Beast mode

Plötsligt händer det. Allt stämmer och drömfisken är ett faktum.

Patrik körde upp från Gävle för att följa med ut och prova på laxfisket. Efter det obligatoriska morgonkaffet åkte vi ut i gryningen med en båt som var fylld till bredden med prylar.

Tanken var att jag skulle visa hur laxfisket gick till, men att det skulle gå så bra att instruera under Patriks vistelse kunde jag bara drömma om. Som många andra historier börjar den här med strul och fadäser men slutar med eufori.

Allt började med att mina fyrtaktare gick riktigt uselt, nästan så att jag under några korta ögonblick övervägda att åka och hämta en annan motor. Det var otroligt svårt att hålla den hastighet och kontakt med prylarna jag ville. Men efter lite svordomar, kaffe och ett allvarligt snack med motorn så började den bete sig som folk och livet återgick till det normala.

Med lite fipplande av blytyngder och linlängder fick jag till slut in den där obeskrivliga känslan man inväntar, då allt känns rätt. Inte långt där efter stod jag med böjt spö och ett underbart tunggung. Inget tjafs, som Mikael Odell hade sagt. Efter några pulshöjande rusningar, huvudskakningar och en portion mjölksyra kunde till slut en riktigt krallig fisk håvas. Längden såg onekligen bra ut så vi gled in till land för att väga fisken. När jag fick se höjden på fisken förstod jag direkt att den var över den magiska gränsen 14-kg, men frågan var bara med hur mycket. Vågen stannade på 16,3 härliga kilon.

Som en höstmålning, hane 16,3kg. 

Ja, nu visste Patrik hur man skulle göra. Jag kände mig klar för dagen, nästan för säsongen och var nära på att lägga ifrån mig grejerna och bara låta Patrik fiska. Men Patrik insisterade på att jag skulle fortsätta och så fick det bli.

Efter lite lugnande kaffe fortsatte vi och efter en del nötande fick äntligen Patrik känna på gung. Hans nya laxspö kombinerat med en klassisk Ambassadeur gjorde jobbet och till slut kunde vi håva en vacker honlax som precis klev över 10kg-sträcket.

Patrik med en vacker fisk på 10,1 kg.

Nu släppte pressen. Man kunde pusta ut. Patrik hade fått fisk. Hemskt hade väl varit om han kört hela vägen från Gävle för att endast få håva fisk. Vi avbröt fisket, tog skydd undan det blöta vädret och fyllde på med energi för kommande kraftmätningar.

En mindre fisk i sammanhanget återhämtar sig.

Ja, på't igen. Trots den törstigaste, halvslöa, fyrtaktaren jag kört på länge puttrade vi på med förhoppningen om att Patrik skulle få bända något ännu större. Så länge hastigheten var rätt fick väl motorn dricka hur mycket den ville. När jag fällde kommentaren "Nu känns det hett", sög det till i Patriks spö. Det var som på beställning. En fightvillig hona satt press på grejerna och ännu en fin fisk på 9,6 kg hade fått syna håvgarnet.

Tillbaka ner i djupet

Som om inte den stora hane jag redan fått skulle vara nog den här säsongen, bjöds jag på ytterligare ett hugg med en tyngd som kan få den mest sammanbitne sportfiskare att le. Den krigade på ordentligt och första gången jag skymtade fisken i vattnet sa jag åt Patrik, "Den är riktigt grov. Det kan vara en 14+". Väl i håven kunde jag konstatera att den både var riktig grov över ryggen och rund om buken. Vägningen och mätning konstaterade att jag lyckats landa en andra 14+ och den här gången en hona, makalöst. Hon fick snabbt posera för kameran innan hon, liksom de andra laxarna, fick simma åter.

"We like big chicks", hona på 14,62 kg.

Med två så fina toppfiskar den här hösten känner jag att man i lugn och ro kan lägga fokus på andra arter ett tag. Men vem vet, ni kanske ser mig ute på älven i November i väntan på 20+hugget. "There is always a bigger fish.."