Havsöring

Jag och Simon åkte ut på söndag morgon med förhoppningen om att få kontakt med någon havsöring. Även fast vi var ute tidigt var det många i farten. "Gubbarna" som Simon benämnde gänget som alltid har samma plats nedanför Bergsbydammen stor parkerade där i vanlig ordning. De hade haft riktigt trögt fiske och tyvärr skulle det visa sig vara ganska generellt.

Simon fick i alla fall känna på tunggung.. dock från skräp på botten.

Simon har haft ganska bra fiske från båt och ser man till antalet personer som är ute och kör från båt verkar det vara melodin. Jag gillar att vara själv på sjön, inte behöva tänka på andra ekipage och speciellt inte behöva sick-sacka mellan andra båtar. Man får väl se hur frustrerade jag blir efter att jag sjösatt båten i älven. Hur man än vrider och vänder på det så fiskas havsöring i Skellefteåälven bäst från båt.

Här är det nästan så man behöver kölapp för att fiska, helt galet.

Jag blir tyvärr lite anti då det är så många båtar ute. Nu tar fram mina specialistspön och ställer om siktet efter andra arter ett tag.

Vårstädning

Vissa är ute och gör vår i trädgården. Själv så gör jag vår bland fiskeprylarna och det är precis som med trädgården, mer jobb än man kan tro. Trots säsongsskifte har jag hunnit med tre pass i veckan vilket känns riktigt bra även om resultatet varit skralt.

I onsdags var jag ut på en "Dropshot-fiske och islägeskoll"-kväll. Passade på att prova ett par nya Standout-krokar till de minsta lunkercity-jiggarna. Måste säga att det såg riktigt bra ut och det blir ett effektivt vapen i jakten på sommarabborrarna.

Fredagen blev en hektiskt dag med havsöringsfiske innan jobbet och gäddmete på kvällen, fantastiskt. Dock så var inte de stora madamerna på hugget.

Fredagsmys

Efter fredagens gäddfiske inventerade jag de prylar S-O Larsson, Mieko i Luleå, skickat. Ett paket med tafsmaterial, crimps, predatorjiggar och jiggskallar, härligt!

Var på den säkra sidan och använd gummi!

Under dagen hann jag även glida förbi Cykel&Fiske och handla på mig några fler lunker city-jiggar, samt CWCs nya Flex Head skallar, som ska användas i jakten på storgösarna.

Imorgon drar jag och Simon ut på en morgontur efter havsöring, vi får väl se hur det går.

Drömfisk

Jag har inte skrivit på ett tag, inte för att jag inte fiskat, snarare för att jag fiskat i den utsträckning att jag knappt hunnit tömma min kamera (och utöver det haft fullt upp). April har helt ägnats åt abborre med nåt enstaka undantag då jag inte kunnat låta bli att lufta några tunga gummibeten i bureälven.

Målet med abborrfisket från de sista isarna har förstås varit ett nytt personbästa och samtidigt kliva över 1,6kg-gränsen för abborre (gränsen för storfiskgregistrering).

Man bjuds på härliga dagar på isen. Kaffe och kaka i solskenet är inte så dumt!

Det har blivit många pass, många mil i bilen och otroligt många timmar på isen. Trots det har det aldrig riktigt velat släppa för mig. Men skam den som ger sig. Till slut när isarna inte längre var landfasta, de var mörka och spruckna, ja först då skulle mitt drömhugg komma.

Lasse belönades den här våren med fin en abborre på 1550 gram.

De flesta av våra pass var fisket trögt och även den turen som mitt drömhugg kom. Under passet hade vi hade flera gånger funderat på att kasta in handduken men varje gång slutade det med resonemanget "Vi kör ett tag till". Vi hade spenderat 10 timmar på isen och började återigen fundera på att packa ihop när Lasse fick hugg på ett av sina spön, fisken gick med lina och vi var båda förväntasfulla när mothugget kom. Dock så slets betesfisken ur munnen på abborren och svordomar haglade i vanlig ordning.

I samma veva såg vi hur en av mina vippor signalerade hugg, jag lunkade fram till mitt spö och såg fisken ta lina. Jag väntade några extra sekunder med mothugget och när jag väl satt in det så möttes jag av en skön tyngd i andra änden, en tyngd förgylld av abborrknyckar. Jag vet inte hur många gånger jag han tänka "Bara det inte är en gädda" och "Lossna för fan inte". När väl fisken svepte förbi hålet kunde vi konstatera att det var en jätteabborre. Fisken kunde landas ganska odramatiskt och direkt den kom ovanför isen jublade vi båda två. Ett sällan skådat glädjevrål från mig samtidigt som Lasse konstaterade att "Den är lätt över 1,6kg".

Fisken mättes till en längd av 50cm och en omkrets på 37cm. Med den konditionen var den alla gånger över 1,6kg men frågan var med hur mycket. Den praktfulla fisken vägdes på min Berkley TEC-våg som stannade på otroliga 1846gram! En riktig drömfisk.

1846gram fördelat på 50cm. Underbar fisk!

Vi tog några bilder på fisken innan den fick simma tillbaka ned i djupet. Lyckan var obeskrivlig.

Även om jag gärna hade landat en stor gädda från isen så känns det ändå mycket enklare att ställa undan alla ismetegrejer och möta våren i år.

Påskhelgen

Vilken härlig påskhelg vi fick! Långhelg med kanonväder, sol och klarblå himmel. Enda undantaget var väl söndagens blåst men annars var det riktigt fint.

Påskfredagen ägnades åt att jaga grov gädda, eller jaga och jaga. Vi placerade ut våra grejer med omsorg och tog fram kaffet och väntade. Och som vi väntade. Ja, vi väntade faktiskt hela dagen på att den första gäddan skulle hugga.. men den högg aldrig.

Vi hade i alla fall tur med vädret.

På lördagen åkte jag till Umeå, grillade korv med familjen och planerade söndagens fiskepass. Jag hade bestämt mig för att ta med pappa ut och se till att han skulle få landa sin första ismetegädda.

Vi hade inte direkt någon brådska ut under söndagen, vi skulle endast fiska ett par timmar och siktade på att fiska mellan 10-14. Med en överfylld pulka trampade vi ut på skoterspåren. Jag riggade grejerna medan vi turades om att borra upp hålen. Efter första hålet som pappa borrat började han muttra över varför jag inte köpt någon motor till borren än, ja det är lite jävligt att handborra upp alla 200mm hål men till nästa vinter ska det se annorlunda ut.

Avkrokning i hålet.

Jag hade bara riggat två spön och påbörjat pappas tredje så kom första hugget. Pappa sprang fram, gjorde mothugg och drillade fisken en kort stund innan den klev av. Tyvärr såg den ut att vara av finare kaliber men sånt är fisket. Nya tag, ny betesfisk och tillbaka till riggandet. Tredje spöt var uppe och då högg det igen. Pappa gick fram till spöt, väntade lite längre med mothugget och då satt den ordentligt, hans första ismetegädda.

Första gäddan landad.

Vi hade rätt bra aktivitet första timmen vi var ute, sedan dog det av och huggen blev mer sporadiska. Vinden ökade och trots att solen stod högt och himlen var blå bet vinden ganska hårt i kinder och händer så fort de blottades. Det blev en handfull gäddor innan vi kastade in handduken, pappa fick landa alla utom en och var riktigt nöjd med dagen. Vi vägde ingen gädda och det var kanske synd, annars hade ju pappa haft ett ismete-pb att gå efter. Men å andra sidan, större än så där ska man väl kunna bjuda på, annars får man ta fram skämskudden.

Ted hade sjungit: "Sol, vind och vatten vackra gäddor", härliga tider.

Fyra arbetsdagar sedan är det dags igen!

Glad påsk!

Det är riktigt härliga tider nu, det blir varmare och ljusare för varje dag. Kalla mörka kvällar efter lake är utbytta mot fiske efter andra predatorer som abborre och gädda. Fortfarande kan det vara riktigt kallt om morgnarna men så fort solen tittar fram blir det genast mycket behagligare. Har man tur får man till och med njuta av några plusgrader.

Gäddhugg i morgonkylan.

På besök i Umeå bjöd naturen på solsken och vackra fiskar.

Min nya matta från England invigdes med en fin gädda
som mätte 106cm och vägde 8,91kg.

Den andra vägde 6,33 och var ett nytt personbästa för Marcus.

En ny het plats!

Fem uppjagade personer åkte ut för att testa ett nytt "hett" ställe. Vi hade till och med fått förstärkning från Piteå för att lura upp den där storlaken. Med motorborr perforerade vi isen totalt och spred ut våra spön, hoppfulla om att det skulle bli en riktig huggsexa den här kvällen. Och som vi väntade på den huggsexan.

Det tog säkert 1.5 timme innan första hugget kom och till min glädje högg det på mitt spö. Robert kastade snabbt ur sig att "Här hugger det sällan men det är bara stort". Jag kände med linan mellan fingrarna och kunde tyvärr känna att det var en liten lake i andra änden. Den lilla slipsen lossnade till och med i mothugget. Jag skulle gissa på att den knappt fått in kroken i munnen.

Sen högg det igen, kvällens andra och sista hugg. Efter en så seg kväll skulle vi väl ändå få belönas med en lake i större format? Tyvärr visade det sig vara en liten lakusling som slukat strömmingen med hull och hår. Vi fortsatte ett tag till men kylan, det sega fisket och vetskapen om att det var en arbetsdag dagen därpå fick oss att vika in årorna och ge upp. Resultatet; 20 spön och 2 hugg kändes väl så där. Jag tror den där heta platsen får vila ett tag.

Lake, lake, lake

Det har blivit ytterligare ett par pass efter den mytomspunna laken. Sena kvällar i månljusets sken. Lakfisket sjunger på sista versen men drömmen om en riktigt grov lake håller ångan uppe.

De sista storlakarna går in för lek nu och det är inte många pass kvar innan lakgrejerna kommer att läggas på hyllan. Mörka kalla kvällar ska bytas ut mot fiske under soliga dagar efter andra predatorer. Jag klagar absolut inte, snarare så känns det riktigt skönt att vi går mot ljusare tider. Däremot så vill jag, precis som många andra specimenfiskare, så gärna fånga, fota och släppa tillbaka en riktigt lakbest innan man kastar in handduken.

The season is ended.  There was not enough of it; there never is. –Nick Lyons