Lakfiske och Tv4-reportage

Jag har hunnit vara ute tre gånger sedan senaste uppdateringen på bloggen. Två gånger har det blivit lakfiske och så sent som igår åkte jag ut för att pimpla lite med mormyska efter betesfisk lagom till yrvädret med snö och snålblåst.

Lakfisket har fortfarande inte riktigt kommit igång, det handlar ett fåtal lakar man får per pass och man ska nästan vara glad om man får nåt och storleken är inget att tala om då de största fiskarna vi fått från isen legat strax över kilot.

I helgen då jag var i Skellefteå passade jag på att handla lite nya sänken för lakfisket. Jag har använt jiggskalle hittills under lakpimplet där jag nypt av hullingen men tycker att krokarna är för stora och man missar ofta försiktiga hugg. Därför kommer jag gå över till att köra ett sänke med en tafs på 10-15cm med en mindre krok för att inte missa fisk. Vi får väl se om det funkar.

80grams-pirkar som jag gör om för lakfisket.

I torsdags var jag, Mats och hans familj ute och fiskade Lake tillsammans med Tv4. Tyvärr blev reportaget ganska kort och metoden jag använde mig av, ismete med larm, fick inte riktigt plats, så allmänheten får tyvärr vänta med att bli informerade om hur coolt lakfisket kan vara, nu får de bara se hur mysigt det är :D

Finns annars via denna länk på Tv4Play.se

Jag ska försöka prova lakfisket norröver under julen, får väl se hur det går.

Lakpimpel

I helgen har jag hunnit vara ut två svängar och pimpla lake. Att pimpla är ju så okomplicerat det kan bli jämfört med allt annat man håller på med då man släpar med sig tonvis med grejer för varje fisketur. För lakpimplingen tar man med sig isborren samt en stolsryggsäck med lite småprylar i som spö, isskopa och lite annat smått och gott.

Ute i mörkret på jakt efter en stor Lake

I fredags åkte vi ut ett gäng om sex personer för att prova lyckan i sävarån. Det var kallt och jävligt, precis som det ska vara enligt Makke men även om det smånappade lite då och då var det inga större fiskar som ville kliva på. Mats son Felix sänkte allas självförtroende då han ganska snabbt kunde lura upp 2 fiskar var av den största precis vägde över kilot. Jag hopp om att få fisk bytte jag hål och kunde efter en stund få drilla en lake som också den klarade kilosgränsen med nöd och näppe. Felix som var kvällens storfiskare fick upp en tredje Lake innan vi vände hemåt.

Inte den största men den första på pimpel denna säsong

Igår passade jag på att dra med pappa på en kort tur för att prova ett nytt vatten efter Lake. Vi hade planerat att köra max en timme, vi var ute medan bastun värmdes. Jag fick kila ut först för att prova isarna och kunde efter några provborrningar konstatera att den var okej. Vi satt oss och pimplade och kände direkt att det fanns Lake på platsen. Återigen var det inget som högg utan man kände bara massa små napp men efter en stund kände pappa att det var nåt större som var och ryckte i hans agn, jag bad honom låta agnet bara ligga en stund på botten och då han väntat några sekunder extra och lyfte spöet satt en fisk på dryga kilot krokad. Riktigt kul! Det var läääänge sedan pappa fick en Lake, speciellt på pimpel. Jag har då inget minne av att han fått någon så. Fisken fick simma tillbaka ner i djupet. Efter att ha testat isen, konstaterat att det fanns fisk och även fått fisk så återvände vi nöjda hemåt.

En av de vackraste fiskarna vi har? "Det bruna guldet" som Laken kallas.

Lakfisket har inte riktigt kommit igång än men det är bättre att börja för tidigt än att vara för sent ute.

Och så var det ismete på schemat

Idag var det då dags för vinterns första ismetepass efter gädda. Det är med blandad känslor man tacklar om för ismetet. Samtidigt som ismetet har sin charm och att det är just från isen som stor gädda, abborre och lake landas så känns det väldigt tungt att stuva undan alla sommar-grejer. Jag har inte hunnit lägga så mycket tid på gädda i år men nu ska man väl kunna köra ett antal ismetepass i hopp om att lura upp en tia i år.

När klockan ringde 05.00 kändes det som att jag bara tagit mig ett powernap då jag fixat och donat med fiskegrejerna kvällen innan lite för länge. Oavsett hur lite man sovit känns det ändå alltid skönt att kliva upp ur sängen för att komma ut på vattnet, i fast eller flytande form.

Mats och Makke hämtade upp mig 05.45 och en halvtimme senare vandrade vi ut på isen med pannlamporna som enda ljuskälla då solen ännu inte gått upp. Det är viktigt att allt är riggat och klart i gryningen, då jaktljuset för gäddan blir bättre, för att inte missa de första huggperioderna.

"Inte den största men den första"
Foto: Mats Söderholm

Vi fick ut alla grejer rätt fort och kunde luta oss tillbaka i våra sköna stolar och ta en kopp kaffe i väntan på det första hugget. Det dröjde dock ett bra tag innan första hugget kom, som lyckligtvis var på ett av mina spön. Även om det inte var någon stor fisk så var det i alla fall fisk vilket alltid värmer i kylan och inger förhoppning om fler och större gäddor.

Det var långt mellan huggen idag tyvärr. Vi fick endast landa 7 gäddor fördelat på tre personer. Jag lyckades lura upp flest, totalt fyra stycken, medan Makke snodde åt sig den största pjäsen som vägdes till 8kg. Tyvärr saknar jag bild på den just nu men det var en vacker fisk som, precis som alla andra gäddor, fick simma tillbaka ner i djupet.

Jespers vackra dam på drygt 7kg.
Foto: Jonathan Nordin

Jesper och Jonathan anslöt sig kring lunch och fiskade inte alltför långt ifrån oss. Vi kunde se dem springa fram och tillbaka över isen för att kontrollera spön, drilla fisk. Vi hjälptes åt att landa fisk, fota etc. Jesper fick stå för deras största fisk, en gädda på 7kg.

Jag har sagt det förut och säger det igen, det är bara att nöta på!

Lota lota

Igår åkte jag och Henke ut för att prova lakfisket i älven. Makke hade fått ett antal senaste han var till sävarån, där de ofta kommer upp mycket fisk men små. I älven däremot är fisket efter lake mycket trögare och oftast är de väl inga bamsingar som kliver på men snittvikten är då högre. Vi specimenfiskare brukar ju leva efter orden "Hellre en stor än hundra små."

Vi letade oss fram till en plats som såg lovande ut, vi var dock tvungna att röja lite kvistar och träd för att få plats med alla spön och framför allt för att kunna svinga med spöna. Vi bottenmetade båda två, vilket är metoden för lake. Henke körde med klassikt pater noster-tackel och en 90-tals bjällra i spötoppen för att indikera hugg medan jag fiskade med glidande tackel och larm.

I väntan på hugg

Vattnet var högt i älven och små skräp flöt då och då på linorna vilket utlöste nåt enstaka pip från larmen eller ett liten pling i någon bjällra. Henke hade två, tre gånger något som var framme och ryckte i hans nättingar utan att fastna. Själv satt jag tillbakalutade i stolen och bara lyssnade på de små pipen från larmen som gräs och annat "jox" i strömmen orsakade. Plötstligt fick man höra det man som larmfiskare älskar, ett larm som bara tjuter och lina som rusar ut från spolen. Jag klev fram och lyfte spöet och gjorde mothugg direkt. Det satt en fisk på kroken, underbart! Efter en kort fight kunde Henke håva den första Lake jag fångat i öppet vatten, riktigt trevligt.

Inte dom lättaste varelserna att posera med.

Då vi krokade av den såg vi att kroken satt precis ovanför svalget. Så det var tur att jag gjorde ett snabbt mothugg samt fiskade med så kallad hair-rig som jag knutit för Lake. En hair-rig är ett tackel där krokbetet kommer en bit från kroken och med den undviker man ofta att fisken sväljer kroken. Glupska rackare det där och den här gången gick det bra, blir att fortsätta att köra med hair-rig för fiskens skull.

70cm, 2.42kg

Jag har fångat en del Lake tidigare men aldrig i öppet vatten och jag har aldrig heller vägt någon, därför dokumenterades denna fisk och den iskalla slemmiga skönheten på 70cm och 2.42kg fick bli mitt nya personbästa på Lake.

Alltid lika härligt att se en fisk lugnt simma tillbaka ner i djupet.
Den här gången hade den tur att den inte fastnade i någon gubbes
nät som tänkt göra laksoppa.

Förhoppningsvis ska man väl hinna med ett par pass till efter Lake innan isen lägger sig.

Det var fint väder i alla fall

Vi var fyra personer, fördelade på två båtar, som åkte ut tidigt på morgonen med förhoppningar om stora feta höstgäddor.

Wunderbar!

Jag och Mats hade multirullarna och alla former av custombeten redo.

Tre stycken Ambassadeur predator och en Revo Toro. Riktigt slitvargar.
Samt en hang bag fylld med custombeten.

Trots bra utrustning, nya båtar och fräscha beten lurades inget stort upp idag. Vi fick knappt 15 gäddor på 8 timmars fiske på fyra personer och ingen fisk vägde nog mycket mer än 4kg.

Makke och Robban nöter på.
Soligt och vindstilla är verkligen inte optimalt för gäddfisket.

Det är bara att ta nya tag!

Abborre

Jag, Jonathan och Jesper tog oss sovmorgon och åkte ut först kring 07.30 för att lägga en heldag efter abborre. Väl på plats märkte vi att det var en hel del is på vattnet och vi trodde först att hela sjön vi skulle fiska i var frusen. Men till slut hittade vi en yta där vinden legat på lite mer och vattnet var öppet. Jonathan och Filip körde klassiskt pater noster-tackel medan jag provade att fiska med larm och glidande tackel.

Jonathan och Jesper spanar efter Abborre, inspirerade av "A Passion for Angling",
medan jag leker med mina larm och fotar omgivningen.

Fisket var otroligt trögt. Väldigt lite aktivitet i vattnet. Det funkade dock bra att köra med larm så länge man kunde köra med lös ställd baitrunner. Egentligen skulle jag väl vilja köra med öppen bygel men då går det inte att köra med swingarms för att registrera hugg där fisken simmar mot land. Blir att exprimentara mer med det där. Jag tror att abborren lätt kan spotta betet om de känner motstånd, dock så vet man inte riktigt hur petiga de är. Bara att prova sig fram. Jag tappade en fin fisk ganska nära land, riktigt synd. Antagligen var jag för försiktig då jag gjorde mothugget. Jesper däremot fick landa en fin abborre, ett nytt personbästa, han hade inte tagit en abborre över kilot men fick idag lyfta en fin abborre på 1360gram. Jonathan som bommade fisket dagen innan gick det inte bättre för den här dagen.

48cm, 1390 gram.
Fin abborre med bra längd som dock saknade kondition för att nå riktigt hög vikt.

Dags att beställa lite grejer från England snart tror jag. Punden blir bara svagare och svagare mot kronan.

Slipsrace med Rubbade Robert

I lördags gjorde jag Robert sällskap i hans nya båt. Tanken var att se om höstfisket kommit igång på allvar. Vid 06-snåret hade vi sjösatt i det grymt låga vattnet. Tidningarna hade dagen innan skrivit att vattnet sjunkit med så mycket som en meter då det blåst så starka vindar vilket gjorde att helt nya grund och stockar dykt upp som man aldrig tidigare sett. När vi puttrade ut från hamnen var det fortfarande helt kolsvart. Till en början var det riktigt kallt och jävligt, nästan så att händerna frös fast i multirullen men då solen började titta fram blev det genast mycket behagligare och det var inte bara vi som tinade upp utan även alla gäddorna.

Fotografen själv, Robert Fjällborg

Jag började i vanlig ordning att räkna antalet fångade gäddor. Jag fick lura upp första gäddan och det är en viktig gädda. Man får känna att "Jag kommer inte att bomma" samtidigt som man sätter lite press på den eller de andra i båten. Jag fortsatt att försöka hålla räkningen men då vi började komma upp kring 15-20 gäddor var började det bli svårt att hålla koll på antalet gurkor. Det blev tyvärr inga grisar idag, dvs jättegäddor, men trots att vi bara fiskade en halv dag fick vi drygt 90 gäddor tillsammans.

Även en liten gädda, en så kallad slips, kan värma en kall höstdag.
Foto: Robert Fjällborg

Mitt hemliga vapen, tailbetet "Fulingen", som brukar leverera
då inget annat gör det. Här i munnen på en gädda kring 5kg.
Foto: Robert Fjällborg