Laxdax

Det såg inte ut att bli något fiske alls den här helgen på grund av kylan. Siktet var inställt på laxfiske från isen men YR och SMHI lovade temperaturer ned mot -19. Alldeles för kallt för att bedriva Catch & Release.

Jag sa till Simon att gränsen går vid -10 och är det varmare än så, så kör vi. 06.00 på lördagmorgonen fick jag ett SMS från Simon som löd "Vi kör". Jag hoppade upp ur sängen och till min lycka såg jag att termometern stod på -10,2 och inte -19 som utlovat.

Några koppar kaffe slank ned för att väcka kroppen till liv medan jag klädde på mig. För säkerhetsskull hade jag gjort i ordning allt dagen innan, "just in case", vilket gjorde att jag snabbt var i ordning och kunde hämta upp Simon och Marcus för att köra ut oss till fiskeplatsen.

Vi trampade ut på älven, vilket alltid känns lite olustigt när isarna är lite luriga. Väl på plats släppte vi ut våra skedar och flutterspoons i strömmen. Tyvärr var det väldigt dålig vattenföring då vi kom ut och våra skedar gick snabbt ned i botten. Det släpps mindre vatten på helgerna och eventuellt höll de kanske tillbaka lite extra för att deltagarna i "SM i vintersimning" skulle ha en chans att simma uppströms i den uppsågade vaken i centrum.

Laxarna gör inga galna utspel vintertid. Däremot är de väldigt
bångstyriga då det ska till att komma upp ur hålet.

Till slut lät Skellefteåkraft låta lite mer vatten sippra genom älven vilket resulterade i ett hugg direkt, tyvärr inte på mitt spö utan för laxtjuven Marcus som följt med. En liten lax på 3,404kg kunde landas och simma tillbaka. För att fisken inte skulle skadas togs den upp på avkrokningsmatta, krokades av och hölls sedan i hålet tills det var dags för ett kort. Känseln i händerna försvann ganska fort..

Första laxen på 3404gram tagen på egenmålad sked, cred för det.

Efter att ha bytt skedar, färger och former utan något resultat bytte vi plats och gick en bit uppströms. Marcus som prickade av strömfåran (det är min förklaring) fick återigen en lax. Den här gången en hona på 5,2kg, vilket betydde personbästa för Marcus. Hon fick bjuda på ett kort innan hon simmade tillbaka i älven för att äta upp sig.

Marcus visade igen var skåpet skulle stå med sin nagellacksmålade sked.

Tiden gick och jag som hade ärenden att göra i stan fick lov att avbryta fisket. Tempen hade sjunkit till -13 såg jag då jag kom till bilen och det kändes faktiskt i både händer och fötter.

Om det inte blir så fasligt kallt i veckan kommer jag att försöka ta mig ut på någon morgontur efter Lax. I reservplanen finns lakfisket som kan bedrivas kvällstid.

Solljus

I lördags hade jag bestämt mig för att ta mig ut och få fiska lite i dagsljus. Anna var inte bangen på att följa med ut så vida det inte blev ett så långt pass, en kompromiss jag kunde gå med på.

Jag hade bestämt mig för att testa en ny sjö här i trakten, något som alltid känns spännande. Jag fyllde bilen med prylar till den grad att jag själv började fundera om vi ens skulle hinna använda allt under den korta turen. Väl framme parkerade jag den framhjulsdrivna V70n i ett "här kör jag garanterat fast"-ställe, precis som senast.

Vi trampade ut på isen och riggade spöna. Medan jag grejade på var Anna observant på att en vippa vinkade friskt och indikerade hugg. Hugg direkt! Glad i hågen sprang jag dit, kände på linan att det var något i andra ändan och gjorde sedan mothugg, tyvärr utan resultat. Jag drog tacklet ur mun på gäddan som gick segrande ur den striden, med ett skrovmål rikare.
 

Tyvärr dog fisket helt efter det. Vi pimplade upp småabborrar och drack kaffe i solskenet, ganska trevligt det också visserligen, men de stora fiskarna lyste med sin frånvaro.

Det blir att lägga lite fler pass på den här sjön då det är mindre snö och bättre jaktljus för fisken. Nu har jag laddat batterierna för att orka med ännu ett lakpass.

Nytt år och nya tag

Januari brukar betyda sträng kyla och lakfiske. För mig har det inneburit mycket jobb och väldigt lite lakfiske. En av anledningarna har varit att jag lagt mycket tid på att få upp Norrländska Specimentävlingen på fötter. Nu när grunden är kodad och publicerad kan jag göra mindre uppdateringar i lugn och ro och lägga mer tid på fisket.

De få lakpass jag hunnit göra har varit otroligt tröga. Än har vi inte fått något större att väga men snart, snart får vi kanske lyfta en romstinn lakhona ovanför isen.

Senast i onsdags var jag, Robert och Simon ute i jakten på det bruna guldet. Det var trögt men jag fick i alla fall chansen att lyfta upp kameran och fota en lake som Simon landade. Imorgon åker jag ut en sväng och provar på fisket efter gädda och abborre i en ny sjö. Jag hade tänkt att få se lite dagsljus någon gång. :)

Jakten på storlaken fortsätter!

Sista gäddan i öppen vatten

 Det är med viss sorg och vemod som jag packat undan sommarprylarna den här helgen. Jag måste erkänna att jag ett tag kände mig riktigt peppad för ismetet och hoppades på fina snöfria isar men efter en meter snö och aftonbladets konstaterande att "Det är med risk för livet man är ute" så började jag bara längta till våren igen.

Tyvärr har jag varit borta mycket i höst och inte fått den tid jag velat till att krama de grova gröna höstdamerna. Som tur var hann jag i alla fall klämma in två helger innan snökaoset kom och belönades med ett par gäddor mellan 6 och 9,5kg. Makke skulle dock vara värst och dra det längsta strået med en drömfisk på 15,406kg fördelat på 124cm och med en omkrets på 59cm. En fisk som vi innan håvning konstaterade att "Den är inte så stor, kanske 8-10kg.", "Den har inte riktigt längden.". Ja, det fick man ju äta upp. Nedan följer ett par bilder från de sista två helgerna.

En välgödd dam på knappt nio kilo.

Det 2-gradiga vattnet svalkade vid varje återutsättning.

Makkes brutala dam på 15,4kg återfår friheten.

Alltid nöjd då man fått landa en fin gädda.

Sista fisken för mig i öppet vatten. 9,46 kg fördelat på 109cm.

Ut och skotta och försök hitta peppen för att ismeta.

Fel månfas!

Det var inte alls dumt att hoppa i flytoverallen 05.00 i lördags då termometern stod på -3 och naturen bjöd på nordliga vindar. Båten var som en flytande isbit men vad gjorde det, vi skulle ju belönas med stora, grova höstgäddor. Vi bjöd gäddorna på sik och lake, något som för oss kändes riktigt hett men som för gäddorna tydligen var väldigt lätt att motstå. Vi snurrade på timme efter timme med fyra spön ute,  alla med paravaner tacklade med betesfisk.  Det fanns inte mycket mer att göra än att sitta och dricka kaffe och äta halvfrysta mackor i väntan på den första huggperioden.

Paravantrolling i morgonstund

Då solstrålarna trängde igenom blev det plötsligt en kort huggperiod. Vi hade 3 hugg inom 20 minuter. Fantastiskt skönt efter ett par helt döda timmar. Första fisken föll för en av mina sikar, en ryggbred liten gädda kring 5kg som kunde krokas av intill båten. Sedan högg det två gånger för Robert, två tunggung som klev av direkt vid mothugget. Allt som Robert fick upp slaktade sikar.

Ja bottennapp var det inte.

Lika plötsligt som gäddorna började hugga dog det av totalt igen. Vi fortsatt med förhoppningen om att det snart skulle komma igång igen, och som vi väntade. På ett spö hade jag en lake som bete, laken hade varit orörd hela dagen men jag tänkte hela tiden att snart, snart kommer det där brutala hugget och då är det en tia som slukat betet. Stunden kom då knarren började låta på rullen, paravanen stannade upp och trycktes nedåt samtidigt som linan rann ut. Jag sopade i ett mothugg med förhoppningen om att känna stumhet och tyngd. Tyvärr vart det ju inte riktigt så. Snarare "Ja det är en fisk men större än 5kg är det inte", vilket visade sig vara rätt. Nå väl, man fick adrenalin för en stund i alla fall.

Jo, det kunde gått bättre. Vi fick se solen en stund på dagen iaf, nåt man inte sett på länge.

Vi nötte på utan större framgång och gav till slut upp. Vi visste ändå att det var fel månfas..

Höstens första lakpass

Det var uppehåll och lakarna var framme och ryckte i betet så fort det landat i vattnet. Det kändes riktigt lovande. Tyvärr ersattes detta med spöregn och inaktiva lakar. Vet inte vad jag tänkte då jag lämnade parasollet hemma. Mycket fisk var det i alla fall men ikväll var de väldigt försiktiga.

Skönt att få komma ut och lufta rod poden.

Den regniga hösten

 Nej, jag har inte slutat fiska! Att jag ens fick frågan tyder på att något är fel. Jag lovar, jag är fortfarande så där inbiten så att jobbarkompisarna kallar det för sjukt. Precis som det ska vara alltså.

Tyvärr har det varit riktigt grisväder här i Skellefteå, andra städer verkar inte ha haft det mycket bättre. Regn, regn och åter regn. Om nederbörden varje år är ungefär densamma kommer det inte bli någon rolig vinter för skoterfantasterna. Desto bättre för oss som vill glida ut på snöfria isar och ismeta. Det här är förstås bara drömmar och vi vet alla att så fort det blivit 2cm is kommer det en halv meter snö i vanlig ordning. Det sista som överger en är hoppet.

Under den här inaktiva bloggtiden har jag hunnit prova ett antal nya vatten i jakten på stora gröna fiskar. Första nya vattnet blev en havsvik dit jag följde två jobbarkompisar. Fisket hade inte riktigt kommit igång. Gäddorna var små och få. Jag blev även utskrattad då jag tog fram mina frysta mörtar jag skulle meta med. De hade visst aldrig ens sett så stora mörtar och de skulle använda som bete. Vi är alla olika. Störst fisk fick jag i alla fall och det är det som räknas.

Första jerkgäddan i Skellefteå.

Pappa som har ett har ett fiskeintresse som blommar upp då och då har även fått komma ut och bända lite gädda. Jag kom över ett antal Okuma Magda-rullar och trollingspön som vi var ute och invigde tillsammans. Pappa som fått en låda med nya, otuggade beten av mig följde gladeligen med ut en solig höstdag i jakten på arga gäddor.

Pappa drillar gädda på ett Ugly Stik 8'.

I pappas nu mer egna beteslåda finns det bara beprövade beten. Ett noga urval av det mest tuggade i mina lådor inhandlades i nyskick som Buster Jerk Skitmört och Blue Chrome, sjunkzalt i blåvitt, lättfiskade tailbeten i fegisfärger. Bara beten som levererat genom åren och visst funkade de under invigningsdagen för honom också.

Det tog ingen lång stund innan pappas nya Zalt överlistade en hungrig liten rackare.

Även om det viktigaste är att pappa får fisk då vi är ute kan jag aldrig låta bli att påpeka att de största ska hugga på mina beten.

En av mina favoritbullar har slukats av en gädda på djupet.

Robban som har ett antal storgäddor från Skellefteåtrakten har hunnit visa mig ett antal hotspots. Dock så har vi inte fått någon ordentlig utdelning än men förhoppningsvis är det bara en tidsfråga.

Robban och Tore som har bra koll på gäddfisket i Skellefteå guidar.

Så sent som i veckan tog jag ledigt en dag för att åka norröver och köpa båt samt prova nya vatten. Det var inga mängder med gäddor som kom upp under onsdagens fiske men en grov fisk över 8kg fick se insidan av båten.

Med hjälp av Robin Utbys blev första mötet med Luleåälven en trevlig upplevelse.

Nya tag, ikväll blir det lakfiske!