Drömfisk

Jag har inte skrivit på ett tag, inte för att jag inte fiskat, snarare för att jag fiskat i den utsträckning att jag knappt hunnit tömma min kamera (och utöver det haft fullt upp). April har helt ägnats åt abborre med nåt enstaka undantag då jag inte kunnat låta bli att lufta några tunga gummibeten i bureälven.

Målet med abborrfisket från de sista isarna har förstås varit ett nytt personbästa och samtidigt kliva över 1,6kg-gränsen för abborre (gränsen för storfiskgregistrering).

Man bjuds på härliga dagar på isen. Kaffe och kaka i solskenet är inte så dumt!

Det har blivit många pass, många mil i bilen och otroligt många timmar på isen. Trots det har det aldrig riktigt velat släppa för mig. Men skam den som ger sig. Till slut när isarna inte längre var landfasta, de var mörka och spruckna, ja först då skulle mitt drömhugg komma.

Lasse belönades den här våren med fin en abborre på 1550 gram.

De flesta av våra pass var fisket trögt och även den turen som mitt drömhugg kom. Under passet hade vi hade flera gånger funderat på att kasta in handduken men varje gång slutade det med resonemanget "Vi kör ett tag till". Vi hade spenderat 10 timmar på isen och började återigen fundera på att packa ihop när Lasse fick hugg på ett av sina spön, fisken gick med lina och vi var båda förväntasfulla när mothugget kom. Dock så slets betesfisken ur munnen på abborren och svordomar haglade i vanlig ordning.

I samma veva såg vi hur en av mina vippor signalerade hugg, jag lunkade fram till mitt spö och såg fisken ta lina. Jag väntade några extra sekunder med mothugget och när jag väl satt in det så möttes jag av en skön tyngd i andra änden, en tyngd förgylld av abborrknyckar. Jag vet inte hur många gånger jag han tänka "Bara det inte är en gädda" och "Lossna för fan inte". När väl fisken svepte förbi hålet kunde vi konstatera att det var en jätteabborre. Fisken kunde landas ganska odramatiskt och direkt den kom ovanför isen jublade vi båda två. Ett sällan skådat glädjevrål från mig samtidigt som Lasse konstaterade att "Den är lätt över 1,6kg".

Fisken mättes till en längd av 50cm och en omkrets på 37cm. Med den konditionen var den alla gånger över 1,6kg men frågan var med hur mycket. Den praktfulla fisken vägdes på min Berkley TEC-våg som stannade på otroliga 1846gram! En riktig drömfisk.

1846gram fördelat på 50cm. Underbar fisk!

Vi tog några bilder på fisken innan den fick simma tillbaka ned i djupet. Lyckan var obeskrivlig.

Även om jag gärna hade landat en stor gädda från isen så känns det ändå mycket enklare att ställa undan alla ismetegrejer och möta våren i år.

Påskhelgen

Vilken härlig påskhelg vi fick! Långhelg med kanonväder, sol och klarblå himmel. Enda undantaget var väl söndagens blåst men annars var det riktigt fint.

Påskfredagen ägnades åt att jaga grov gädda, eller jaga och jaga. Vi placerade ut våra grejer med omsorg och tog fram kaffet och väntade. Och som vi väntade. Ja, vi väntade faktiskt hela dagen på att den första gäddan skulle hugga.. men den högg aldrig.

Vi hade i alla fall tur med vädret.

På lördagen åkte jag till Umeå, grillade korv med familjen och planerade söndagens fiskepass. Jag hade bestämt mig för att ta med pappa ut och se till att han skulle få landa sin första ismetegädda.

Vi hade inte direkt någon brådska ut under söndagen, vi skulle endast fiska ett par timmar och siktade på att fiska mellan 10-14. Med en överfylld pulka trampade vi ut på skoterspåren. Jag riggade grejerna medan vi turades om att borra upp hålen. Efter första hålet som pappa borrat började han muttra över varför jag inte köpt någon motor till borren än, ja det är lite jävligt att handborra upp alla 200mm hål men till nästa vinter ska det se annorlunda ut.

Avkrokning i hålet.

Jag hade bara riggat två spön och påbörjat pappas tredje så kom första hugget. Pappa sprang fram, gjorde mothugg och drillade fisken en kort stund innan den klev av. Tyvärr såg den ut att vara av finare kaliber men sånt är fisket. Nya tag, ny betesfisk och tillbaka till riggandet. Tredje spöt var uppe och då högg det igen. Pappa gick fram till spöt, väntade lite längre med mothugget och då satt den ordentligt, hans första ismetegädda.

Första gäddan landad.

Vi hade rätt bra aktivitet första timmen vi var ute, sedan dog det av och huggen blev mer sporadiska. Vinden ökade och trots att solen stod högt och himlen var blå bet vinden ganska hårt i kinder och händer så fort de blottades. Det blev en handfull gäddor innan vi kastade in handduken, pappa fick landa alla utom en och var riktigt nöjd med dagen. Vi vägde ingen gädda och det var kanske synd, annars hade ju pappa haft ett ismete-pb att gå efter. Men å andra sidan, större än så där ska man väl kunna bjuda på, annars får man ta fram skämskudden.

Ted hade sjungit: "Sol, vind och vatten vackra gäddor", härliga tider.

Fyra arbetsdagar sedan är det dags igen!

Glad påsk!

Det är riktigt härliga tider nu, det blir varmare och ljusare för varje dag. Kalla mörka kvällar efter lake är utbytta mot fiske efter andra predatorer som abborre och gädda. Fortfarande kan det vara riktigt kallt om morgnarna men så fort solen tittar fram blir det genast mycket behagligare. Har man tur får man till och med njuta av några plusgrader.

Gäddhugg i morgonkylan.

På besök i Umeå bjöd naturen på solsken och vackra fiskar.

Min nya matta från England invigdes med en fin gädda
som mätte 106cm och vägde 8,91kg.

Den andra vägde 6,33 och var ett nytt personbästa för Marcus.

En ny het plats!

Fem uppjagade personer åkte ut för att testa ett nytt "hett" ställe. Vi hade till och med fått förstärkning från Piteå för att lura upp den där storlaken. Med motorborr perforerade vi isen totalt och spred ut våra spön, hoppfulla om att det skulle bli en riktig huggsexa den här kvällen. Och som vi väntade på den huggsexan.

Det tog säkert 1.5 timme innan första hugget kom och till min glädje högg det på mitt spö. Robert kastade snabbt ur sig att "Här hugger det sällan men det är bara stort". Jag kände med linan mellan fingrarna och kunde tyvärr känna att det var en liten lake i andra änden. Den lilla slipsen lossnade till och med i mothugget. Jag skulle gissa på att den knappt fått in kroken i munnen.

Sen högg det igen, kvällens andra och sista hugg. Efter en så seg kväll skulle vi väl ändå få belönas med en lake i större format? Tyvärr visade det sig vara en liten lakusling som slukat strömmingen med hull och hår. Vi fortsatte ett tag till men kylan, det sega fisket och vetskapen om att det var en arbetsdag dagen därpå fick oss att vika in årorna och ge upp. Resultatet; 20 spön och 2 hugg kändes väl så där. Jag tror den där heta platsen får vila ett tag.

Lake, lake, lake

Det har blivit ytterligare ett par pass efter den mytomspunna laken. Sena kvällar i månljusets sken. Lakfisket sjunger på sista versen men drömmen om en riktigt grov lake håller ångan uppe.

De sista storlakarna går in för lek nu och det är inte många pass kvar innan lakgrejerna kommer att läggas på hyllan. Mörka kalla kvällar ska bytas ut mot fiske under soliga dagar efter andra predatorer. Jag klagar absolut inte, snarare så känns det riktigt skönt att vi går mot ljusare tider. Däremot så vill jag, precis som många andra specimenfiskare, så gärna fånga, fota och släppa tillbaka en riktigt lakbest innan man kastar in handduken.

The season is ended.  There was not enough of it; there never is. –Nick Lyons

Jakten på storlaken fortsätter

Efter ett antal sega pass, riktigt sega, så började lakfisket sätta sig på psyket ordentligt. I torsdags när jag kikade på  SMHIs havsobservationer såg jag att vattenståndet låg på -30 vilket resulterade i att jag sökte en ny fiskeplats med mer vatten. Jag tog mig ut ganska sent och hann inte fiska speciellt länge men trots det hann jag få kontakt med lakarna. Det blev ett par hugg, någon missad fisk men även en landad romstinn lakhona som värmde gott i mörkret. Även om fisken inte var någon jätte kändes det ändå skönt att få landa en vacker Skellefteåälvslake.

Baljan som annars är fylld med prylar fungerar perfekt som fisksump
medan man strular på med kamera och våg.

Fredagen bjöd på avkoppling och paus från fisket i form av fiskebio i Skellefteåhamn. En riktigt trevlig tillställning där likasinnade fiskegalningar samlades för att se på filmen "Only the river knows". Grymt trevligt arrangemang där den ena fiskehistorien efter den andra utbyttes under fikastunden efter filmen.

http://www.onlytheriverknows.com/

Under lördagen blev det att packa alla prylar för lakfisket igen. Jag och Robban skulle lägga 25 mil i bil, tur och retur, för att tillsammans med Hasse testa ett lakvatten. Efter bilkörning och sedan 20 minuters plumsande i snö och flödvatten var vi framme vid vårt mål. 200mm borrhålen kändes hur tunga som helst att borra i den hemska, slaskiga isen och det var en ren lycka varje gång borren gick genom isen.

Starten på fisket var riktigt grymt. Snabbt kom första hugget och det fortsatte i en rask takt. Robert som fick upp en finare lake lät väga den och vågen stannade på 2997gram. Inte långt ifrån hans personbästa som ligger precis över 3kg. Fisket var intensivt under de två första timmarna men sedan dog det av helt.

Till slut skulle dock Hasse visa vem som var lakkungen. Hasse fick ett hugg från en mindre lake som han snabbt landade. Han släppte ned grejerna igen till botten och det högg omgående från något större. En lake som skulle visa sig vara just den där drömfisken man själv alltid väntat på att få. En magnifik fisk på 83cm och med en omkrets på 43,5cm kom upp ur djupet. Jag vägde henne snabbt med min Berkley TEC-våg och vågen stannade på 5149 gram, en riktig monsterlake med andra ord.

Att posera med en fisk som är stark som en anakonda och samtidigt hal som en ål är inte det lättaste. Hasse fick verkligen brottas med fisken i famnen för att vi skulle kunna plåta den.

Hon var lite bångstyrig med Hasse.

 

Hon fick lite snö på sig under brottningsmatchen.

Men sen fick hon simma tillbaka ned i djupet för att avsluta leken.

Fyllda av välbehag fortsatte vi att fiska i månens sken. Det var riktigt trögt och tillslut packade vi ihop prylarna, nöjd över kvällens resultat. Även om man inte själv fick landa fisken var man otroligt nöjd över att bara vara med och få se en så vacker fisk fångas och returneras.

Kallt pimpelfiske

Efter förra veckans sega lakpass kändes det skönt att ha siktet inställt på något annat fiske under helgen. I fredags åkte jag, Makke och Lasse norröver för att se om vi kunde komma i kontakt med några huggvilliga rödingar eller storsikar. Vi försökte packa lätt, för det blir lätt en hel del prylar, och trots det fick Lasse som vi hämtade upp sist, lämna lite prylar för att ens ta sig in i bilen. Vansinne!

Ja, nog var det ganska fullt i Subarun.

Vi var tidigt ute på isen under lördagmorgonen. I kylan väntade vi på att solen skulle titta fram, både för att värma oss, men framför allt för att fisket skulle komma igång. Lördagar brukar det vara bra tryck i vattnet och därmed bra fart på fiskarna så fort jaktljuset ökar. Tyvärr blev det aldrig varmare den här dagen, de där utlovade "-3 grader och sol" blev istället "-15 grader och nordlig vind" och det där grymma fisket vi väntade på uteblev.

Trots en seg och kall dag härdade vi ut tills solen började gå ned. Med bortdomnade fötter och iskalla händer vandrade vi lätt besvikna tillbaka till bilen. Då jag försökte hålla värmen i händerna så gott det gick plockade jag inte fram kameran mer än att jag fotade vår lunch. Under dagens kalla timmar fick jag i alla fall landa någon röding på knappa kilot som fick följa med hem och utöver det toppade jag fisket med en sik på 1,6kg.

Korvglass? Till och med Bullen frös idag.

Söndagen erbjöd -5 grader, vindstilla och sol. Helt andra förutsättningar och den här dagen var även fisket bättre. Jag hade knappt hunnit få ned grejerna så hade Makke dragit upp två mindre sikar. Även om det inte var någon storlek att prata om så hände det åtminstone något omgående då vi doppade myshkorna.

Under lördagen hade vi hört om ett sällskap på 16 personer från Estland, Lettland och Litauen som åkte runt och fiskade mellan Slussfors och Umgransele och som en renhjord vandrade de plötsligt fram genom skogen och erövrade isen. Likt utomjordingar provhälsade de med olika fraser men det enda jag förstod var "Привет" [privjet], som är ryska för hej, men längre än så kom vi inte. 

Efter någon timme då vi fått väldigt mycket fisk och hela det baltiska sällskapet fått väldigt lite fisk klev en man med knacklig engelska fram och frågade och tackel och teknik. Trots de begränsade engelskakunskaperna öppnades en möjlighet till dialog med våra baltiska fiskevänner som fick syna våra spön och myshkor.

Baltic power!

Det blev en hel del fisk den här dagen. Dock inga riktiga grisar och tyvärr inga rekord. Lasse som var dragplåstret för stor fisk lyckades landa två fina sikar som precis klarade 2kgs-gränsen (2kg resp. 2075). Sedan fick han även äran att landa en fin röding på 2025gram. Själv så hade jag mina toppar på 1,5kg med både regnbåge och röding kring 0,8-1kg.

Lasses röding på 2025gram.

Efter två dagar ute i kylan var det skönt att komma hem och sova i sin egna säng, även om sömnen mellan söndag och måndag blev väldigt kort då jag bilat sent tillbaka till Skellefteå under söndagskvällen. Av någon anledning tänkte jag att jag kanske skulle åka ut och fiska lake ikväll men mitt sunda förnuft tog vid och istället tillagade jag en av rödingarna jag fångat under helgen och intog sedan soffläge.

Ungstekt röding, potatis med gräddfilsås (rom, dill, kräftstjärtar) och en fetaostsallad.

Vi fortsätter jakten på storfiskarna.