Jakten på storlaken fortsätter

Efter ett antal sega pass, riktigt sega, så började lakfisket sätta sig på psyket ordentligt. I torsdags när jag kikade på  SMHIs havsobservationer såg jag att vattenståndet låg på -30 vilket resulterade i att jag sökte en ny fiskeplats med mer vatten. Jag tog mig ut ganska sent och hann inte fiska speciellt länge men trots det hann jag få kontakt med lakarna. Det blev ett par hugg, någon missad fisk men även en landad romstinn lakhona som värmde gott i mörkret. Även om fisken inte var någon jätte kändes det ändå skönt att få landa en vacker Skellefteåälvslake.

Baljan som annars är fylld med prylar fungerar perfekt som fisksump
medan man strular på med kamera och våg.

Fredagen bjöd på avkoppling och paus från fisket i form av fiskebio i Skellefteåhamn. En riktigt trevlig tillställning där likasinnade fiskegalningar samlades för att se på filmen "Only the river knows". Grymt trevligt arrangemang där den ena fiskehistorien efter den andra utbyttes under fikastunden efter filmen.

http://www.onlytheriverknows.com/

Under lördagen blev det att packa alla prylar för lakfisket igen. Jag och Robban skulle lägga 25 mil i bil, tur och retur, för att tillsammans med Hasse testa ett lakvatten. Efter bilkörning och sedan 20 minuters plumsande i snö och flödvatten var vi framme vid vårt mål. 200mm borrhålen kändes hur tunga som helst att borra i den hemska, slaskiga isen och det var en ren lycka varje gång borren gick genom isen.

Starten på fisket var riktigt grymt. Snabbt kom första hugget och det fortsatte i en rask takt. Robert som fick upp en finare lake lät väga den och vågen stannade på 2997gram. Inte långt ifrån hans personbästa som ligger precis över 3kg. Fisket var intensivt under de två första timmarna men sedan dog det av helt.

Till slut skulle dock Hasse visa vem som var lakkungen. Hasse fick ett hugg från en mindre lake som han snabbt landade. Han släppte ned grejerna igen till botten och det högg omgående från något större. En lake som skulle visa sig vara just den där drömfisken man själv alltid väntat på att få. En magnifik fisk på 83cm och med en omkrets på 43,5cm kom upp ur djupet. Jag vägde henne snabbt med min Berkley TEC-våg och vågen stannade på 5149 gram, en riktig monsterlake med andra ord.

Att posera med en fisk som är stark som en anakonda och samtidigt hal som en ål är inte det lättaste. Hasse fick verkligen brottas med fisken i famnen för att vi skulle kunna plåta den.

Hon var lite bångstyrig med Hasse.

 

Hon fick lite snö på sig under brottningsmatchen.

Men sen fick hon simma tillbaka ned i djupet för att avsluta leken.

Fyllda av välbehag fortsatte vi att fiska i månens sken. Det var riktigt trögt och tillslut packade vi ihop prylarna, nöjd över kvällens resultat. Även om man inte själv fick landa fisken var man otroligt nöjd över att bara vara med och få se en så vacker fisk fångas och returneras.

Kallt pimpelfiske

Efter förra veckans sega lakpass kändes det skönt att ha siktet inställt på något annat fiske under helgen. I fredags åkte jag, Makke och Lasse norröver för att se om vi kunde komma i kontakt med några huggvilliga rödingar eller storsikar. Vi försökte packa lätt, för det blir lätt en hel del prylar, och trots det fick Lasse som vi hämtade upp sist, lämna lite prylar för att ens ta sig in i bilen. Vansinne!

Ja, nog var det ganska fullt i Subarun.

Vi var tidigt ute på isen under lördagmorgonen. I kylan väntade vi på att solen skulle titta fram, både för att värma oss, men framför allt för att fisket skulle komma igång. Lördagar brukar det vara bra tryck i vattnet och därmed bra fart på fiskarna så fort jaktljuset ökar. Tyvärr blev det aldrig varmare den här dagen, de där utlovade "-3 grader och sol" blev istället "-15 grader och nordlig vind" och det där grymma fisket vi väntade på uteblev.

Trots en seg och kall dag härdade vi ut tills solen började gå ned. Med bortdomnade fötter och iskalla händer vandrade vi lätt besvikna tillbaka till bilen. Då jag försökte hålla värmen i händerna så gott det gick plockade jag inte fram kameran mer än att jag fotade vår lunch. Under dagens kalla timmar fick jag i alla fall landa någon röding på knappa kilot som fick följa med hem och utöver det toppade jag fisket med en sik på 1,6kg.

Korvglass? Till och med Bullen frös idag.

Söndagen erbjöd -5 grader, vindstilla och sol. Helt andra förutsättningar och den här dagen var även fisket bättre. Jag hade knappt hunnit få ned grejerna så hade Makke dragit upp två mindre sikar. Även om det inte var någon storlek att prata om så hände det åtminstone något omgående då vi doppade myshkorna.

Under lördagen hade vi hört om ett sällskap på 16 personer från Estland, Lettland och Litauen som åkte runt och fiskade mellan Slussfors och Umgransele och som en renhjord vandrade de plötsligt fram genom skogen och erövrade isen. Likt utomjordingar provhälsade de med olika fraser men det enda jag förstod var "Привет" [privjet], som är ryska för hej, men längre än så kom vi inte. 

Efter någon timme då vi fått väldigt mycket fisk och hela det baltiska sällskapet fått väldigt lite fisk klev en man med knacklig engelska fram och frågade och tackel och teknik. Trots de begränsade engelskakunskaperna öppnades en möjlighet till dialog med våra baltiska fiskevänner som fick syna våra spön och myshkor.

Baltic power!

Det blev en hel del fisk den här dagen. Dock inga riktiga grisar och tyvärr inga rekord. Lasse som var dragplåstret för stor fisk lyckades landa två fina sikar som precis klarade 2kgs-gränsen (2kg resp. 2075). Sedan fick han även äran att landa en fin röding på 2025gram. Själv så hade jag mina toppar på 1,5kg med både regnbåge och röding kring 0,8-1kg.

Lasses röding på 2025gram.

Efter två dagar ute i kylan var det skönt att komma hem och sova i sin egna säng, även om sömnen mellan söndag och måndag blev väldigt kort då jag bilat sent tillbaka till Skellefteå under söndagskvällen. Av någon anledning tänkte jag att jag kanske skulle åka ut och fiska lake ikväll men mitt sunda förnuft tog vid och istället tillagade jag en av rödingarna jag fångat under helgen och intog sedan soffläge.

Ungstekt röding, potatis med gräddfilsås (rom, dill, kräftstjärtar) och en fetaostsallad.

Vi fortsätter jakten på storfiskarna.

Laxdax

Det såg inte ut att bli något fiske alls den här helgen på grund av kylan. Siktet var inställt på laxfiske från isen men YR och SMHI lovade temperaturer ned mot -19. Alldeles för kallt för att bedriva Catch & Release.

Jag sa till Simon att gränsen går vid -10 och är det varmare än så, så kör vi. 06.00 på lördagmorgonen fick jag ett SMS från Simon som löd "Vi kör". Jag hoppade upp ur sängen och till min lycka såg jag att termometern stod på -10,2 och inte -19 som utlovat.

Några koppar kaffe slank ned för att väcka kroppen till liv medan jag klädde på mig. För säkerhetsskull hade jag gjort i ordning allt dagen innan, "just in case", vilket gjorde att jag snabbt var i ordning och kunde hämta upp Simon och Marcus för att köra ut oss till fiskeplatsen.

Vi trampade ut på älven, vilket alltid känns lite olustigt när isarna är lite luriga. Väl på plats släppte vi ut våra skedar och flutterspoons i strömmen. Tyvärr var det väldigt dålig vattenföring då vi kom ut och våra skedar gick snabbt ned i botten. Det släpps mindre vatten på helgerna och eventuellt höll de kanske tillbaka lite extra för att deltagarna i "SM i vintersimning" skulle ha en chans att simma uppströms i den uppsågade vaken i centrum.

Laxarna gör inga galna utspel vintertid. Däremot är de väldigt
bångstyriga då det ska till att komma upp ur hålet.

Till slut lät Skellefteåkraft låta lite mer vatten sippra genom älven vilket resulterade i ett hugg direkt, tyvärr inte på mitt spö utan för laxtjuven Marcus som följt med. En liten lax på 3,404kg kunde landas och simma tillbaka. För att fisken inte skulle skadas togs den upp på avkrokningsmatta, krokades av och hölls sedan i hålet tills det var dags för ett kort. Känseln i händerna försvann ganska fort..

Första laxen på 3404gram tagen på egenmålad sked, cred för det.

Efter att ha bytt skedar, färger och former utan något resultat bytte vi plats och gick en bit uppströms. Marcus som prickade av strömfåran (det är min förklaring) fick återigen en lax. Den här gången en hona på 5,2kg, vilket betydde personbästa för Marcus. Hon fick bjuda på ett kort innan hon simmade tillbaka i älven för att äta upp sig.

Marcus visade igen var skåpet skulle stå med sin nagellacksmålade sked.

Tiden gick och jag som hade ärenden att göra i stan fick lov att avbryta fisket. Tempen hade sjunkit till -13 såg jag då jag kom till bilen och det kändes faktiskt i både händer och fötter.

Om det inte blir så fasligt kallt i veckan kommer jag att försöka ta mig ut på någon morgontur efter Lax. I reservplanen finns lakfisket som kan bedrivas kvällstid.

Solljus

I lördags hade jag bestämt mig för att ta mig ut och få fiska lite i dagsljus. Anna var inte bangen på att följa med ut så vida det inte blev ett så långt pass, en kompromiss jag kunde gå med på.

Jag hade bestämt mig för att testa en ny sjö här i trakten, något som alltid känns spännande. Jag fyllde bilen med prylar till den grad att jag själv började fundera om vi ens skulle hinna använda allt under den korta turen. Väl framme parkerade jag den framhjulsdrivna V70n i ett "här kör jag garanterat fast"-ställe, precis som senast.

Vi trampade ut på isen och riggade spöna. Medan jag grejade på var Anna observant på att en vippa vinkade friskt och indikerade hugg. Hugg direkt! Glad i hågen sprang jag dit, kände på linan att det var något i andra ändan och gjorde sedan mothugg, tyvärr utan resultat. Jag drog tacklet ur mun på gäddan som gick segrande ur den striden, med ett skrovmål rikare.
 

Tyvärr dog fisket helt efter det. Vi pimplade upp småabborrar och drack kaffe i solskenet, ganska trevligt det också visserligen, men de stora fiskarna lyste med sin frånvaro.

Det blir att lägga lite fler pass på den här sjön då det är mindre snö och bättre jaktljus för fisken. Nu har jag laddat batterierna för att orka med ännu ett lakpass.

Nytt år och nya tag

Januari brukar betyda sträng kyla och lakfiske. För mig har det inneburit mycket jobb och väldigt lite lakfiske. En av anledningarna har varit att jag lagt mycket tid på att få upp Norrländska Specimentävlingen på fötter. Nu när grunden är kodad och publicerad kan jag göra mindre uppdateringar i lugn och ro och lägga mer tid på fisket.

De få lakpass jag hunnit göra har varit otroligt tröga. Än har vi inte fått något större att väga men snart, snart får vi kanske lyfta en romstinn lakhona ovanför isen.

Senast i onsdags var jag, Robert och Simon ute i jakten på det bruna guldet. Det var trögt men jag fick i alla fall chansen att lyfta upp kameran och fota en lake som Simon landade. Imorgon åker jag ut en sväng och provar på fisket efter gädda och abborre i en ny sjö. Jag hade tänkt att få se lite dagsljus någon gång. :)

Jakten på storlaken fortsätter!