Igår åkte jag och Henke ut för att prova lakfisket i älven. Makke hade fått ett antal senaste han var till sävarån, där de ofta kommer upp mycket fisk men små. I älven däremot är fisket efter lake mycket trögare och oftast är de väl inga bamsingar som kliver på men snittvikten är då högre. Vi specimenfiskare brukar ju leva efter orden "Hellre en stor än hundra små."
Vi letade oss fram till en plats som såg lovande ut, vi var dock tvungna att röja lite kvistar och träd för att få plats med alla spön och framför allt för att kunna svinga med spöna. Vi bottenmetade båda två, vilket är metoden för lake. Henke körde med klassikt pater noster-tackel och en 90-tals bjällra i spötoppen för att indikera hugg medan jag fiskade med glidande tackel och larm.
I väntan på hugg
Vattnet var högt i älven och små skräp flöt då och då på linorna vilket utlöste nåt enstaka pip från larmen eller ett liten pling i någon bjällra. Henke hade två, tre gånger något som var framme och ryckte i hans nättingar utan att fastna. Själv satt jag tillbakalutade i stolen och bara lyssnade på de små pipen från larmen som gräs och annat "jox" i strömmen orsakade. Plötstligt fick man höra det man som larmfiskare älskar, ett larm som bara tjuter och lina som rusar ut från spolen. Jag klev fram och lyfte spöet och gjorde mothugg direkt. Det satt en fisk på kroken, underbart! Efter en kort fight kunde Henke håva den första Lake jag fångat i öppet vatten, riktigt trevligt.
Inte dom lättaste varelserna att posera med.
Då vi krokade av den såg vi att kroken satt precis ovanför svalget. Så det var tur att jag gjorde ett snabbt mothugg samt fiskade med så kallad hair-rig som jag knutit för Lake. En hair-rig är ett tackel där krokbetet kommer en bit från kroken och med den undviker man ofta att fisken sväljer kroken. Glupska rackare det där och den här gången gick det bra, blir att fortsätta att köra med hair-rig för fiskens skull.
70cm, 2.42kg
Jag har fångat en del Lake tidigare men aldrig i öppet vatten och jag har aldrig heller vägt någon, därför dokumenterades denna fisk och den iskalla slemmiga skönheten på 70cm och 2.42kg fick bli mitt nya personbästa på Lake.
Alltid lika härligt att se en fisk lugnt simma tillbaka ner i djupet.
Den här gången hade den tur att den inte fastnade i någon gubbes
nät som tänkt göra laksoppa.
Förhoppningsvis ska man väl hinna med ett par pass till efter Lake innan isen lägger sig.
I väntan på hugg
Inte dom lättaste varelserna att posera med.
70cm, 2.42kg
Alltid lika härligt att se en fisk lugnt simma tillbaka ner i djupet.
4 kommentarer:
Ett tips vid fotografering eller överhuvudtaget vid hantering av laken, är att sätta tummen i underkäken av munnen och hålla den som en abborre. Den har ju inga tänder och de blir lite lättare att stoltsera med! Fint fångat! Väntar på första passet neråt småland här nu, men än känns det aningen tidigt för oss. Lucia, sen jäklar :)
Mycket trevlig läsning och blogg förresten!
Vad kul att du gillar bloggen. På andra bilden håller jag fisken med tummen i munnen då jag stoltserade med den men i första bilden försökte jag hålla fisken raklång, lite som en ål, bara för att få en snygg bild från sidan utan någon konstig vridning av huvudet. :)
Nu verkar det bli minusgrader en bra tid framöver här så nästa helg kanske man sitter på blankisen och ismetar, annars blir det nog ett par pass till efter Lake.
Ja, det gör du visst :)
Får kolla lite mer noga nästa gång. (Såg ut som ett gälgrepp vid första anblicken)
Usch, is och snö och elände. Själv hoppas jag på en isfri vinter så man kan fiska på öppet vatten så mycket som möjligt!
Skicka en kommentar