Sista gäddan i öppen vatten

 Det är med viss sorg och vemod som jag packat undan sommarprylarna den här helgen. Jag måste erkänna att jag ett tag kände mig riktigt peppad för ismetet och hoppades på fina snöfria isar men efter en meter snö och aftonbladets konstaterande att "Det är med risk för livet man är ute" så började jag bara längta till våren igen.

Tyvärr har jag varit borta mycket i höst och inte fått den tid jag velat till att krama de grova gröna höstdamerna. Som tur var hann jag i alla fall klämma in två helger innan snökaoset kom och belönades med ett par gäddor mellan 6 och 9,5kg. Makke skulle dock vara värst och dra det längsta strået med en drömfisk på 15,406kg fördelat på 124cm och med en omkrets på 59cm. En fisk som vi innan håvning konstaterade att "Den är inte så stor, kanske 8-10kg.", "Den har inte riktigt längden.". Ja, det fick man ju äta upp. Nedan följer ett par bilder från de sista två helgerna.

En välgödd dam på knappt nio kilo.

Det 2-gradiga vattnet svalkade vid varje återutsättning.

Makkes brutala dam på 15,4kg återfår friheten.

Alltid nöjd då man fått landa en fin gädda.

Sista fisken för mig i öppet vatten. 9,46 kg fördelat på 109cm.

Ut och skotta och försök hitta peppen för att ismeta.

Fel månfas!

Det var inte alls dumt att hoppa i flytoverallen 05.00 i lördags då termometern stod på -3 och naturen bjöd på nordliga vindar. Båten var som en flytande isbit men vad gjorde det, vi skulle ju belönas med stora, grova höstgäddor. Vi bjöd gäddorna på sik och lake, något som för oss kändes riktigt hett men som för gäddorna tydligen var väldigt lätt att motstå. Vi snurrade på timme efter timme med fyra spön ute,  alla med paravaner tacklade med betesfisk.  Det fanns inte mycket mer att göra än att sitta och dricka kaffe och äta halvfrysta mackor i väntan på den första huggperioden.

Paravantrolling i morgonstund

Då solstrålarna trängde igenom blev det plötsligt en kort huggperiod. Vi hade 3 hugg inom 20 minuter. Fantastiskt skönt efter ett par helt döda timmar. Första fisken föll för en av mina sikar, en ryggbred liten gädda kring 5kg som kunde krokas av intill båten. Sedan högg det två gånger för Robert, två tunggung som klev av direkt vid mothugget. Allt som Robert fick upp slaktade sikar.

Ja bottennapp var det inte.

Lika plötsligt som gäddorna började hugga dog det av totalt igen. Vi fortsatt med förhoppningen om att det snart skulle komma igång igen, och som vi väntade. På ett spö hade jag en lake som bete, laken hade varit orörd hela dagen men jag tänkte hela tiden att snart, snart kommer det där brutala hugget och då är det en tia som slukat betet. Stunden kom då knarren började låta på rullen, paravanen stannade upp och trycktes nedåt samtidigt som linan rann ut. Jag sopade i ett mothugg med förhoppningen om att känna stumhet och tyngd. Tyvärr vart det ju inte riktigt så. Snarare "Ja det är en fisk men större än 5kg är det inte", vilket visade sig vara rätt. Nå väl, man fick adrenalin för en stund i alla fall.

Jo, det kunde gått bättre. Vi fick se solen en stund på dagen iaf, nåt man inte sett på länge.

Vi nötte på utan större framgång och gav till slut upp. Vi visste ändå att det var fel månfas..

Höstens första lakpass

Det var uppehåll och lakarna var framme och ryckte i betet så fort det landat i vattnet. Det kändes riktigt lovande. Tyvärr ersattes detta med spöregn och inaktiva lakar. Vet inte vad jag tänkte då jag lämnade parasollet hemma. Mycket fisk var det i alla fall men ikväll var de väldigt försiktiga.

Skönt att få komma ut och lufta rod poden.

Den regniga hösten

 Nej, jag har inte slutat fiska! Att jag ens fick frågan tyder på att något är fel. Jag lovar, jag är fortfarande så där inbiten så att jobbarkompisarna kallar det för sjukt. Precis som det ska vara alltså.

Tyvärr har det varit riktigt grisväder här i Skellefteå, andra städer verkar inte ha haft det mycket bättre. Regn, regn och åter regn. Om nederbörden varje år är ungefär densamma kommer det inte bli någon rolig vinter för skoterfantasterna. Desto bättre för oss som vill glida ut på snöfria isar och ismeta. Det här är förstås bara drömmar och vi vet alla att så fort det blivit 2cm is kommer det en halv meter snö i vanlig ordning. Det sista som överger en är hoppet.

Under den här inaktiva bloggtiden har jag hunnit prova ett antal nya vatten i jakten på stora gröna fiskar. Första nya vattnet blev en havsvik dit jag följde två jobbarkompisar. Fisket hade inte riktigt kommit igång. Gäddorna var små och få. Jag blev även utskrattad då jag tog fram mina frysta mörtar jag skulle meta med. De hade visst aldrig ens sett så stora mörtar och de skulle använda som bete. Vi är alla olika. Störst fisk fick jag i alla fall och det är det som räknas.

Första jerkgäddan i Skellefteå.

Pappa som har ett har ett fiskeintresse som blommar upp då och då har även fått komma ut och bända lite gädda. Jag kom över ett antal Okuma Magda-rullar och trollingspön som vi var ute och invigde tillsammans. Pappa som fått en låda med nya, otuggade beten av mig följde gladeligen med ut en solig höstdag i jakten på arga gäddor.

Pappa drillar gädda på ett Ugly Stik 8'.

I pappas nu mer egna beteslåda finns det bara beprövade beten. Ett noga urval av det mest tuggade i mina lådor inhandlades i nyskick som Buster Jerk Skitmört och Blue Chrome, sjunkzalt i blåvitt, lättfiskade tailbeten i fegisfärger. Bara beten som levererat genom åren och visst funkade de under invigningsdagen för honom också.

Det tog ingen lång stund innan pappas nya Zalt överlistade en hungrig liten rackare.

Även om det viktigaste är att pappa får fisk då vi är ute kan jag aldrig låta bli att påpeka att de största ska hugga på mina beten.

En av mina favoritbullar har slukats av en gädda på djupet.

Robban som har ett antal storgäddor från Skellefteåtrakten har hunnit visa mig ett antal hotspots. Dock så har vi inte fått någon ordentlig utdelning än men förhoppningsvis är det bara en tidsfråga.

Robban och Tore som har bra koll på gäddfisket i Skellefteå guidar.

Så sent som i veckan tog jag ledigt en dag för att åka norröver och köpa båt samt prova nya vatten. Det var inga mängder med gäddor som kom upp under onsdagens fiske men en grov fisk över 8kg fick se insidan av båten.

Med hjälp av Robin Utbys blev första mötet med Luleåälven en trevlig upplevelse.

Nya tag, ikväll blir det lakfiske!

Höstens intåg

Det är mitten på augusti, semestern är över och jag har börjat försöka hitta lite id här i Skellefteå. Svårt det här med att bosätta sig på en ny ort och leta efter en art knappt någon hört talas om och än färre fiskar efter. Kortare kvällspass är melodin för mig just nu. Vi får väl se om man lyckas lura upp någon större id här i Skellefteå, man har ju hört ryktas om dem men aldrig sett någon.

"Hur ser en sån ut?", "Går de att äta?".. "Nähe men vafan fiskar du efter dem då för?"

Mörka kvällar i väntan på hugg. Feederspön kombinerat med boltspön.

Där det finns mäsk, dit kommer änderna!

Även om det är lite tidigt för det riktigt gäddfisket har jag börjat inventera prylarna och det inför helgens gäddfisketävling i Önskasjön. En spännande sjö som hyser grov gädda, perfekt tillfälle att sätta ett personbästa!

Tackeltrixande efter abborre

I torsdags hade jag tänkt att fara ut och vertikala lite efter storgösar men då jag blev lite senare hem från jobbet än tänkt fick det bli landfiske istället, då slapp jag lägga massa tid på motorer, batterier, lod och dylikt. Målet var att komma i kontakt med större abborre och gös från land. Jag satt vid strandkanten och knöt tackel och gjorde i ordning grejerna i lugn och ro i kvällssolen, riktigt härligt.

Mys!

Jag använde mig av två spön den här kvällen. Båda spöna var tacklade med glidande tackel, agnade med mört. Den enda skillnaden mellan spöna var att jag testade köra en "Fox bait popper" på tafsen för ett av spöna. Det tog ungefär 10 sekunder efter utkast innan första fisken, en gädda, högg och den högg direkt över mörten som var tacklad 10cm från bait poppern. Ren slump antagligen, då jag säkert kastade tacklet nästan rakt i huvudet på fisken.

Det som hände där efter har jag dock svårt att se som en slump. Andra hugget, tredje hugget... sjunde hugget. Alla fiskar, samtliga abborrar, som högg hade tagit mörten som hade en flytkula under sig. Riktigt fränt att det var så stor skillnad. Efter 7-0 var jag tvungen att fästa en likadan kula på andra spöt och då fick jag fisk även där. Den röda bollen syntes säkert bra i det grumliga vattnet, samt att den höll upp fisken en bit från botten. Hur som, det var melodin ikväll.

Kvällens framgångsrika tackel har lurat ytterligare en abborre.

Då mörkret föll slutade abborrarna att hugga. Antalet fiskar som kom upp var det inget fel på och det syntes på abborrarna att de hade gott om mat i vattnet, de var riktigt välkonditionerade. Dock så visade sig inte de riktigt stora abborrarna den här kvällen. Någon gös hann jag inte få, men jag prioriterade sömn och en dräglig arbetsdag istället för att sitta uppe hela natten i hopp om någon gös.

Fredagsmys

I fredags var jag och Anna ute i stugan och hade bestämt oss för att åka ut en sväng efter middagen för att se om det fanns någon huggvillig fisk. Medan köttbitarna låg på grillen passade jag på att meta upp några betesfiskar med supersköna toppknutna Abu-spö som varit vid min sida i säkert 20 år.

En gammal trotjänare som fortfarande gör jobbet.

En tallrik med proteiner och så var man ordentligt laddad inför fisket. Dock så hade det varit ömsom sol, ömsom regn och väderförhållandena kändes inte alls optimala. Däremot så var det helt stiltje på sjön vilket bäddade för lite vertikalfiske. Båten riggades med både bensin- och elmotor och en knippe spön följde med ut.

Stora beten för stora fiskare?

Jag bjöd på Relaxjiggar, Fin-S jiggar, Shaker, ja det mesta man kan tänka sig men de få fiskarna jag släppte på var inte alls intresserade av nåt jag hade att erbjuda. Tyvärr såg jag inte heller några stora fiskar på ekolodet och som sagt, de få fiskarna jag släppte på verkade ha hamnat i koma.

Full koncentration! Blicken på lodet, en hand på elmotorn och en på rullen och spöt

Anna som fiskade med mask fick plötsligt något lite större på kroken. I ögonvrån såg det ut som en högryggad abborre i det grumliga vattnet och för en stund var jag rädd för att Anna skulle peta upp en regborre framför näsan på mig. Då fisken bröt ytan kunde jag se en ryggfena ala braxen och det var nästan så jag pustade ut, även om en jätteborre hade varit trevligt. Fisken håvades och Anna fick posera med sitt livs första braxen, slemmigt och härligt! Grattis!

Förhoppningsvis fastnar hon i specimenträsket!

Vi fortsatte att fiska och det var verkligen dött den här kvällen. Ett par abborrar landades men inget av större kaliber. Vi körde flötestrolling tillbaka mot stugan och när vi kom in på lite grundare vatten dök plötsligt ett av flötena. Tyvärr var jag lite snabb att göra mothugg och fick endast känna på en fisk under några sekunder innan den klev av. Jag svor lite argt över mitt snabba mothugg, något jag ofta gör för att fisken inte ska svälja betet så djupt men som tyvärr också kan resultera i färre krokningar, en avvägning man får göra. 

Vi fortsatte köra med flötena sakta glidandes bakom båten och än en gång började en av mina baitrunner-rullar ticka och släppa ut lina. Nu väntade jag några sekunder extra innan jag gjorde mothugg och visst var det en liten gös som slukat mörten. Trots att jag inväntade mothugget satt kroken perfekt i mungipan. Mörtarna var tacklade med endast en enkelkrok i storlek 4, en tafs av flurocarbon under ett 8grams flöte. Klassikt borretackel med andra ord.

Även om det inte var någon jätte så värmde den gott efter en annars seg kväll.

Fisken fick simma tillbaka ner i djupet och växa på sig. Vi begav oss tillbaka till stugan och värmde oss med en kopp te och knaprade lite chips framför de olympiska spelen.

För mycket fisk!

Länge har jag velat få med både svåger och pappa ut på en gemensam fisketur. Genom Mats Söderholm, hårdrockare, fiskepolare och framför allt fiskeguide, anordnade vi en tur med förhoppningen om att kunna lura de randiga riddarna. 

Perfekt väder, stabilt stigande högtryck. Borreväder!

Första ankringen gav endast någon enstaka fisk. Vi hade väldigt mycket försiktiga hugg men det skulle dröja en stund innan den första fisken landades. Det var nästan skönt att det började lite trögt, så inte pappa skulle bli bortskämd (vilket senare ändå visade sig att han skulle bli). Stefan kom lite senare och efter ett par mindre landade borrar plockade vi upp honom och åkte ut till nästa grund.

Det var ett tag sedan jag och Mats var ute. Gliringarna, fiskehistorierna och
skämten haglade. Härliga tider.

Längre ut i sjön var det mer fisk i farten. Pappa metade, Stefande och Mats jiggfiskade och jag stod och dropshotade. Alla fick fisk, vilket kändes riktigt bra. Jag hittade ett stim med abborre där jag lät min Fin-S jigg dansa. Jag tog 3-4 abborrar på precis samma fläck, där den största vägde kring 7-8hg. Riktigt effektivt, jag kände mig nästan som Luc Coppens för en stund.

Abborre kring 7-8hg som föll för en dropshot-tacklad Fin-S jigg.

Vi provade ytterligare en plats, som var relativt ny för Mats och även här fanns massor med betesfisk i vattnet och naturligtvis var de förföljda av predatorer. Här fick vi fisk hela tiden, till slut utbrast pappa "Man får ju för mycket fisk!", riktigt härligt, dock inget man ska vänja sig vid.

Hungern gjorde sig påmind och vi tände grillen i båten, riktigt smidigt att slippa gå i land.

 

Jag, Stefan och Pappa i full färd med att fånga abborre.

Då jag såg ett löjstim passade jag på att använda pimpelspöet, enkelkrok agnad med några maggots, för att få upp lite betesfisk. Så fort en fisk kom upp åkte den ut agnad på ett flötmete. Det tog ingen lång stund för än första abborre gjorde ett utfall mot mörten, tyvärr så lyckades inte krokningen och mörten dog. Som tur var fick jag upp en till mört som snabbt agnades, flötet dök och jag väntade lite längre med krokningen. Efter en inte allför dramatisk drill kom det upp en perfekt krokad halvkilosborre. Vi hade gissningstävling om vad den vägde och vågen stannade faktiskt precis på 500gram.

Jag hade säkert kunna klämma fram ett leende om fisken vägt ett kilo mer.

Efter de flötmetade abborrarna och hamburgarna blåste det upp. Växlande molnighet och starka vindar gjorde att det brutala fisket vi haft dog av totalt! Från att få fisk hela tiden till enstaka slumpfiskar. Vi fiskade på någon timme, bytte plats och provade faktiskt lite efter gädda utan någon större framgång. Vi packade ihop prylarna och vände hemåt efter en riktigt lyckad dag. Precis som jag ville ha den, massor med fisk som pappa och Stefan fått drilla (samt att jag lurade turens största fisk, som dock inte vägdes.). Tack till Mats som hjälpte till att få de här tjommarna ut på vattnet!

Båttankar i Finland

Jag har varit i Finland under fyra dagar och besökt lite släktingar. Förutom en kort fisketur i det gassande solskenet, på en helt vindstilla hav, som inte gav mer än en solbränna åkte vi runt och kikade på lite båtar.

Ute på havet och svalkar oss.

 I dagsläget går jag nämligen och funderar på att köpa ny båt. Dock så är det riktigt svårt tycker jag. Jag vet ungefär hur stor båt jag vill ha, något kring 4,5 meter. Frågan är bara hur mycket man ska lägga på en fiskemaskin och om man ska välja plast eller aluminium? Ska man köpa något billigare idag för att på nåt år uppgradera sig eller direkt gå på en ordentlig skuta. Allt velande slutar väl med att man inte köper något alls.  Jag har kikat på allt från Linder, Quintrex till Sandström 495-båtar.  Vem vet, plötsligt står det kanske en 440 Hornet Shadow på tomten.

En av trollingmaskinerna min morbror brukar köra lax med, Eagle 650.
Lite väl stor för min smak som inte riktigt passar mina behov heller, fin hur som helst!

Gösjakt

Åter tillbaka i Skellefteå och jakten på storgösar har börjat. Hela Bureälv-systemet innehåller gös och jag har den turen att svärföräldrarna har en liten båt liggandes i en av dessa pölar som Bureälven rinner igenom. För att kunna bedriva ett effektivt fiske efter gös införskaffades "lite" nya prylar, som ett färgekolod med kartplotter, djupgående wobblers, mer fin-s jiggar, ny gummerad håv, vectraskallar, lindymarkörer etc. (det finns inget som heter för mycket då man pratar om fiskegrejer).

Alltid lika roligt att få paket!

Efter att ha fipplat massor med inställningarna på lodet för att få en så ren och fin bild som möjligt, för att möjliggöra pelagiskt vertikalfiske efter gös, begav jag mig ut på sjön för att leta efter fisk.

Ut på gösjakt i det fina vädret.

Det tog ingen lång stund för än jag släppte min jigg mot det första ekot. En fisk som stod ute på 4 meters djup. Jag släppte ned jiggen till 2 meter, gungande den lite lätt och släppte sedan ned den ytterligare en bit. Plötsligt steg fisken som en raket mot jiggen och genom klingan fick jag uppleva ett underbart aggressivt hugg i jerkbaitklass. Fisken drillades och visst var det en gös, underbar start på fisket! Snabbt blev man helt såld på vertikalfisket.

Olika färger i olika storlekar, det gäller att kunna variera.

Efter min korta tur passade jag på att hälsa på Jörgen som var ute och bottenmetade. Under tiden jag var där landade han två gösar, i storlek small, som båda fick simma tillbaka. Jag som hade med mig dropshot-spöet lyckades under den tiden överlista både en riktigt fet abborre samt en pyttegädda. Härliga tider!

En av gösarna Jörgen fångade fick posera snabbt innan den simmade tillbaka.

Första målet med gösfisket var förstås att komma i kontakt med gös och det avklarades snabbt. Nästa mål blir att fånga en gös över 4kg, svårt men absolut inte omöjligt.

Hårt slit lönar sig

Ett av sommarens mål, att fånga en sik över 2,5 kg såg länge ut att bli en mörk historia. Med ett antal fina fiskar över 2kg men med topp på 2397 höll jag nästan på att ge upp och börja spela golf istället.

Det skulle krävas en längre satsning för att komma i kontakt med de riktigt stora fiskarna. Jag och Makke gjorde precis som tidigare, packade bilen full med prylar (självklart mer än förra gången), svängde förbi McDonalds drive in och begav oss mot de norrländska sikvattnena och förberedde oss på fyra härliga dagar med regn och rusk.

De främsta metoderna vi varvade mellan var frilinade myshkor och bottenmete, lite beroende på hur strömt det var just för dagen. Vad gäller myshkor har de flesta myshkor som säljs i butik urusel krok som passar för abborre på 50g men som lätt viker sig av större fisk. De myshkor vi kör med tillverkas av Lauri Aarnipuro som är ett givet vapen i arsenalen. Vi landade en hel del fisk, både sik och en och annan röding. Trots att vi fick en hel del fisk saknades dock de riktigt stora fiskarna, 2+ sikarna lyste med sin frånvaro.

Men efter fyra dagars idiotnötade kunde jag faktiskt packa ihop grejerna med ett leende på läpparna. En av de få stunder då naturen visade sin bättre sida kunde jag efter ett försiktigt napp kroka en tyngre fisk. Första gången jag såg fisken kunde jag direkt säga att det var en av dessa 2+ sikar men först då den vackra pjäsen landat i håvgarnet vågade jag hoppas på mer. Vägning och mätning visade att jag äntligen fått siken över 2,5kg som jag var ute efter.

39 cm i omkrets och 58 cm lång.

Den vackra fisken tyngde vågen till 2755 gram, äntligen!

Sikarna är väldigt känsliga och det tog en bra stund innan fisken återhämtat sig. Till slut simmade skönheten ned i djupet igen och jag kunde pusta ut och skicka iväg ett "Jaaaaaa"-sms i lugn nu och ro. Efter fyra dagar med regn och rusk var det riktigt skönt att komma hem och sätta sig i bastun och knäcka en kall öl. Fick även en liten gratulationspresent av pappa, en Sealabox, efter att han hört att mobilen min slocknat av allt regnande. Tack!

Dags för nya äventyr!

Myggnästet

Jag åkte inåt landet dit renarna och framför allt myggen bor. Ja, det var helt sjukt mycket mygg.

Där satt jag och väntade på stor fisk, i två dagar väntade jag faktiskt. Det jag hoppats på var att komma åt någon riktigt stor mört men de ville inte riktigt nappa den här gången.

Elden var igång hela tiden för röken var det enda som höll myggen borta. Och tack vare elden fick man varm mat i magen också.

 

Det var en hel del småfiskar som föll tycke för mina maskar och maggots.

 

Men även någon lite större fisk föll tycke för mina bottenmetade agn. I tron om att en riktigt stormört nappat blev jag aningens förvånad då fisken plötsligt gjorde lufthopp så hela kroppen var ovan vattenytan.

Öring på 1243 gram, fördelat på 53cm. Personbästa för mig som aldrig fiskat insjööring.

Efter två dagar med mygg, knot och dålig sömn var det riktigt skönt att komma hem, sova i sin säng och slippa höra myggen surra runt om kring en hela tiden.

Midsommarfadäs

Midsommar innebär god mat och dryck och oftast bra väder. Årets midsommar var inget undantag. I och med att vi ofta firar midsommar intill vattnet brukar alltid en handfull fiskeprylar ämnat för gäddfiske följa med. Efter sillunchen packade jag båten för att åka ut med pappa och försöka få den där jättegäddan som jag tror, eller åtminstone hoppas, simmar i sjön.

Den spegelblanka ytan bryts av en gädda som ruskar på huvudet.

Vattentemperaturen var kring 16 grader i ytvattnet och gäddorna stod djupt. Vi körde trolling med Alien Eels och Bulldawgs och vi hann inte mer än lägga ut betena och åka över första djupkanten så högg det på pappas slimegröna bete. En rund, välmatad gädda kring fyra kilo handlandades vilket kändes skönt. Nollan är alltid skön att spräcka. Jag skulle i vanlig ordning kroka lös gäddan men behövde lite hjälp då en av krokarna satt nära min hand och gäddan absolut inte ville gapa. Precis när jag ska byta grepp bestämmer sig gäddan för att göra en kraftansträngning. Jag som precis är i "byta grepp"-stadiet tappar gäddan ned på avkrokningsmattan där jag förstås vilar mina barfota fötter.

Pappa drillar gädda i kvällsolen.

Gäddan gör några ruskningar med huvudet och plötsligt känner jag hur det (milt uttryckt) nyper till i stortån. Det tar en sekund innan jag inser att jag sitter i båten barfota med ett bete på 30cm där ena trekroken sitter i min fot och den andra trekroken i munnen på en gädda. Som tur är pappa ganska kvick på att ta fast gäddan så jag snabbt kan kroka av fanskapet pappa dragit upp i båten. Jag ville förstås visa systersonen (3 år) en lite större fisk än de där smårackarna till abborrar man får från bryggan så jag lägger gäddan varsamt i gäddsäcken. Sedan suckar jag djupt och tittar på min fot. Ja där sitter den, den grövsta jävla kroken jag har, sitter ju i stortån och hullingen.. ja den är ju där inne någonstans.

Piercingen klar. Bara att sätta in något lämpligt i hålet.

Med en avbitare knipsar jag av kroken och jag som inte alls är sugen på att åka in till sjukhuset tar några djupa andetag och börjar sedan pressa kroken igenom. Segt, oskönt och jävligt kan jag sammanfatta den upplevelsen med. Lyckan kommer när jag ser en blodig krokspets komma ut och tillslut kan jag dra igenom kroken. Väl på land rengörs och tvättas såret och för att säkerhetställa den rengörande effekten inifrån tog jag mig en kall öl i solstolen.

Don't worry, be happy!

När middagen var avklarad och solen börjat gå ned åkte vi ut en sväng igen och drillade lite gädda, med ursäkt för att bota eventuell krokrädsla. Och gäddan som hamnade i gäddsäcken, ja den visades snabbt upp vid bryggan och fick sedan simma tillbaka ner i djupet.

Sik och röding

Semestern är här och nu ska bloggen få den tid den förtjänar. Första inlägget jag knåpar ned är från min och Makkes tripp på jakt efter storsik och röding. Vi lämnade Umeå på fredagen med en Subaru Forester som var packad från golv till tak med prylar och trots det skulle vi under lördagen upptäcka att ingen av oss tagit med ett ekolod. Heja!

Vid sjösättning under lördagmorgonen var det soligt och vindstilla, riktigt t-shirtväder. Men så fort vi tagit oss ut på vattnet blåste det upp och blev växlande molnighet. Perfekt gäddväder med andra ord. Fisket var tyvärr ganska trögt till en början, vi fick lite sporadiskt med sik och tyvärr var det ingen storlek på dem heller. Efter förflyttning in mot lite grundare vatten kunde jag tillslut landa den första finare siken, en silvertorped som just så pass klarade 2kg-gränsen.

Resans första sik över 2kg, närmare bestämt 2050gram.

Fiskedieten, snabbt, enkelt och.. mättande. Vid intresse kan recept skickas.

 Efter lite krubb kunde man fortsätta nötandet. Rödingstimmen svepte förbi så fort man kastat ut mäsk i vattnet. Dock väldigt mycket mindre fisk även om en och annan pjäs inne i stimmen var av respektabel storlek, men att prickfiska i ett fiskstim är ungefär lika lätt som att hitta en nål i en höstack. Efter att par landade rödingar fick jag till slut på en finare bit. Drillade den på mitt nya Pezon & Michel-spö som jag vann tidigare i vinter (grymt skönt spö för det lättare fisket).  Upp kom en röding som pressade vågen till 1610gram och därmed ett nytt personbästa för mig som inte har alltför många rödingpass i bagaget, hurra!

1610gram, fet och fin!

Kvällen kom och jag dukade fram en middag, en lika kulinarisk upplevelse som lunchen ungefär. Jag satt dock och fiskade samtidigt som jag åt och medan jag sköljde ned maten kände jag ett par försiktiga pill och gjorde ett rappt mothugg. I andra änden satt en finare sik som efter en inte alltför dramatisk drill kunde vägas och mätas till 2397gram fördelat på 58cm.

2397gram fördelat på 58cm. Fin, fin!

Dagen därpå var det riktigt skitväder, regn och rusk. Trevligare var att fler specimenfiskare hittat sig till spoten i jakten på storsikarna. Dock så verkade inte de stora sikarna vara riktigt på humör den här dagen, de kanske la sig under paraplyet och sov. Trots en hel del landad fisk var det väldigt få över kilot. Någon enstaka fisk kring 2kg landades men inte större än så. Efter lunch sprack det upp och regnet samt blåsten försvann. Det blev riktigt goväder och jackan kunde återigen packas ned i väskan. Tyvärr så hade vi inte allför lång tid att fiska på söndagen och de riktiga storsikarna uteblev helt för oss.

Chrille och Nicke i Umeå Specimen dubbeldrillar röding.
Nicke passade även på att sno en storsik framför näsan på mig den rackaren!

Semester och nya tag!