På besök i Umeå

Åkte ned till Umeå en sväng där jag passade på att ismeta med Jonas och Lage. Isarna var blanka och fina och var cirka 10 cm tjocka. Broddar var att föredra då man annars halkade runt som Bambi.

Fisket började trögt, så vi installerade oss bakom mitt parasoll i skydd från vinden och tog en kopp kaffe i väntan på att det skulle börja hugga. Vi behövde inte vänta speciellt länge för än första hugget kom. En riktig liten mörttjuv hade slukat min största mört, som jag hade tänkt skulle skänka mig en tia.

Jag har hört att jag gör brutala mothugg.
Den här bilden är nog ett bra bevis på det.

Tyvärr var det väldigt mycket smågäddor i farten idag men å andra sidan fick alla landa fisk. Det blev kring 10-15 gäddor där de flesta låg kring 1-3kg. Det var dock en gädda som stack ut från mängden. Inget monster men ändå en finare gädda som högg under en mycket tydlig huggperiod, då jag landade tre fiskar inom loppet av 5 minuter.

En fisk på 7,83 kg, 103 cm landas.

Nu har det varit kallt ett tag så isfiskesäsongen förlängdes nog avsevärt på grund av det. Vi får se om jag hinner ut nåt och prova gösfisket från isen också innan båtsäsongen börjar.

Recap

Nej, jag har inte gått under även om man kan tro det.  Låt mig göra en kort recap kring vad som hänt sedan sist. Efter höstens laxfiske sadlade jag om till gäddfiske, något som tyvärr blev lite av en besvikelse. Siktet var förstås inställt på en fet höst-tolva men tyvärr missade jag det målet grovt då jag åter igen fastnade i 8 kilos-träsket, så det var med extra vemod man packade undan spinnutrustningen hösten 2013.

Efter det har jag fiskat i den mån jag kunnat då träning inför Vasaloppet och jobb utomlands tagit en hel tid från fisket. Men nog om det, nu är man på banan igen. Som många vet har det varit en riktigt snöfattiga vinter som i sin tur inneburit riktigt bra isar (till skillnad mot förra året). Fina, blanka isar i början på säsongen och trots alla plusgrader finns det möjlighet att ta sig ut på sjöarna runt om länet. Dock så ska man vara extra vaksam då plusgraderna som varar dygnet runt käkar upp isen snabbt. Vi får väl se om det blir tidigare sjösättning eller om nästa veckas bakslag med minusgrader justerar upp den tidiga våren.

Första passet var det 5-10 cm is och spegelblankt!

Förutom riktigt bra isar har vi även fått se en hel del fina fiskar ovan isen. Främst är det "Lill-Marcus" som dragit längsta strået, ja i princip under varje pass.

Första passet för säsongen fick vi upp en handfull gäddor mellan 4-6 kg, tills sista gäddan för dagen landades av Marcus som knäckte sitt personbästa med råge och samtidigt var skamligt nära på att klippa 10 kgs-gränsen i samma veva.

Nytt personbästa på 9,9 kg. Foto: Robert Fjällborg.

Efter töväder var isarna blanka igen och i början på Januari bjöds vi på ett riktigt svårtoppat pass, en dag vi sent kommer att glömma. Allt började riktigt bra med hugg innan jag ens fått ut alla spön och under första timmen hade jag vägt in två fiskar över 7kg

En fisk på knappt 8kg.

Dubbelhugg var inte ovanliga och det var svårt att få en lugn stund för att hinna med en kopp kaffe.

Fullt ös med dubbelhugg.

Efter en hög med gäddor klev plötsligt DEN gäddan på som alla gäddfiskare väntar på. Marcus drillade en riktigt tung pjäs som till slut skulle knäcka hans gamla personbästa och spräcka både 10- och 12-kilosgränsen på samma gång. En ståtlig, fullmatad dam på 13,6kg kunde lyftas upp ovan isen. Lyckan var total och Marcus glädjevrål skrämde säkert varenda älg i hela Norrland. Nu hade pojken gått från ett personbästa kring 7kg till ett nytt pers på 13,6kg, på bara två pass..

Lill-Marcus drog det längsta strået även denna gång, 13,6 kg.

Huggsexan avtog och till slut kunde vi koppla av med baconburgare och en kopp kaffe. En dag värd att minnas!

Baconburgare.. mmm!

I helgen åker jag till Umeå och kollar isläget där. Förhoppningen är att jag ska kunna klämma in ett ismete pass där med farsgubben.

Höstsilver

Förutom något iskallt gäddpass med temperaturer ned mot minus 6-7 grader har det blivit ett par sköna timmar på älven tillsammans med Hasse i jakten på drömlaxen.

Mängden fisk man får varierar verkligen från pass till pass, vilket verkar bero mycket på mängden vatten som släpps. Ena dagen strömmar det för fullt och man måste ha upp mot 150g bly för att komma ned medan det nästa dag kan kännas som att man fiskar på en sjö.

Så spenderas en måndag på bästa sätt. En hona på knappt 8kg.

En av de mäktigare fiskarna jag fått landa var en riktigt läcker hane som tyvärr var felkrokad. Färgerna på denna fisk var helt fantastiska, som en hösttavla.

En vacker(?) hane med en ordentlig krok till underkäke.

Jag föredrar att fiska på älven under vardagarna, det känns som att det släpps mer vatten och att det därför är mer fisk i farten. Men framför allt är det mindre folk ute och kör, vilket är nog så viktigt för mig. Jag har fått landa en hel del fisk för men tyvärr så saknar jag den där ordentliga toppfisken. Som jag brukar säga, lägger man tiden så kommer till slut resultaten. På't igen bara!

En fin dam kring 4kg simmar tillbaka ned i älven.

Nu har det kommit snö och blivit minusgrader igen. Frågan är om det blir varmare framöver eller om man ska börja göra i ordning ismetegrejerna?

Hatkärlek

Hur taggade som helst åkte vi ut i mörkret på jakt efter norrländsk storlake. Jag tror att det enda vi minns av förra årets laksäsong var de få goda stunderna som utspelade sig. Allt slit och elände, djupsnö och slask, svordomar och kalla jävliga kvällar var som bortblåsta ur minnet.

Vi träffades i en sån där "het" vik som leverarat stor lake genom åren, i alla fall ryktesvägen (som vanligt). Där spridde vi ut våra bottenmeten som ett välarrangerat minfält innan väntans tider började.. och som vi väntade.

The truth is out there.

Medan vi väntade bjöds vi på hällregn, snöblandat hällregn, och kalla nordliga vindar. Den där superpeppen man hade i kroppen sjönk sakta men säkert mot likt Titanic efter att hon träffat det välkända isberget. Som tur var fanns en grillstuga vi kunde ta skydd i vilket höll humöret uppe.

Keldor, Pasi, Johannes och Mörthasse väntar på storlaken.

Efter ett par timmar gav vi upp. Inte ett napp på de 10-12 spön vi hade ute. Antagligen var vi för tidiga, eller så var väl den här platsen bra på 80-talet som alla andra lakplatser man utforskat.

Nä, det är bara att bita ihop. Storlakarna finns där ute, det krävs bara ett sjukt bra tålamod innan man kommer i kontakt med den.

Höstlax

Övertidstimmarna som är sparade i kompbanken kommer till sin rätta då man en solig höstdag kan ta ut dem för att jaga höstlax.

Jag och Peltonen drog ut efter lunch med förhoppningen om att landa någon grövre höstlax. Självklart skulle allt av mekanisk karaktär strula innan vi kom igång ordentligt med fisket vilket tyvärr spillde en del av vår dyrbara fisketid.

Jag hade laddat med små wobblers som Rapala orginal, Rapala jointed och Ripplin red fin samt lätta skedar i olika storlekar från Diamon king. Mina små wobblers har jag tacklat om på så sätt att jag tagit bort de två orginalkrokarna som följer med och istället ersatt det med en större krok, size 2-4 med dubbla fjäderringar, som sitter i främre öglan.

Denna fina höstdag kunde summeras med en landad fisk och det till min favör. En vacker höstmadam på knappt 8kg som behagade att hugga på en av mina wobblers, en fin fisk som återutsattes efter vägning och fotografering.

En vacker höstlax på 7.75kg.

På't igen bara! Varje dag är en dag närmare isläggning, det finns ingen tid att förlora!

Höststress

Långt in i september har vi haft riktigt varma, soliga dagar men över en helg slog det om och moder jord bjöd på minusgrader, hagel och små skurar av snö.

Jag har hunnit med att prova en ny pöl efter gös och det tog ingen lång stund innan första gösen var krokad. Så fisk fanns det men tyvärr inte i någon storlek man kan skryta med. Efter ett antal pass i höst och jag vet inte hur många landade gösar kommer jag att lägga gösfisket åt sidan ett tag och istället koncentrera mig på gädda, lax, havsöring och lake. Men det är med vemod man packar undan vertikalprylarna då det är en metod jag verkligen fastnat för.

Gösfisket tar jag nog upp igen så fort isen lagt sig. Jag har många intressanta "spots" utmärkta på GPSn som måste få lite tid från isen. 

Arkansas Shiner skördar i vanlig ordning

Sen har jag förstås hunnit med lite gäddfiske också. Jag har provat ett par olika vatten, dock så har de riktigt stora damerna inte låtit sig luras av mina beten.

Trollinggädda

Det har blivit fisk på alla typer av metoder, allt ifrån spinn och mete till trolling och vertikalfiske där alla metoder har sina fördelar beroende på omständigheterna.

Vertikalfiskad gädda. "Prickskjuten" över 8 meters djup.

Jörgen däremot har fått känna på riktigt tunggung och landa ett nytt personbästa i höst. I samma veva lyckades han även slå den fantastiska 12 kgs-gränsen.

12,4kg fördelat på 122cm.

Det är bara att harva på. Det är inte många helger kvar tills isen kommer att ligga och jag börjar faktiskt känna mig lite stressad. Som tur är verkar det bli lite varmare en tid framöver. Planen ser ut att bli gädda under helger, lax och havsöring under vardagar där man kan få lös lite tid under de ljusa timmarna och sedan blir det några sporadiska lakpass kvällstid. Skam den som ger sig!

Draculafiskarna

Makke, gäddfrälst klubbkompis, gled upp i söndags från Umeå för att vertikala lite gös. Vi trailade min båt till ett av Bureälvens säkra kort för att Makke skulle få landa sin första vertikalgös. Tyvärr blåste det mycket och vi fick därför söka vikar där vinden inte piskade på lika hårt. Ena stunden hade vi vindstilla och i nästa ögonblick gick elmotorn för fullt och tidvis fick jag även köra med bensinaren för att vi skulle kunna stå still under fisket.

Det tog ingen lång stund innan jag kunde kroka första fisken på en av djupbranterna. Det är alltid skönt att landa den första fisken, det är ett tecken på liv och möjligheter. Vi fiskade av samma kant ganska länge då vi hade kontakt med mycket fisk där. Trots vinden lyckades vi lura upp 19 gösar och någon bonusgädda innan vi kastade in handduken på grund av vind och regn.

Makke fick inviga sitt nya veritasspö.

Jag brukar hålla mig till naturliga färger som Arkansas Shiner och Alewife men idag tog jag alla mina gösar på färgen Pumkin Perch som jag fiskade med ett 25g flexhead.

Fin-S 5,75 Pumpkin perch med ett 25g flexhead och två trekrokar var rätt melodi.

Vi fick en hel del fisk, missade massor av hugg (troligtvis småfisk), men ingen fisk hade någon storlek att skryta med. Bland alla dessa smågösar måste det finnas någon riktig grov madam. Kommande pass ska jag försöka lägga mer tid på att lokalisera stor fisk och se om det kan resultera i en högre snittvikt. Ba' på't igen!