måndag 9 mars 2015

Triss i damer

Mina senaste pass känns som något man bara läser om i en fisketidning, sånt man drömmer om att själv få uppleva. Efter ett par klassiska gäddpass med fiskar kring 4-5kg fick jag till slut själv stå i händelsens centrum för något smått overkligt.

Kring sportlovsveckan brukar gäddfisket tända till här uppe och även om jag hatar att säga att saker känns heta eller att det är hett ['hätt'] så har det verkligen varit riktigt bra förhållanden för gäddfisket just nu. När jag tittar i kalendern står det mars men då jag tittar ut är det sol, plusgrader och snöfria isar som om det vore april.

Predatorbarometern i mig skriker "Ut och fiska" och det är precis vad jag har gjort. Jag som länge jagat den där tolvkilosgäddan (och trodde att det här året också skulle fastna i 8-9kgs träsket) behöver inte vänta mer. För till slut släppte det för mig också, och det gjorde det med besked.

Hela vansinnet började en mulen lördag morgon då jag efter dagens första fäll..
Jag sitter och dricker kaffe i vanlig ordning i väntan på storfisk. Nästa hugg kommer på en stor agnad mört och i mothugget känner jag en skön känsla som påminner om att man krokat en buss. När det är tunga gung och rusningar emellan åt förstår man snabbt att det handlar om 10+ fisk.

Vi ger och tar en stund båda två innan jag skymtar fisken för första gången genom mitt "endast" 200mm breda hål. Isen är dryga 40cm och att få den här damen att vända sig upp i hålet frivilligt är inget man kan hoppas på. Andra gången hon passerar sträcker jag ned hela armen genom hålet och får ett gälgrepp på fisken. Jag känner att det är en grymt massiv dam jag håller i under isen och tanken "Jag släpper aldrig" går några gånger genom huvudet medan jag försöker baxa in henne mot hålet. Jag styr henne fram och tillbaka men dess öppna gap gör det svårt för mig att få upp huvudet genom hålet. Då stoppar jag ned andra handen och bokstavligen stänger munnen på gäddan för att sedan kunna styra upp henne genom hålet. Den skallen som möter mig, den ryggen som glider upp.. vilken syn.

Hon åker direkt i min vattenfyllda pulka och jag stirrar en stund och funderar hur mycket hon egentligen kan väga med den ryggen och den buken. Längden visar sig vara 116cm men omkretsen är fantastiska 61,5cm (och på omkretsbild ser jag i efterhand att det inte ens är på tjockaste stället).

Drömkondition

Vågsäcken tareras och två vågar konstaterar att den magnifika damen väger 13560 gram. Helt makalöst. Hon får återhämta sig i pulkan innan några foton knäpps och hon släpps tillbaka. Lyckan är total.

Damen som hade allt. 13560gram fördelat på 116cm / 61,5+ cm.

Jag är blöt upp i armbågarna men värmer mig med den klassiska bullenskorven och varmt kaffe. Jag är ju egentligen klar och kan ju bara åka hem, men vem vet.. Det kan ju vara fler stora fiskar i farten och jag har ingen tid att passa så jag kör på. Klockan går men det händer inget, det är bara vinden som tilltar. Medan jag ställer upp parasollet ser jag en vippa långsamt lösa ut och jag greppar matta, säck och tänger och vandrar mot hålet. Linan rullar sakta ut och jag gör ett snabbt mothugg och möts av en tyngd som skvallrar om 10+. Vad ska jag tro? Ska jag få landa ytterligare en tia samma pass?

Allt över 8 är svårt att uppskatta bara genom att drilla men i hålet ser jag att det är en fisk i liknande kaliber som klivit på. Landningen går betydligt enklare men upp kommer en i princip lika stor fisk. Inte lika tjock men en donna med respektabel längd. Hon läggs i pulkan och även hon ser ju brutal ut, hon har inte buken men rygg och längd. Hon mäter 118cm och har en omkrets på 57cm...

Jag tippar ner henne i vågsäcken och kan till min glädje väga in en stadig dam på 12130gram. Jag funderar en stund om det här har hänt på riktigt?

12130gram fördelat på 118cm / 57cm.

Det är fortsatt trögt och när jag nån timme senare blickar ned i en tom termos som jag håller i med händer utan känsel bestämmer jag mig för att ge upp, dock med det största leendet på läpparna en specimenjägare kan ha.

Ett antal fisketimmar senare och närmare bestämt 8 dagar senare sitter jag ute på isen igen, på ett nytt vatten med nytt sällskap. En spot vi inte provat tidigare. Här händer det betydligt mer än föregående pass. Till två av mina spön springer jag som om det vore konditionsträning jag var ute efter. De gäddor vi landar ligger på allt mellan ett och sex kilo.

Förmiddagen passeras och ett trögare fiske infinner sig, precis som jag vill ha det. Efter en stunds väntan kommer nästa hugg, på Makkes spö, och efter en glädjefylld drill kan en gädda precis över 8 kilot landas. Inget monster men väl en fin fisk och det gör väntan lättare.

Det är fortsatt trögt och jag nickar nog till en och två gånger i karpstolen innan ljudet av en bjällra får mig att hoppa upp och fokusera som om man fått en elchock. Vippan på mitt spö längst bort signalerar hugg igen. Jag springer själv mot hålet och ropar skämtsamt att nu kommer stor'n. Även om hålet mest producerat mindre fiskar under dagen. Linan bokstavlingen sprutar ur spolen och jag sopar i ett mothugg direkt. Krigarprinsessan på andra sidan linan fortsätter i samma fart 15fot till innan hon stannar. Tungt och stumt. Jag ropar till grabbarna att det är stort och får snabbt sällskap vid hålet. Efter några rusningar passerar en skalle som får håret att resa sig på ryggen. Jörgen säger, "det kan för fan vara en 15". Nästa gång vi ser henne dyker jag ned med armen som en hungrig skarv och gälgreppar henne. Skallen som kommer.. "im like whaaat?!". Dock så följs den av en slank kropp. Hon mäter hela 119cm så hon kan väga vad som helst. Med konditionen hon har är det ett "vad som helst kring 10kg".

Vi pytsar i henne i vågsäcken och vågen stannar på 10448 gram. Jag blir sjukt glad över att få landa en till tia från isen, lite stolpe in-känsla på den här gäddan (eller kanske stolpe-ut om man förväntat sig mycket mer). En dam som kanske är på returen skulle förklara konditionen. Efter någon mobilbild får hon simma åter för att fortsätta där jag klev in och störde.

10448 gram fördelat på 119cm. En så kallad sniptia.

Sportlovsveckan bjöd mig onekligen på något speciellt i år och det är nu man känner att allt slit har lönat sig. När jag fick mina två storlaxar på en dag trodde jag det var omöjligt att toppa, men frågan är om inte det här gjorde det. Det är bara att luta sig tillbaka och njuta. Snart är det helg igen och då tar vi nya tag på nya vatten.

"Size isn't important. Unless you're a fisherman."

5 kommentarer:

Haze sa...

Sjukt!! Lyfter på hatten till ett galet fiske! Stort grattis till triss i damer!

Frallan sa...

Stort grattis till fantastiska gäddor, bra jobbat!

Pirkko sa...

Alltid lika roligt att läsa dina beskrivande texter. :D Grattis än en gång för dom fina gäddorna! Kram från mor <3

Kjell Holmberg sa...

En god berättelse om ett osannolikt fiske. Bra jobbat, Markus!... Och bra skrivet.

Markus Burström sa...

Tack så mycket! :)