Äntligen

Äntligen har man fått komma ut och doppa krokarna igen. I söndags la jag och Makke några timmar på Lakfiske. Det blåsta ganska kraftigt men fisken tycktes vara i farten, åtminstone kring skymning. Jag som bommat ett par pass fick äntligen irra runt lite mellan mina spön. Makke som däremot var inne på sin tredje raka dag dag av Lakfiske fick inte göra annat än att bara sitta och titta på. Av någon anledning valde de bara mina beten den här gången. Även om det inte blev några bumlingar var det skönt att få komma ut och posera med lite fiskar. :)

En ljus fin Lake som fick återvända för att växa på sig.

Istid

Jag är så less på kylan som aldrig verkar ge med sig. Man sitter bara och väntar på att det ska bli varmare. Det är ju inget problem att ta sig ut och fiska men att fånga fisk för att sedan släppa tillbaka den blir i princip omöjligt då det är så här kallt. Fisken skadas och dör mest troligt på en gång. Lite värme tack så man kan åka ut och stilla abstinensen lite.

En inte alltför ovanlig syn på yr.no, massor av minusgrader.

(En liten parentes. Nu har jag plockat fram mina flugbindargrejer och börjat binda igen så vi får väl se vart det leder.)

En heldag med skitfiske

Jag och Makke hade bestämt oss för att prova köra en heldag, alltså från morgon till kväll, ute på isen. Inte heldag som från det är ljust till det är mörkt utan verkligen en hel dag. Vi hade valt ut en plats där vi skulle kunna börja dagen med gäddfiske, ett helt nytt ismete-ställe för oss efter gädda visserligen, för att sedan kring skymning kunna sadla om till lakfiske. Allt för att inte behöva göra en stor förflyttning under dagen.

Vi slår läger och packar upp prylarna

Vi åkte från stan kring 07.00 och påbörjade vårt gäddfiske så snart vi var ute på isen. Simon "Slangen" Brännström var också med och då jag hade dåliga vibbar vad gällde gäddfisket slog jag direkt vad, med en piggelin som insats, om att vi skulle bomma gäddfisket och "Slangen" satt snabbt emot. Tyvärr skulle det efter 7 timmar visa sig att jag vunnit vadet, vi hade nämligen inte landat en fiskj*vel på 7 timmars fiske på tre personer. Man kan se det som så att vi hade 4 spön per person under 7 timmar som då motsvarar 4*7*3 = 84 kroktimmar utan fisk. Skapligt dåligt?

Makkes predatormäsk, frågan är om det skrämde mer än det lockade?

Efter 7 timmar började det skymma och gav Slangen upp och åkte hem, nåt jag och Makke lika gärna kunnat göra. Vi tog fram våra andra spön som var färdigtacklade för lakfiske och borrade några nya hål för att strategiskt placera ut dem. Då vi placerat ut alla spön så var det bara att vänta.. och som vi väntade. Som tur var hade vi med oss mat som man åtminstone kunde glädjas av men annars kändes fisket helt tröstlöst den här dagen. Vi åkte hem kring 22.00 efter att ha varit på isen i ungefär 14 timmar utan att ha landat en enda fisk!?

Grillning vid pelletkaminen. Larmen lyste så vackert i mörkret.

Det är tillfällen som det här som man börjar fundera vad man egentligen gör för fel samtidigt som man måste inse att fisket ibland bara är skit, hur rätt eller fel man än gör. Jag säger som jag brukar, "Ett bompass närmare en riktig gris (stor fisk)".

Och det här var bara min och Makkes packning, specimenfiskare..

Bättre med förkylningen och mer lakfiske

Äntligen har jag börjat må bättre från förkylning, feber och allt sån hemskt. Jag har fortfarande en del hosta men är då på benen. I Onsdags passade jag på att åka ut med Jesper på en kortare tur. Fisket var otroligt segt och tack vare Jesper blev vi inte fisklösa. Han landade en Lake på ismete som vi krokade av i hålet.


Lakarna är som störst nu, det är bara att ha kroken i vattnet!

Tidningsreportage och fortsatt febrig

Igår fick jag lite trevlig läsning frukostbordet då det var ett reportage i VK Jakt & Fiske om Lakfiske i Umeåälven där jag medverkade. Tyvärr ligger jag fortfarande i feber så helgens fiske kommer mest troligt att ställas in. :(

Reportage om Lakfiske i Umeälven av Robert Fjällborg

Lakfeber

Jag var ute med Makke och fiskade Lake i måndags utan några som helst resultat. Igår blev det Lake igen på en ny plats med Jonas då vi åtminstone fick landa en Lake över kilot. Vi vägde den aldrig då det var ganska kallt i luften men den var i fin kondition och vägde uppskattningsvis drygt 1.5kg. Redan igår under eftermiddagen började jag känna mig lite halvdålig, som att jag var på väg att få feber, men bestämde mig ändå för att åka ut fiska och då jag kom hem från gårdagens fisketur kände jag mig helt utmattad och förstörd. Idag då jag vaknade hade jag den värsta huvudvärken jag haft på länge samt feber på det så jag har varit helt utslagen och mest legat i soffan.

Jag hann få upp kameran och snabbt ta en bild innan Jonas returnerade Laken.

Skam den som ger sig!

Dagen då jag brände en aningens större gädda

Igår, lördag, åkte jag och Makke ut i vanlig ordning med förhoppningen om att bända upp en gris eller två. Vädret var kanon, bara 2-3 minusgrader och strålande sol. Det var inte bara vi som tog vara på vädret utan varenda skoterägare var nog ute den här dagen och körde. Trafiken på isen var så tät så man trodde ibland att man satt intill E4an. Fisket var grymt trögt den här dagen, det hände ingenting på hela förmiddagen.

Sedan då det sprack upp ordentligt kring lunch hände det plötsligt, jag fick hugg på ett av spöna. Linan bara rasslade av rullen och i mothugget kände jag en bra tyngd. Fisken stångade på bra nere i hålet men efter en stunds drillning hände det som inte får hända, fisken släppte precis vid hålet på grund av min uptrace. Jag var så arg och förbannad att jag bara slängde iväg spöet och skrek. Makke bara skrattade åt mig och kunde inte påpeka nog många gånger att jag tappat en 10+are. Man kan ju bara hoppas att det var en fisk kring 7-8kg och ingen 12a.

AARGH!!!

Arg och förbannad satt jag mig ned och knöt om mitt tackel. Hädanefter kommer jag att skita i uptrace, speciellt då jag ändå kör med dött agn. Jag placerade ut mitt spö igen och sjönk sedan ner i stolen och drog mössan över ansiktet och ville bara försvinna. Det tog väl en timme innan nästa hugg kom. Den här gången kände jag återigen att det var en lite finare fisk, liten slips i alla fall, även om den inte kändes lika tung som den jag först tappat. För att inte chansa ställde jag bromsen lite lösare och kunde efter en inte alltför dramatisk drill landa en välkonditionerad fisk som uppskattningsvis vägde kring 6kg. Efter en snabb fotografering fick hon simma åter.

Tyvärr blev bilden lite märkligt då det var lite vatten på linsen.
Trots dagens tidigare fadäs kunde jag klämma fram ett leende.

Fisken fick simma tillbaka ned i djupet för att växa på sig.

Har suttit och knytit om mina tackel idag, för nästa gång ska jag landa en gris.

Vad är skillnaden som gör skillnaden?
För i slutändan är det skillnaden som gör skillnaden.