Förleksfiske

Till slut öppnade sig även sjöarna här i Skellefteå. Hårda vindar och stark sol var åter igen receptet för att riva upp sjöarna.

Jag var ute i stugan och grejande på med båten medan jag såg hur sjön öppnade sig mer och mer för var timme som gick. Det behövdes inte mer än en bild till Jonas för att övertyga honom om att följande dag hänga med ut för att jaga förleksgäddor.

Vi harvade runt i grunda vikar utan någon kontakt. Bortsett från en snipa, knappt större än Jonas bete, var det helt dött inne i lekvikarna. Så det var inte mer än att styra skutan ut mot djupare vatten, framför allt djupbranter utanför lekvikarna.

I tredje kastet på 4-5 meters djup sög det till, en försiktig men tämligen tung pjäs hade inhalerat min långsamt (slamkrypande) infiskade Mieko Predator. "Över sju", sa jag direkt till Jonas. I vattenytan tänkte vi att det kanske var en fisk kring 7kg. Tyvärr hade jag lämnat håven i garaget så jag fick handlanda fisken med risk för att själva fastna i en stinger, men som tur var gick landningen oproblematiskt.

Upp över relingen en kom en fet förleksdonna, tämligen köldstel ännu, som med sin grova kondition fick se insidan på vågsäcken. Grovleken gjorde att vikten var lite svårbedömd. Hon mättes till 104cm och vägde precis över 9kg, närmare bestämt 9,05kg.

9,05kg fördelat på 104cm. Riktigt go!

Efter några snabba kort fick hon simma tillbaka för att kunna avsluta leken. Efter tre gäddor (2 till Jonas och 1 till mig) avslutade vi dagens fiske och återvände hemåt. En tämligen bra start på båtsäsongen här uppe måste jag säga, nu gäller det att försöka hålla snittet uppe. :-)

Som Leif Engström brukar säga, "Go for the big ones".

Säsongsavslutning

Jag hann lägga ytterligare en helg på isen innan värmen kom, som på kort tid käkat upp all snö och förvandlat all is till slush.

I korthet kan man säga att ena dagen bjöd på ett trögt, solbränna-fiska, då jag mest satt i stolen och lyssnade på radio och drack kaffe medan den andra bjöd på ett bra fiske med två fina toppfiskar.

Tanken var att jag skulle visa Micke hur ismete gick till och det kändes riktigt roligt då jag kunde lyfta in första större fisken, på 7,83 kg, och påpeka att det är få förunnat att pricka in en tur där man får se grövre fisk.

När jag sedan, en timme senare petar upp en garanterat 10 plusare ur hålet vet jag inte riktigt längre vad jag ska säga. Slutligen får jag ur mig, "Alltså, det är inte alltid så här.".

11850 gram, fördelat på 120cm.

Skön säsongsavslutning med min första tia från isen och den här gången var det snubblande nära en tolva i samma veva. Det är fiskar som dessa som gör att man orkar nöta på. Vinterprylarna är undanpackade och nu lägger jag om fokus till vårfisket med allt det har att erbjuda. Nu ska jag se klart de sista minuterna på SHL-finalen och invänta hockeyfesten som lär bryta ut här i Skellefteå.

“I have fished through fishless days that I remember happily without regret.”  

–Roderick Haig-Brown

It has begun

Äntligen premiär i öppet vatten! Det var riktigt trevligt att ta sig ut i kustbandet och spinnfiska efter förleksgäddor.  Det blev en av de tidigare båtpremiärer jag gjort och inte i vilken båt som helst, utan i Makkes nya Starweld 1674. En mycket trevlig leksak!

Sjövarg tuggar Wolf tail.

Gäddorna var grymt petiga och många gånger var de bara fram och stötte till betet. Ibland kunde man få dem att hugga genom att gå ned i betesstorlek men för det mesta verkade de ha fokus på annat. :)

Rekreation med saltstänk och solstrålar.

Vattnet höll drygt fem grader och det verkade inte spela så stor roll vilken betestyp som användes, om det var gummi, jerk eller fluga. Antalet gäddor var rätt jämt fördelat mellan metoderna.

En av Makkes långsamt infiskade flugor blev för svår att motstå.

Nu börjar vårstressen komma ordentligt, man ska hinna med alla arter på en och samma gång. Jag har sagt det förr och säger det igen, alla specimenfiskare borde få extra semester den här tiden på året!

Sist men inte minst, ni glömmer väl inte bort att göra en "figure of 8"när ni har en följare?

Gröna isprinsessor

En ny dag på isen och i vanlig ordning hällde jag upp mitt morgonkaffe och njöt av tystnaden och den friska luften medan jag tittade på vipporna som svängde fram och tillbaka i vinden.

Det hade inte hänt något på en bra stund och jag började faktiskt fundera på att flytta mina spön, men läget kändes bra så jag lät grejerna stå kvar. Tur var kanske det, för efter en påtår av kaffet signalerade en av vipporna hugg. Linan rusade och jag gjorde mothugg direkt. Rätt odramatiskt kunde jag drilla in en 5 kgs-gädda som jag krokade lös i hålet. Nollan var spräckt och det är alltid skönt, speciellt om väntan varit lång.

Jag tacklade om spöt och hann inte vänta speciellt länge innan nästa vippa stod och dansade.  Linan rullade sakta ut från spolen, det hade gått ut drygt 20 fot innan jag bestämde mig för att kroka. I andra änden kände jag en rätt bra tyngd och att det var troligt med en fisk över 7kg. Efter några rusningar vid hålet kunde jag till slut få ned handen och lyfta upp en lång men dock dåligt konditionerad gädda. 

Precis när jag insett att gäddan skulle synas närmare, för vikt och längd, signalerade nästa spö hugg. Jag krokade snabbt lös gäddan och la henne i min vattenfyllda pulka medan jag sprang till nästa spö och krokade den fisken. 

Även den fisken kändes bra, faktiskt tyngre än den första då den som ett ånglok satt iväg efter krokningen. Efter en kort drill kunde jag landa en till metergädda, dock betydligt kortare men aningen stadigare, som jag också ansåg som värd att väga. Nu hade jag två gäddor över metern framför mig som efter vägning visade vikterna 9.25kg (115) respektive 8.05kg (105). Riktigt gott.

9.25 kg. Go längd men tyvärr ingen brutal lekkondition.

Då jag var själv ute blev bilderna lite si så där men jag fick ju bild på damerna i alla fall. Dagen avrundades med ytterligare en femkilos gädda innan jag kastade in handduken och åkte hem. 9,25kg blev ett nytt personbästa på ismete för mig och det är man självklart glad över. Däremot hade man hoppats att just den gäddan skulle kunna ha tyngt vågen lite mer med sin längd på 115cm men sånt är fisket. Det är bara att nöta på.

Hittills har jag lagt det mesta av krutet på gädda men i helgen åker jag nog till Umeå och då kanske jag passar på att fiska lite abborre.

"There is always a bigger fish"

På besök i Umeå

Åkte ned till Umeå en sväng där jag passade på att ismeta med Jonas och Lage. Isarna var blanka och fina och var cirka 10 cm tjocka. Broddar var att föredra då man annars halkade runt som Bambi.

Fisket började trögt, så vi installerade oss bakom mitt parasoll i skydd från vinden och tog en kopp kaffe i väntan på att det skulle börja hugga. Vi behövde inte vänta speciellt länge för än första hugget kom. En riktig liten mörttjuv hade slukat min största mört, som jag hade tänkt skulle skänka mig en tia.

Jag har hört att jag gör brutala mothugg.
Den här bilden är nog ett bra bevis på det.

Tyvärr var det väldigt mycket smågäddor i farten idag men å andra sidan fick alla landa fisk. Det blev kring 10-15 gäddor där de flesta låg kring 1-3kg. Det var dock en gädda som stack ut från mängden. Inget monster men ändå en finare gädda som högg under en mycket tydlig huggperiod, då jag landade tre fiskar inom loppet av 5 minuter.

En fisk på 7,83 kg, 103 cm landas.

Nu har det varit kallt ett tag så isfiskesäsongen förlängdes nog avsevärt på grund av det. Vi får se om jag hinner ut nåt och prova gösfisket från isen också innan båtsäsongen börjar.

Recap

Nej, jag har inte gått under även om man kan tro det.  Låt mig göra en kort recap kring vad som hänt sedan sist. Efter höstens laxfiske sadlade jag om till gäddfiske, något som tyvärr blev lite av en besvikelse. Siktet var förstås inställt på en fet höst-tolva men tyvärr missade jag det målet grovt då jag åter igen fastnade i 8 kilos-träsket, så det var med extra vemod man packade undan spinnutrustningen hösten 2013.

Efter det har jag fiskat i den mån jag kunnat då träning inför Vasaloppet och jobb utomlands tagit en hel tid från fisket. Men nog om det, nu är man på banan igen. Som många vet har det varit en riktigt snöfattiga vinter som i sin tur inneburit riktigt bra isar (till skillnad mot förra året). Fina, blanka isar i början på säsongen och trots alla plusgrader finns det möjlighet att ta sig ut på sjöarna runt om länet. Dock så ska man vara extra vaksam då plusgraderna som varar dygnet runt käkar upp isen snabbt. Vi får väl se om det blir tidigare sjösättning eller om nästa veckas bakslag med minusgrader justerar upp den tidiga våren.

Första passet var det 5-10 cm is och spegelblankt!

Förutom riktigt bra isar har vi även fått se en hel del fina fiskar ovan isen. Främst är det "Lill-Marcus" som dragit längsta strået, ja i princip under varje pass.

Första passet för säsongen fick vi upp en handfull gäddor mellan 4-6 kg, tills sista gäddan för dagen landades av Marcus som knäckte sitt personbästa med råge och samtidigt var skamligt nära på att klippa 10 kgs-gränsen i samma veva.

Nytt personbästa på 9,9 kg. Foto: Robert Fjällborg.

Efter töväder var isarna blanka igen och i början på Januari bjöds vi på ett riktigt svårtoppat pass, en dag vi sent kommer att glömma. Allt började riktigt bra med hugg innan jag ens fått ut alla spön och under första timmen hade jag vägt in två fiskar över 7kg

En fisk på knappt 8kg.

Dubbelhugg var inte ovanliga och det var svårt att få en lugn stund för att hinna med en kopp kaffe.

Fullt ös med dubbelhugg.

Efter en hög med gäddor klev plötsligt DEN gäddan på som alla gäddfiskare väntar på. Marcus drillade en riktigt tung pjäs som till slut skulle knäcka hans gamla personbästa och spräcka både 10- och 12-kilosgränsen på samma gång. En ståtlig, fullmatad dam på 13,6kg kunde lyftas upp ovan isen. Lyckan var total och Marcus glädjevrål skrämde säkert varenda älg i hela Norrland. Nu hade pojken gått från ett personbästa kring 7kg till ett nytt pers på 13,6kg, på bara två pass..

Lill-Marcus drog det längsta strået även denna gång, 13,6 kg.

Huggsexan avtog och till slut kunde vi koppla av med baconburgare och en kopp kaffe. En dag värd att minnas!

Baconburgare.. mmm!

I helgen åker jag till Umeå och kollar isläget där. Förhoppningen är att jag ska kunna klämma in ett ismete pass där med farsgubben.

Höstsilver

Förutom något iskallt gäddpass med temperaturer ned mot minus 6-7 grader har det blivit ett par sköna timmar på älven tillsammans med Hasse i jakten på drömlaxen.

Mängden fisk man får varierar verkligen från pass till pass, vilket verkar bero mycket på mängden vatten som släpps. Ena dagen strömmar det för fullt och man måste ha upp mot 150g bly för att komma ned medan det nästa dag kan kännas som att man fiskar på en sjö.

Så spenderas en måndag på bästa sätt. En hona på knappt 8kg.

En av de mäktigare fiskarna jag fått landa var en riktigt läcker hane som tyvärr var felkrokad. Färgerna på denna fisk var helt fantastiska, som en hösttavla.

En vacker(?) hane med en ordentlig krok till underkäke.

Jag föredrar att fiska på älven under vardagarna, det känns som att det släpps mer vatten och att det därför är mer fisk i farten. Men framför allt är det mindre folk ute och kör, vilket är nog så viktigt för mig. Jag har fått landa en hel del fisk för men tyvärr så saknar jag den där ordentliga toppfisken. Som jag brukar säga, lägger man tiden så kommer till slut resultaten. På't igen bara!

En fin dam kring 4kg simmar tillbaka ned i älven.

Nu har det kommit snö och blivit minusgrader igen. Frågan är om det blir varmare framöver eller om man ska börja göra i ordning ismetegrejerna?