Förleksfiske

Till slut öppnade sig även sjöarna här i Skellefteå. Hårda vindar och stark sol var åter igen receptet för att riva upp sjöarna.

Jag var ute i stugan och grejande på med båten medan jag såg hur sjön öppnade sig mer och mer för var timme som gick. Det behövdes inte mer än en bild till Jonas för att övertyga honom om att följande dag hänga med ut för att jaga förleksgäddor.

Vi harvade runt i grunda vikar utan någon kontakt. Bortsett från en snipa, knappt större än Jonas bete, var det helt dött inne i lekvikarna. Så det var inte mer än att styra skutan ut mot djupare vatten, framför allt djupbranter utanför lekvikarna.

I tredje kastet på 4-5 meters djup sög det till, en försiktig men tämligen tung pjäs hade inhalerat min långsamt (slamkrypande) infiskade Mieko Predator. "Över sju", sa jag direkt till Jonas. I vattenytan tänkte vi att det kanske var en fisk kring 7kg. Tyvärr hade jag lämnat håven i garaget så jag fick handlanda fisken med risk för att själva fastna i en stinger, men som tur var gick landningen oproblematiskt.

Upp över relingen en kom en fet förleksdonna, tämligen köldstel ännu, som med sin grova kondition fick se insidan på vågsäcken. Grovleken gjorde att vikten var lite svårbedömd. Hon mättes till 104cm och vägde precis över 9kg, närmare bestämt 9,05kg.

9,05kg fördelat på 104cm. Riktigt go!

Efter några snabba kort fick hon simma tillbaka för att kunna avsluta leken. Efter tre gäddor (2 till Jonas och 1 till mig) avslutade vi dagens fiske och återvände hemåt. En tämligen bra start på båtsäsongen här uppe måste jag säga, nu gäller det att försöka hålla snittet uppe. :-)

Som Leif Engström brukar säga, "Go for the big ones".

Säsongsavslutning

Jag hann lägga ytterligare en helg på isen innan värmen kom, som på kort tid käkat upp all snö och förvandlat all is till slush.

I korthet kan man säga att ena dagen bjöd på ett trögt, solbränna-fiska, då jag mest satt i stolen och lyssnade på radio och drack kaffe medan den andra bjöd på ett bra fiske med två fina toppfiskar.

Tanken var att jag skulle visa Micke hur ismete gick till och det kändes riktigt roligt då jag kunde lyfta in första större fisken, på 7,83 kg, och påpeka att det är få förunnat att pricka in en tur där man får se grövre fisk.

När jag sedan, en timme senare petar upp en garanterat 10 plusare ur hålet vet jag inte riktigt längre vad jag ska säga. Slutligen får jag ur mig, "Alltså, det är inte alltid så här.".

11850 gram, fördelat på 120cm.

Skön säsongsavslutning med min första tia från isen och den här gången var det snubblande nära en tolva i samma veva. Det är fiskar som dessa som gör att man orkar nöta på. Vinterprylarna är undanpackade och nu lägger jag om fokus till vårfisket med allt det har att erbjuda. Nu ska jag se klart de sista minuterna på SHL-finalen och invänta hockeyfesten som lär bryta ut här i Skellefteå.

“I have fished through fishless days that I remember happily without regret.”  

–Roderick Haig-Brown

It has begun

Äntligen premiär i öppet vatten! Det var riktigt trevligt att ta sig ut i kustbandet och spinnfiska efter förleksgäddor.  Det blev en av de tidigare båtpremiärer jag gjort och inte i vilken båt som helst, utan i Makkes nya Starweld 1674. En mycket trevlig leksak!

Sjövarg tuggar Wolf tail.

Gäddorna var grymt petiga och många gånger var de bara fram och stötte till betet. Ibland kunde man få dem att hugga genom att gå ned i betesstorlek men för det mesta verkade de ha fokus på annat. :)

Rekreation med saltstänk och solstrålar.

Vattnet höll drygt fem grader och det verkade inte spela så stor roll vilken betestyp som användes, om det var gummi, jerk eller fluga. Antalet gäddor var rätt jämt fördelat mellan metoderna.

En av Makkes långsamt infiskade flugor blev för svår att motstå.

Nu börjar vårstressen komma ordentligt, man ska hinna med alla arter på en och samma gång. Jag har sagt det förr och säger det igen, alla specimenfiskare borde få extra semester den här tiden på året!

Sist men inte minst, ni glömmer väl inte bort att göra en "figure of 8"när ni har en följare?