Prickigfiskar

Det blev en tur till Landön i år i hopp om att lura upp någon stor kanadaröding. Natt- och morgonfiske efter röding följt av dag- och kvällsfiske efter kanadicker resulterade i otroligt långa dagar i båten.

Hans och Grzegorz under midnattsolen.

Kanadickfisket var tyvärr väldigt trögt under de dagar vi var nere. Trots att huggen var få tycktes man ändå kunna se ett mönster, de tenderade att komma på kvällssidan av någon anledning. De få fiskar som högg höll även en retsam låg snittvikt, alla fiskar utom Thomas Larssons vackra Kanadaröding som tyngde vågen till 6600 gram.

Kanadaröding på 6600 gram.

Det blev ingen storfiskregga för mig den här turen men med grejerna i vattnet har man i alla fall haft en chans och det är det specimenfisket till stor del handlar om, att nöta. Jag lyckades dock lura upp en vacker bonusöring som ett litet plåster på såren som troligtvis kan ge någon extrapoäng i Norrländska Specimentävlingen.

Insjööring på 2900 gram.

Förutom dessa fiskar blev det en hel del röding under natt- och morgonfisket. Dessa föredrog allt som oftast ett långedrag riggad med en "spinnglo" även om jag lyckades vertikala upp ett par på Lauris draggen-myshka. Snittvikten på rödingarna var dock ganska låg och någon fisk över 2 kilo fick aldrig syna mitt håvgarn.

A bad day of fishing is better than a good day of work.

Guldfiskar

En skön dag utan regn och snö. Dock ingen vimma i ån utom några enstaka ströfiskar uppe vid vävaren. Medan bottenmete-spöna stod orörda tog jag och Nicke en Norrlands i solskenet, lagade mat och tacklade upp flötmetespöna.

Frihet. Avkoppling. Rekreation.

När vi ätit gled vi ut i Inre fjärden bland stockar och vassruggar i jakten på den vackra sarven, en riktigt guldfisk.

Efter att vi mäskat upp två platser tog det ingen lång stund innan första nappet kom. Vid krokningen kände jag att det var en bättre fisk och vid håvning visade det sig vara ett nytt personbästa, tackarrr (Magnus Bexhed-uttal). Fisken mättes till 40cm och vägde 1049 gram.

Nytt personbästa. 1049 gram fördelat på 40cm. 

Vi fortsatte att fiska och hade en hel del aktivitet på vår spot, så pass att vi aldrig flyttade från den. Jag fick ytterligare en fin fisk närmare kilot, 993 gram, följt av flera fiskar kring halvkilot. Då det var så mörkt att man knappt såg flötena (man väntar alltid för länge med lysstavar) så lyckades Nicke kroka en fin fisk, en fin sarv som även den mirakulöst nog vägde precis 1049 gram.

I becksvart mörker kontrade Nichlas med en fisk på 1049 gram. 40,5 cm.

Personbästa två pass i rad, ja det är bara att passa på att njuta lite extra. Sarvfisket och flötmetet är riktigt trevligt och jag längtar redan till nästa gång jag åker söderut i jakt på något mer tropiskt.

“I go fishing not to find myself but to lose myself.” –Joseph Monniger

Brutalt gösfiske

Jag och Nicke åkte ned till Gävle under valborgshelgen för det klassiska vimma- och sarvfisket. Tyvärr möttes vi av snö, regn och snålblåst så istället för att slå upp tälten i snöstormen checkade vi in hos Thomas för pizza, öl och övernattning. 

Från sommarvärme till snöblandat regn.

Under pizzamiddagen fick jag höra att Thomas och Nicke planerat att åka ut och vertikalfiska, nåt jag var riktigt sugen på att haka med på. Dock så hade Thomas lovat att guida Nicke och själv hade jag inte en pryl med mig för det, förutom mitt nya Fantasista-spö och några jiggar som jag köpte i Övik på Naturkompaniet på vägen ned.

Jag ringde till Cissi och hörde om hon skulle ut och hade några grejer att låna mig, men hon var osäker då det lovades hårda vindar och tämligen kasst väder så vi bestämde oss för att avvakta. Dagen därpå åkte Thomas och Nicke ut och vertikalfiskade medan jag körde vimma i Testeboån. Fisket sög, snön och kylan var knappast positivt för vimmafisket, så jag blev riktigt glad då Cissi ringde och sa att hon skulle ut och frågade om jag fortfarande var sugen på att köra. Då lurat upp två abborrar och någon enstaka braxen, så var valet rätt enkelt.

När vi åkte ut hade Thomas och Nicke fått en gös på ca 2kg och de sa att gösarna var riktigt kinkiga. Det lovade inte direkt gott men jag var ändå riktigt glad att få komma ut och få chansen att lära mig lite mer av proffsen. 

Jag hade visst råkat ställa väskan på Bellas plats.

Fisket var trögt, det var blåsigt och det haglade och snöade emellan åt. En del gösar var helt apatiska och rörde sig inte ens då man släppte jiggen medan andra steg och visade intresse för att sedan göra en besviken genom att snabbt dyka igen. Cissi lyckades dock till slut lura en gös på ca 3kg, vilket kändes bra. Vid det här laget var jag fortfarande utan fisk.

Sedan hände något helt sjukt, det mojnade och solen tittade fram och plötsligt hörde man ett glädjevrål från Thomas båt. Han hade fått landa en riktigt fin gös på 7,3kg. Glädjen i båten var total.

Thomas med en dam på 7,3kg fördelat på 90cm.

20 minuter senare ser jag en håvning på avstånd. Nicke hade släppt på ett stort eko som visade sig vara en huggvillig gös på 7kg. Glädjevrålet över Nickes 15:e art hördes över hela sjön. Det var ju helt osannolikt med två sjuor i båten under samma tur.

7kg och Nickes 15:e art.

10 minuter senare släppte jag på en större fisk som betedde sig precis som många andra. Den steg och följde jiggen uppåt för att sedan sjunka ned igen. Jag följde fisken nedåt med jiggen och provade sedan att göra ett snabbare ryck uppåt. Jag fick fiskens intresse, som återigen steg mot jiggen och jag lyckades trigga den till hugg. stumt och skönt. 

Upp kom en drömfisk som Cissi först trodde var en gädda. Till vår glädje kunde vi se att det var ännu en stor gös. Väl i håven såg vi att det var ytterligare en fisk kring 7 kg. Måttbandet visade 89cm och vågen stannade på 6,8kg! På två båtar hade vi alltså lyckats peta upp tre fiskar på ca 7kg under en kortare huggperiod. Helt sanslöst. 

Nytt respektabelt pb. 6,8kg fördelat på 89cm. Ett riktigt praktexemplar.

Efter det här blåste det upp och fiskarna blev tämligen omöjliga att få till hugg. Under de tre följande timmarna som vi fiskade fick vi endast en till fisk. Väl i land var glädjen total samtidigt som vi hade svårt att förstå vad som riktigt hänt. Det var helt sjukt och något liknande kan man ju bara drömma om att få uppleva.

Förleksfiske

Till slut öppnade sig även sjöarna här i Skellefteå. Hårda vindar och stark sol var åter igen receptet för att riva upp sjöarna.

Jag var ute i stugan och grejande på med båten medan jag såg hur sjön öppnade sig mer och mer för var timme som gick. Det behövdes inte mer än en bild till Jonas för att övertyga honom om att följande dag hänga med ut för att jaga förleksgäddor.

Vi harvade runt i grunda vikar utan någon kontakt. Bortsett från en snipa, knappt större än Jonas bete, var det helt dött inne i lekvikarna. Så det var inte mer än att styra skutan ut mot djupare vatten, framför allt djupbranter utanför lekvikarna.

I tredje kastet på 4-5 meters djup sög det till, en försiktig men tämligen tung pjäs hade inhalerat min långsamt (slamkrypande) infiskade Mieko Predator. "Över sju", sa jag direkt till Jonas. I vattenytan tänkte vi att det kanske var en fisk kring 7kg. Tyvärr hade jag lämnat håven i garaget så jag fick handlanda fisken med risk för att själva fastna i en stinger, men som tur var gick landningen oproblematiskt.

Upp över relingen en kom en fet förleksdonna, tämligen köldstel ännu, som med sin grova kondition fick se insidan på vågsäcken. Grovleken gjorde att vikten var lite svårbedömd. Hon mättes till 104cm och vägde precis över 9kg, närmare bestämt 9,05kg.

9,05kg fördelat på 104cm. Riktigt go!

Efter några snabba kort fick hon simma tillbaka för att kunna avsluta leken. Efter tre gäddor (2 till Jonas och 1 till mig) avslutade vi dagens fiske och återvände hemåt. En tämligen bra start på båtsäsongen här uppe måste jag säga, nu gäller det att försöka hålla snittet uppe. :-)

Som Leif Engström brukar säga, "Go for the big ones".

Säsongsavslutning

Jag hann lägga ytterligare en helg på isen innan värmen kom, som på kort tid käkat upp all snö och förvandlat all is till slush.

I korthet kan man säga att ena dagen bjöd på ett trögt, solbränna-fiska, då jag mest satt i stolen och lyssnade på radio och drack kaffe medan den andra bjöd på ett bra fiske med två fina toppfiskar.

Tanken var att jag skulle visa Micke hur ismete gick till och det kändes riktigt roligt då jag kunde lyfta in första större fisken, på 7,83 kg, och påpeka att det är få förunnat att pricka in en tur där man får se grövre fisk.

När jag sedan, en timme senare petar upp en garanterat 10 plusare ur hålet vet jag inte riktigt längre vad jag ska säga. Slutligen får jag ur mig, "Alltså, det är inte alltid så här.".

11850 gram, fördelat på 120cm.

Skön säsongsavslutning med min första tia från isen och den här gången var det snubblande nära en tolva i samma veva. Det är fiskar som dessa som gör att man orkar nöta på. Vinterprylarna är undanpackade och nu lägger jag om fokus till vårfisket med allt det har att erbjuda. Nu ska jag se klart de sista minuterna på SHL-finalen och invänta hockeyfesten som lär bryta ut här i Skellefteå.

“I have fished through fishless days that I remember happily without regret.”  

–Roderick Haig-Brown

It has begun

Äntligen premiär i öppet vatten! Det var riktigt trevligt att ta sig ut i kustbandet och spinnfiska efter förleksgäddor.  Det blev en av de tidigare båtpremiärer jag gjort och inte i vilken båt som helst, utan i Makkes nya Starweld 1674. En mycket trevlig leksak!

Sjövarg tuggar Wolf tail.

Gäddorna var grymt petiga och många gånger var de bara fram och stötte till betet. Ibland kunde man få dem att hugga genom att gå ned i betesstorlek men för det mesta verkade de ha fokus på annat. :)

Rekreation med saltstänk och solstrålar.

Vattnet höll drygt fem grader och det verkade inte spela så stor roll vilken betestyp som användes, om det var gummi, jerk eller fluga. Antalet gäddor var rätt jämt fördelat mellan metoderna.

En av Makkes långsamt infiskade flugor blev för svår att motstå.

Nu börjar vårstressen komma ordentligt, man ska hinna med alla arter på en och samma gång. Jag har sagt det förr och säger det igen, alla specimenfiskare borde få extra semester den här tiden på året!

Sist men inte minst, ni glömmer väl inte bort att göra en "figure of 8"när ni har en följare?

Gröna isprinsessor

En ny dag på isen och i vanlig ordning hällde jag upp mitt morgonkaffe och njöt av tystnaden och den friska luften medan jag tittade på vipporna som svängde fram och tillbaka i vinden.

Det hade inte hänt något på en bra stund och jag började faktiskt fundera på att flytta mina spön, men läget kändes bra så jag lät grejerna stå kvar. Tur var kanske det, för efter en påtår av kaffet signalerade en av vipporna hugg. Linan rusade och jag gjorde mothugg direkt. Rätt odramatiskt kunde jag drilla in en 5 kgs-gädda som jag krokade lös i hålet. Nollan var spräckt och det är alltid skönt, speciellt om väntan varit lång.

Jag tacklade om spöt och hann inte vänta speciellt länge innan nästa vippa stod och dansade.  Linan rullade sakta ut från spolen, det hade gått ut drygt 20 fot innan jag bestämde mig för att kroka. I andra änden kände jag en rätt bra tyngd och att det var troligt med en fisk över 7kg. Efter några rusningar vid hålet kunde jag till slut få ned handen och lyfta upp en lång men dock dåligt konditionerad gädda. 

Precis när jag insett att gäddan skulle synas närmare, för vikt och längd, signalerade nästa spö hugg. Jag krokade snabbt lös gäddan och la henne i min vattenfyllda pulka medan jag sprang till nästa spö och krokade den fisken. 

Även den fisken kändes bra, faktiskt tyngre än den första då den som ett ånglok satt iväg efter krokningen. Efter en kort drill kunde jag landa en till metergädda, dock betydligt kortare men aningen stadigare, som jag också ansåg som värd att väga. Nu hade jag två gäddor över metern framför mig som efter vägning visade vikterna 9.25kg (115) respektive 8.05kg (105). Riktigt gott.

9.25 kg. Go längd men tyvärr ingen brutal lekkondition.

Då jag var själv ute blev bilderna lite si så där men jag fick ju bild på damerna i alla fall. Dagen avrundades med ytterligare en femkilos gädda innan jag kastade in handduken och åkte hem. 9,25kg blev ett nytt personbästa på ismete för mig och det är man självklart glad över. Däremot hade man hoppats att just den gäddan skulle kunna ha tyngt vågen lite mer med sin längd på 115cm men sånt är fisket. Det är bara att nöta på.

Hittills har jag lagt det mesta av krutet på gädda men i helgen åker jag nog till Umeå och då kanske jag passar på att fiska lite abborre.

"There is always a bigger fish"