Nederlaget och revanschen

Så var det då dags för årets Umea Pike Open, något alla gäddfiskare ser fram emot. Det är inte bara kul att tävla utan det är även ett perfekt tillfälle att träffa andra likasinnade människor. Umea Pike Open är en tävling där alla gäddor över 75cm ger ett poäng per centimeter och varje lag ska genom att fånga, fota och släppa tillbaka försöka samla så många poäng som möjligt fördelat på maximalt fem gäddor.

Jag och Jonas hade noga förberett oss med en plan över var vi skulle fiska, med vilka beten och liknande. Allt i minsta detalj. Nytt för i år är att vi fixat gröna team-jackor med vår logga på ryggen "Professional Overrunners". Riktigt grymma, vattentäta softshelljackor. Trots detaljplan, jackor och en fräsch båt märkte vi på tävlingsmorgonen att vi skulle bli tvungna att revidera vår plan lite då det blåste.. hårt kan vi säga. Storm är att ta i men vågorna och dyningarna var inte att leka med.

Kaoset vid start. Trots renoverade motor blev vi ordentligt frånåkta.

Första viken som vi gled in i var vi faktiskt först i. Det tog ungefär fem kast så satt den första gäddan, Jonas som blivit blind av de piskande vågorna som sköljt över hans glasögon sken upp och tog fram håven. Ja i år körde vi faktiskt med håv för att säkra gäddor som eventuellt satt dåligt. Då vi fick syn på fisken kunde vi snabbt konstatera att det var en poängfisk. Mätbrädan visade 81 cm, en riktigt slips som gett oss bra startpoäng. Hoppet steg och och vi fiskade på som aldrig förr. Enda problemet var att nu högg det inte mer på platsen, vi hade inte ett pill så vi gjorde som planerat, flyttade oss till nästa plats. Dock så blåste det riktigt hårt vid det här laget, det var svårt att ankra och jobbigt att kasta.



Vi nötte på, vik efter vik, grynna efter grynna med vetskap om att alla de större ekipagen redan kastat 50 kast över varje plats och att gäddorna som eventuellt stod där redan sett 150 artificiella beten och säkerligen huggit på något av dem också. Sagt och gjort, nu skulle vi dra vårt ess ur rockärmen och åka längre ut till en vik som garanterat skulle hålla gädda, problemet var bara att vi inte kunde ta oss dit, det var helt enkelt för mycket vind och vågor. Vi bestämde oss för att snedda över fjärden och det skulle visa sig vara med livet som insats. Dyningarna och vågorna som gick där ute fick oss nästan att kapsejsa. Väl på andra sidan fjärden väntade ett helt gäng gäddor som var intresserade av våra beten men inte alls sugna på att bita över dem. Vi såg säkert 30 gäddor vid vår första ankring och landade en handfull som dock alla låg under 75cm.

Så var det resten av tävlingstiden i princip, till vår sista ankring där jag krokade en fisk som såg ut att vara en poängfisk men som på mätbrädan endast var 73cm och saknade alltså 2cm för att ge poäng. Vi fick se oss rejält besegrade av de andra lagen, där många som åkt långt ut i fjärden fyllt kortet med 5 poänggäddor.

Prisutdelning där Magnus och Patrik står högst upp på pallen, grattis!

Däremot lyckades våra vänner ur SK Hellfish, Mange och Patrik, som fiskade i Team Oskwig i flugfiskeklassen bättre och tack vare sina tre landade poänggäddor knep de förstaplatsen. Vi har som mål att alltid slå Micke och Dabbe, också medlemmar i SK Hellfish, som också fiskar i spinnklassen och de lyckades även i år att landa noll poänggäddor. På kvällen avslutade vi med en god burgare på rex innan alla wobblade hem med sjöbenen man fått ute på havet.

Och så till revanschen..

Jag och Jonas hade besämt att vi skulle ut en sväng idag för att köra gädda och med teamjackorna på trotsade vi den härliga vinden. Det var riktigt blåsigt hela dagen och ankaret som vi använde agerade snarare drivankare än ankare. Fisket började ganska segt för oss och Jonas tog ledningen med 2-0 i gäddor, båda tagna på nya beten för honom. Däremot så skulle jag revanschera mig och det ordentligt. Precis som i Umea Pike Open fiskade jag idag med beten jag gjort själv. Jag hängde på ett nytt tailbete, ett bete med gummisvans, som jag fiskade in relativt snabbt. I ett spinnstopp såg jag plötsligt ett gap dyka upp bakom betet och sluka mitt hemmagjorda bete och dyka ned mot botten.

Fisken stångade på riktigt bra och jag fattade direkt att det inte var en snipa. Först tänkte jag att var en fisk kring 5kg sedan efter första rusningen började jag prata om 7-8kg. Då jag väl såg fisken ordentligt vid sidan av båten började jag gissa på ännu högre vikter och tänkte högt, kan det vara en tia? Efter att fisken gjort någon rusning under båten, vänt och stångat kunde jag tillslut handlanda den fina fisken väldigt odramatiskt. Väl i båten insåg jag att den var en bra bit över metern och måttbandet visade hela 120cm. Även fast skönheten var utlekt fattade jag att jag hade slagit mitt tidigare personbästa. Väl i vågsäcken visade det sig att min härliga dam jag landade klarade 10kgs gränsen galant då vågen stannade på 10.8kg. Fisken fotograferades och och hölls sedan ett tag i vattnet innan hon simmade tillbaka ner i djupet. Jag hoppas att vi ses igen och när den damen ätit upp sig väger hon nog ett par kilo till.

10.8kg fördelat på 120cm, en vacker, stadig pjäs.

Återutsättning av gäddan. Grov och fin rygg.

De fiskar vi fick efter denna är ju helt ointressant och egentligen tänkte jag knappt själv på det. Jag satt med ett leende på läpparna hela dagen och gör det än. Så otroligt skönt att få landa en 10+ gädda och det på ett bete man gjort själv.

En ny favorit som kommer att följa med ut.

Mer brax

Jag och Makke har försökt ta oss ut någon timme för att fiska braxen då möjlighet har funnits. Sedan första passet har vi hunnit ta oss ut ytterligare två pass och har haft rätt bra fiske och fått några finare braxnar, dock så har vi inte riktigt fått den där ordentliga toppfisken vi jagat.

Makke med en fin braxen på 3310gram, personbästa för honom.

En fin bonusabborre som fick simma tillbaka.

En fin braxen som tyngde vågen till 2950gram, fördelat på 61cm.

Tyvärr så råkade jag skära mig i handen under ett av veckans pass då jag skulle trycka ned en bankstick i marken (läs metallpinne med en plastklyka på). Felet jag gjorde denna gång var att jag tryckte ned banksticken i marken med handen på klykan och plötsligt sprack plastklykan och rev upp skinnet mellan tummen och pekfingret. Jag har haft ganska svårt att greppa saker och att sträcka tummen är.. oskönt. Som tur är har det läkt ganska bra. Imorgon är det gäddtävlingen Umea Pike Open där jag och Jonas kommer att delta i vanlig ordning och då blir det att tejpa handen så man orkar piska på med gäddbeten i 7 timmar. Det kommer bli en grymt hård tävling där, i skrivande stund, 62 anmälda team kommer att göra upp om titeln Norrlands gäddkungar. PEPPAD!!

Braxdax, första passet

Det var ett tag sedan jag uppdaterade bloggen, jag har varit ute och fiskat men har tyvärr inte tagit mig tiden att dela med mig att fångsterna. Då idfisket var över tog jag mig ut på något kort abborrpass utan större framgång. Efter det så har det blivit fiske efter braxen.

Vårfisket brukar vara lerigt och härligt, bra för hyn har jag hört.

I söndags åkte jag och Jonas åkte ut en kortare sväng för att nöta lite braxen. Vi fick höra diverse ord om "fiskegalningar", "omänskliga" och liknande för att vi prioriterade braxenfisket före VM-finalen i ishockey. (Då jag kom hem kunde jag då konstatera att jag inte missat något.)

En brax som föll för ett "pop up"-majskorn (fuskmajs som har flytförmåga) agnad tillsammans med mask.

Henke var redan på plats då vi kom ut och hade fått ganska bra med fisk, tyvärr verkade det som att det hetaste fisket som varit började ta slut då vi kom till platsen. Vi hade aktivitet i vattnet och lyckades trots halvtrögt fiske få landa ett par braxnar var. Det tog ett par mörtar och faktiskt en krokad gädda innan första braxen fick syna håvgarnet, men skönt var det. Temperaturen sjönk och vindstyrkan ökade och det blev riktigt kallt att sitta på platsen och fiska. Innan mörkret föll helt och vi skulle packa ihop lyckades jag då kroka en fisk som jag lät väga för att få in ett årsbästa på Braxen, så man har nåt att slå.

Braxen 2370gram fördelat på 57cm.

Vårens idfiske

Under de senaste dagarna har det varit idfiske på schemat. Under måndagen åkte jag och Makke iväg mot Strömbäck för att prova på idfisket där. Fisket var tyvärr som bäst där under helgen då jag var borta men jag hoppades ändå på att det fortfarande skulle finnas en del fisk i vattnet. Jag hade fått höra via klubbmedlemmar att nästan varannan fisk redan var utlekt under helgen. Det tog inte en lång stund innan den första fisken landades och sedan landades det fisk med jämna mellanrum, i sådan takt att det var tur att jag och Makke hade med oss varsin håv.

En fin id som simmar tillbaka för att avsluta leken

Tävlingen började snabbt om vem som fått största och flest. Makke drog ifrån i antal och då började tävlingen om vem som kunde få störst. Jag lyckades peta upp en fisk på 2180gram och höjde sedan ribban till 2200gram. Det var otroligt skillnad i kondition på fiskarna som landades. Ena fisken kunde vara 58 lång och väga 1950 gram medan nästa fisk var kortare men betydligt mycket grövre.

Efter ett tag höjde Makke ribban till 2300gram men jag som hela tiden förflyttade mig hittade en liten strömfåra jag kunde fiska i där jag först fick en fisk på cirka två kilo för att ganska snabbt följa upp den med en fisk som såg riktigt grov ut över ryggen. Den här fisken var inte heller helt utlekt, slank som en plastpåse, utan hade lite mage. Jag lät mäta och väga den och den 55cm långa fisken tyngde vågen ned till 2520gram. Makke stod en bit bort och hörde inte att jag ville fota fisken men en äldre fiskare som stod i närheten av mig som bevittnade fighten, håvningen och vägningen erbjöd sig att fotografera fisken (tack!) med min mobilkamera, därav inte den bästa bilden, men den finns på bild i alla fall!

Id 2520gram, 55cm, årets största för mig.

Innan vi åkte hem fick vi några till fiskar, dock utan nämnvärd storlek. Vi hade landat 30-40 idar och kände oss nöjda med det. Dagen därpå åkte jag och Lasse ut till samma ställe, även om nu all fisk skulle vara utlekt hade man ju lite förhoppning om att kanske kunna peta upp någon groving som skulle leka senare än de andra. Jag tänkte att den kalla luften kanske kunde stanna upp leken lite, vilket skulle visa sig vara fel. Lasse har sen tidigare ingen vägd id så för honom var det bara viktigt att få landa en. Den här kvällen visade det sig vara mycket mindre fisk i vattnet och all fisk som kom upp var helt utlekt. Jag inledde med fisk och Lasse var nöjd över att få se en id över huvud taget.

Jag på idjakt

Vi provade en annan plats i förhoppning om att Lasse skulle få sig en id och han hann inte mer än doppa kroken så högg det och inte långt därefter kunde Lasse skriva in ett nytt personbästa på id, en vacker men dock helt utlekt fisk på 1930gram. Vi fortsatte att prova lite andra platser men med 2 grader i luften och trögt fiske så bestämde vi oss för att vi var nöjda med kvällen, målet med att Lasse skulle få en id var uppnått.

Lasses id på 1930gram, dock helt tom i magen

Sedan kom då tredje dagen med idfiske. Jonas i klubben ringde mig och ville ut och för mig som hade planerat att prova ett annat vatten passade det alldeles utmärkt. Jonas fick fisk på första utlägget, som körde bottenmete, och jag tog nästan fisk på en gång med mitt flötmete. Det kändes verkligen som att fisken var på gång här även om de var helt utlekta. Efter tre timmar kunde vi räkna in att jag landat 5 fiskar och Jonas 2, alla utlekta och troligtvis på väg ut mot havet igen.

Rom på kroken.

När man märker att fisken inte är så stor kan man
passa på att ta fram kameran och fota fighten.

Jonas poserar med en vacker id som han fick upp.

Idfisket kommer nästan igång lika snabbt som det är över, "plötsligt händer det" passar ganska bra in. Det är en intensiv period på bara några dagar som man måste passa på att ha grejerna i vattnet. Nu lämnar vi idfisket bakom oss för ett tag och går över till andra arter.