Jakten på storlaken fortsätter

Efter ett antal sega pass, riktigt sega, så började lakfisket sätta sig på psyket ordentligt. I torsdags när jag kikade på  SMHIs havsobservationer såg jag att vattenståndet låg på -30 vilket resulterade i att jag sökte en ny fiskeplats med mer vatten. Jag tog mig ut ganska sent och hann inte fiska speciellt länge men trots det hann jag få kontakt med lakarna. Det blev ett par hugg, någon missad fisk men även en landad romstinn lakhona som värmde gott i mörkret. Även om fisken inte var någon jätte kändes det ändå skönt att få landa en vacker Skellefteåälvslake.

Baljan som annars är fylld med prylar fungerar perfekt som fisksump
medan man strular på med kamera och våg.

Fredagen bjöd på avkoppling och paus från fisket i form av fiskebio i Skellefteåhamn. En riktigt trevlig tillställning där likasinnade fiskegalningar samlades för att se på filmen "Only the river knows". Grymt trevligt arrangemang där den ena fiskehistorien efter den andra utbyttes under fikastunden efter filmen.

http://www.onlytheriverknows.com/

Under lördagen blev det att packa alla prylar för lakfisket igen. Jag och Robban skulle lägga 25 mil i bil, tur och retur, för att tillsammans med Hasse testa ett lakvatten. Efter bilkörning och sedan 20 minuters plumsande i snö och flödvatten var vi framme vid vårt mål. 200mm borrhålen kändes hur tunga som helst att borra i den hemska, slaskiga isen och det var en ren lycka varje gång borren gick genom isen.

Starten på fisket var riktigt grymt. Snabbt kom första hugget och det fortsatte i en rask takt. Robert som fick upp en finare lake lät väga den och vågen stannade på 2997gram. Inte långt ifrån hans personbästa som ligger precis över 3kg. Fisket var intensivt under de två första timmarna men sedan dog det av helt.

Till slut skulle dock Hasse visa vem som var lakkungen. Hasse fick ett hugg från en mindre lake som han snabbt landade. Han släppte ned grejerna igen till botten och det högg omgående från något större. En lake som skulle visa sig vara just den där drömfisken man själv alltid väntat på att få. En magnifik fisk på 83cm och med en omkrets på 43,5cm kom upp ur djupet. Jag vägde henne snabbt med min Berkley TEC-våg och vågen stannade på 5149 gram, en riktig monsterlake med andra ord.

Att posera med en fisk som är stark som en anakonda och samtidigt hal som en ål är inte det lättaste. Hasse fick verkligen brottas med fisken i famnen för att vi skulle kunna plåta den.

Hon var lite bångstyrig med Hasse.

 

Hon fick lite snö på sig under brottningsmatchen.

Men sen fick hon simma tillbaka ned i djupet för att avsluta leken.

Fyllda av välbehag fortsatte vi att fiska i månens sken. Det var riktigt trögt och tillslut packade vi ihop prylarna, nöjd över kvällens resultat. Även om man inte själv fick landa fisken var man otroligt nöjd över att bara vara med och få se en så vacker fisk fångas och returneras.