! En och annan bonusfisk landades också, allt i från braxen och mört till gärs och björkna.

En bonusbraxen på drygt 2kg som föll för mina maggots.

Jag hade hört att det fanns mycket orm där vi skulle fiska och det kan man lugnt säga att det gjorde. Under vår första dag såg vi snokar ligga och sola lite här och var. Riktigt roligt då man så sällan (aldrig) får se snok här uppe.

En av de vackra snokarna jag fotade som vilade upp sig i solskenet.

Tyvärr blev det inte lika mycket sarvfiske som vi hoppats på. Ena kvällen spöregnade det och andra kvällen var det för blåsigt för att åka ut på fjärden. Vi hann då åka ut en kväll och flötmeta och därmed kunde jag skriva in ytterligare en art i mitt cv.

Min första sarv. Liten men naggande god. Otroligt vacker fisk.

Lördagen bjöd på sol och riktigt härligt väder. Vi passade på att unna oss själv lite färdigmat och en kall öl.

Under lördagen ställde vi undan gasolköket och köpte pizza istället.
"Pizza ska inte avnjutas, den ska svullas" - Mange

Vi fick ganska mycket fisk och artrikedomen i Testeboån är ju fantastiskt. Vi fångade totalt 10 olika arter men tyvärr saknades storleken på vimmorna och sarvarna. De flesta fiskarna låg kring 400-600 gram(gränsen för storfiskregistrering på vimma är 1000g och på sarv 1200 gram).

Min största vimma den här resan och därmed nuvarande pb, 730 gram.

Det var riktigt härligt att komma iväg, bo i tält och fiska i fyra dagar. Jag hoppas att detta blir en återkommande vårtradition för mig. Nu är man tillbaka på hemmaplan så det är bara att tackla om för kommande fisketurer i Skellefteåtrakten.

Mört

Jörgen ringde mig och sa "Du jag har hört att det fångats stor mört i burvik, jag tänkte att du kanske är intresserad?". Klart jag var, stor fisk är jag alltid intresserad av, oavsett art. Dagen efter åkte jag iväg så fort jag fått i mig middagen.

Det var redan några som fiskade i viken i hopp om att få stor abborre, de såg ungefär lika frågande ut som alla andra människor gör då man förklarar för dem att man är ute efter mört eller nåt annat som inte går att äta, eller räknas som skräpfisk.

En fjäder som som någon större sparv tappat.

Jag ställde mig där de andra stod, de hade trots att fått ett par mörtar. Dock så högg det inte lika frekvent som jag hoppats på. De klagade på att det skulle vara tidigt och att fisket inte riktigt kommit igång än men med tanke på värmen och den grunda vikens mörka vatten tyckte jag att det var konstigt att det inte hade kommit igång, jag kände snarare att det skulle vara för sent.

Jag gick från platsen och vandrade till den sida där vinden låg på. Jag hann bara gå fram till strandkanten så såg jag hur stora stim med mört var i full lek och plaskade i vasskanten. Jag hann inte mer än släppa tacklet i vattnet så satt det fisk på kroken.

Mört på knappt fyra hekto.

De flesta fiskarna låg kring 2hg i vikt och endast ett fåtal större visade intresse för mina krokbeten,  fisk som vägde ungefär 4hg. För att försöka sålla bort mindre fisk bytte jag till plastmajs som jag tacklade på hair-rig men viktmässigt var resultatet ungefär detsamma fast med färre hugg. I princip alla fiskar jag fick upp var helt sträva och fulla av lekvårtor. När solen gått ned och tiden mellan huggen blev längre och längre packade jag ihop prylarna och vände hemåt.

En större rovfågel gled in över viken och fångade fisk.

Det var riktigt trevligt att få komma ut och flötmeta lite och nu packar jag prylarna och åker ner mot Gävle i jakt på vimma och sarv!

Havsöring

Jag och Simon åkte ut på söndag morgon med förhoppningen om att få kontakt med någon havsöring. Även fast vi var ute tidigt var det många i farten. "Gubbarna" som Simon benämnde gänget som alltid har samma plats nedanför Bergsbydammen stor parkerade där i vanlig ordning. De hade haft riktigt trögt fiske och tyvärr skulle det visa sig vara ganska generellt.

Simon fick i alla fall känna på tunggung.. dock från skräp på botten.

Simon har haft ganska bra fiske från båt och ser man till antalet personer som är ute och kör från båt verkar det vara melodin. Jag gillar att vara själv på sjön, inte behöva tänka på andra ekipage och speciellt inte behöva sick-sacka mellan andra båtar. Man får väl se hur frustrerade jag blir efter att jag sjösatt båten i älven. Hur man än vrider och vänder på det så fiskas havsöring i Skellefteåälven bäst från båt.

Här är det nästan så man behöver kölapp för att fiska, helt galet.

Jag blir tyvärr lite anti då det är så många båtar ute. Nu tar fram mina specialistspön och ställer om siktet efter andra arter ett tag.

Vårstädning

Vissa är ute och gör vår i trädgården. Själv så gör jag vår bland fiskeprylarna och det är precis som med trädgården, mer jobb än man kan tro. Trots säsongsskifte har jag hunnit med tre pass i veckan vilket känns riktigt bra även om resultatet varit skralt.

I onsdags var jag ut på en "Dropshot-fiske och islägeskoll"-kväll. Passade på att prova ett par nya Standout-krokar till de minsta lunkercity-jiggarna. Måste säga att det såg riktigt bra ut och det blir ett effektivt vapen i jakten på sommarabborrarna.

Fredagen blev en hektiskt dag med havsöringsfiske innan jobbet och gäddmete på kvällen, fantastiskt. Dock så var inte de stora madamerna på hugget.

Fredagsmys

Efter fredagens gäddfiske inventerade jag de prylar S-O Larsson, Mieko i Luleå, skickat. Ett paket med tafsmaterial, crimps, predatorjiggar och jiggskallar, härligt!

Var på den säkra sidan och använd gummi!

Under dagen hann jag även glida förbi Cykel&Fiske och handla på mig några fler lunker city-jiggar, samt CWCs nya Flex Head skallar, som ska användas i jakten på storgösarna.

Imorgon drar jag och Simon ut på en morgontur efter havsöring, vi får väl se hur det går.

Drömfisk

Jag har inte skrivit på ett tag, inte för att jag inte fiskat, snarare för att jag fiskat i den utsträckning att jag knappt hunnit tömma min kamera (och utöver det haft fullt upp). April har helt ägnats åt abborre med nåt enstaka undantag då jag inte kunnat låta bli att lufta några tunga gummibeten i bureälven.

Målet med abborrfisket från de sista isarna har förstås varit ett nytt personbästa och samtidigt kliva över 1,6kg-gränsen för abborre (gränsen för storfiskgregistrering).

Man bjuds på härliga dagar på isen. Kaffe och kaka i solskenet är inte så dumt!

Det har blivit många pass, många mil i bilen och otroligt många timmar på isen. Trots det har det aldrig riktigt velat släppa för mig. Men skam den som ger sig. Till slut när isarna inte längre var landfasta, de var mörka och spruckna, ja först då skulle mitt drömhugg komma.

Lasse belönades den här våren med fin en abborre på 1550 gram.

De flesta av våra pass var fisket trögt och även den turen som mitt drömhugg kom. Under passet hade vi hade flera gånger funderat på att kasta in handduken men varje gång slutade det med resonemanget "Vi kör ett tag till". Vi hade spenderat 10 timmar på isen och började återigen fundera på att packa ihop när Lasse fick hugg på ett av sina spön, fisken gick med lina och vi var båda förväntasfulla när mothugget kom. Dock så slets betesfisken ur munnen på abborren och svordomar haglade i vanlig ordning.

I samma veva såg vi hur en av mina vippor signalerade hugg, jag lunkade fram till mitt spö och såg fisken ta lina. Jag väntade några extra sekunder med mothugget och när jag väl satt in det så möttes jag av en skön tyngd i andra änden, en tyngd förgylld av abborrknyckar. Jag vet inte hur många gånger jag han tänka "Bara det inte är en gädda" och "Lossna för fan inte". När väl fisken svepte förbi hålet kunde vi konstatera att det var en jätteabborre. Fisken kunde landas ganska odramatiskt och direkt den kom ovanför isen jublade vi båda två. Ett sällan skådat glädjevrål från mig samtidigt som Lasse konstaterade att "Den är lätt över 1,6kg".

Fisken mättes till en längd av 50cm och en omkrets på 37cm. Med den konditionen var den alla gånger över 1,6kg men frågan var med hur mycket. Den praktfulla fisken vägdes på min Berkley TEC-våg som stannade på otroliga 1846gram! En riktig drömfisk.

1846gram fördelat på 50cm. Underbar fisk!

Vi tog några bilder på fisken innan den fick simma tillbaka ned i djupet. Lyckan var obeskrivlig.

Även om jag gärna hade landat en stor gädda från isen så känns det ändå mycket enklare att ställa undan alla ismetegrejer och möta våren i år.