Höststress

Långt in i september har vi haft riktigt varma, soliga dagar men över en helg slog det om och moder jord bjöd på minusgrader, hagel och små skurar av snö.

Jag har hunnit med att prova en ny pöl efter gös och det tog ingen lång stund innan första gösen var krokad. Så fisk fanns det men tyvärr inte i någon storlek man kan skryta med. Efter ett antal pass i höst och jag vet inte hur många landade gösar kommer jag att lägga gösfisket åt sidan ett tag och istället koncentrera mig på gädda, lax, havsöring och lake. Men det är med vemod man packar undan vertikalprylarna då det är en metod jag verkligen fastnat för.

Gösfisket tar jag nog upp igen så fort isen lagt sig. Jag har många intressanta "spots" utmärkta på GPSn som måste få lite tid från isen. 

Arkansas Shiner skördar i vanlig ordning

Sen har jag förstås hunnit med lite gäddfiske också. Jag har provat ett par olika vatten, dock så har de riktigt stora damerna inte låtit sig luras av mina beten.

Trollinggädda

Det har blivit fisk på alla typer av metoder, allt ifrån spinn och mete till trolling och vertikalfiske där alla metoder har sina fördelar beroende på omständigheterna.

Vertikalfiskad gädda. "Prickskjuten" över 8 meters djup.

Jörgen däremot har fått känna på riktigt tunggung och landa ett nytt personbästa i höst. I samma veva lyckades han även slå den fantastiska 12 kgs-gränsen.

12,4kg fördelat på 122cm.

Det är bara att harva på. Det är inte många helger kvar tills isen kommer att ligga och jag börjar faktiskt känna mig lite stressad. Som tur är verkar det bli lite varmare en tid framöver. Planen ser ut att bli gädda under helger, lax och havsöring under vardagar där man kan få lös lite tid under de ljusa timmarna och sedan blir det några sporadiska lakpass kvällstid. Skam den som ger sig!

Draculafiskarna

Makke, gäddfrälst klubbkompis, gled upp i söndags från Umeå för att vertikala lite gös. Vi trailade min båt till ett av Bureälvens säkra kort för att Makke skulle få landa sin första vertikalgös. Tyvärr blåste det mycket och vi fick därför söka vikar där vinden inte piskade på lika hårt. Ena stunden hade vi vindstilla och i nästa ögonblick gick elmotorn för fullt och tidvis fick jag även köra med bensinaren för att vi skulle kunna stå still under fisket.

Det tog ingen lång stund innan jag kunde kroka första fisken på en av djupbranterna. Det är alltid skönt att landa den första fisken, det är ett tecken på liv och möjligheter. Vi fiskade av samma kant ganska länge då vi hade kontakt med mycket fisk där. Trots vinden lyckades vi lura upp 19 gösar och någon bonusgädda innan vi kastade in handduken på grund av vind och regn.

Makke fick inviga sitt nya veritasspö.

Jag brukar hålla mig till naturliga färger som Arkansas Shiner och Alewife men idag tog jag alla mina gösar på färgen Pumkin Perch som jag fiskade med ett 25g flexhead.

Fin-S 5,75 Pumpkin perch med ett 25g flexhead och två trekrokar var rätt melodi.

Vi fick en hel del fisk, missade massor av hugg (troligtvis småfisk), men ingen fisk hade någon storlek att skryta med. Bland alla dessa smågösar måste det finnas någon riktig grov madam. Kommande pass ska jag försöka lägga mer tid på att lokalisera stor fisk och se om det kan resultera i en högre snittvikt. Ba' på't igen!

Den lynniga gösen

Sommaren har bjudit på många fina kvällar och några av dem har jag spenderat i bureälvens vattensystem i jakten på det grumliga vattnets dracula.

Gösen är en art som jag först på senare år fått upp ögonen för, främst efter flytten till Skellefteå. Tyvärr är inte fisket här uppe i samma klass som i södra sverige, det är bara att konstatera, men det finns åtminstone ett gösbestånd och det har fångats riktigt grova exemplar. Fler ingredienser än så behövs egentligen inte för att jag ska lockas med i jakten.

En skön kväll på falmarksträsket. Full koll på ekolodet.

Även om man varje säsong hör om större fisk som fångas verkar det vara otroligt långt mellan dem. I Bodanträsket kommer det upp ganska stora mängder gös, dock så är snittet på dessa fiskar mycket lågt. Snittviken på fiskarna som fångas, åtminstone de pass jag varit ute, ligger kring halvkilot och det är vad jag hört av andra också. Men man ska inte glömma Jörgen Öhmans gös på 6.2 som fångades i Bodan för några år sedan som är en av de bäst dokumenterade storgösarna från sjön.

En av många som lurats upp av en Fin-s i färgen Arkansas Shiner.

Falmarksträsket som ligger uppströms Bodanträsket håller också gös, men här verkar det inte alls finnas samma mängd med gös. Jag har haft turen att svärföräldrarna köpt stuga intill sjön och har därför kunnat "parkera" min båt där under sommaren vilket gjort det lättare för mig att snabbt ta mig ut på sjön. Resultatet har verkligen varierat från pass till pass, men nåt jag kan konstatera är åtminstone att jag haft svårare att lokalisera gösen i Falmarksträsket. Jag har fått fisk på allt ifrån 1m ända ned till sjöns djupaste delar som är kring 10 meter. Vissa pass kammat noll och andra gånger på samma metod landat en handfull.

Det är inte ovanligt att mindre gäddor kastar sig över jiggarna.

Största fisken jag själv kommit i kontakt med i Falmarksträsket under sommaren vägde kring 2kg och den tog jag på trolling. Mina erfarenheter av sjön säger mig att det finns färre gösar i sjön, jämfört med Bodanträsket, men att snittvikten och konditionen på fiskarna är bättre. Här fångas det några enstaka större gösar varje år men trots regler och bestämmelser kring minimimått verkar dock mycket av den fångade fisken stryka med vilket förstås påverkar beståndet negativt.

David som annars bor i London visar stolt upp
en av gäddorna han fångade i nattmörkret.

Jag ska fortsätta jaga den där storgösen. Första målet med fisket var att få gös, vilket gick ganska fort. Nu har jag höjt ribban till att försöka komma åt en gös över 4kg i Skellefteåregionen. Det känns som ett svårt men realistiskt mål, uppenbarligen finns de ju där ute i mörkret. Det är bara att bita ihop och fortsätta. Det blir att utforska fler sjöar framöver, kanske redan i helgen. Än finns chans till soliga aftnar i jakten på den lynniga gösen.

Åter till verkligheten

Semestern är slut och hösten gör intåg. Ja jäklar, fort gick det. Tyvärr har jag inte bloggat under semestern, inte för att jag inte fiskat utan snarare för att jag gjort så mycket annat och låtit datorn vara liggandes.

Med tanke på att jag varit ledig i fyra veckor har jag fiskat väldigt lite, jag har passat på att göra sånt som jag annars har svårt att ta mig tid till. Allt från att besöka vänner och bekanta till att bygga båt och faktiskt ta det lugnt.

Men man har ju en abstinens som måste stillas och det har jag gjort genom att fiska gös, braxen och mört i Skellefteåtrakten och har även hunnit med att lirka upp ett nytt personbästa på den spännande arten ruda.

En fin Skellefteåbraxen på knappt tre kilo.

En småregnig julikväll satt jag under parasollet och bottenmetade hungriga braxnar. Första passet gav mig 5 fina fiskar som låg mellan två och knappt tre kilo.

En vacker ruda på 1574 gram.

Tyvärr hade jag riktigt otur då jag åkte iväg för att fiska ruda. Vädret var allt annat än till min fördel. Fisket bedrivs med superkänsliga flöten och lyftmetoden. Jag hade det så blåsigt att jag inte ens kunde se mitt flöte. Jag fick åtminstone med mig ett personbästa hem och blev en erfarenhet rikare.

Minns ni det brutala åskvädret? Jo jag också..

I kommande inlägg tänkte jag berätta lite om gösfisket i Burälven samt båtprojektet jag pysslat lite med under sommaren.

Semester

Juni sprang bara ifrån mig, det känns som att tiden gått hur fort som helst och fisket har väl inte direkt varit det bästa.

I början på Juni hade jag planerat för kanadarödingfiske som tyvärr blev inställt. Båten vi skulle få hyra i Landösjön visade sig vara i minsta laget för att mer än två personer skulle kunna fiska komfortabelt i den (båtar från andra vatten än Landösjön är förbjudna) och tanken var att vi skulle vara fyra som trollade oss fram över sjön. Det var bara att bita i det sura och blicka framåt. Som en klen tröst fick vi höra att fisket var riktigt trögt.

Helgen innan midsommar åkte jag och två arbetskollegor, Micke och Anton, upp till Storuman. Vid den tiden brukar fisket vara riktigt bra och jag hade hoppats på att de skulle få uppleva ett riktigt race men tyvärr var det mest solbrännor vi kom hem med. Bara småfisk lät sig luras och de stora exemplaren lyste med sin frånvaro. Makke i klubben var upp och fiskade en vecka utan att lura något riktigt stort, galet trögt. Enligt utsago beror det dåliga fisket på det svaga vattenflödet.

Vyer som är bra för själen.

Midsommar firade vi i Umeå och där fick systersonen Julius sitt första kastspö av mig. Första turen ute i båten fick han sex abborrar och var han inte fast i fisketräsket tidigare blev han det garanterat nu.

Otroligt kul att drilla fisk!

Trolling med spinnare var enkelt och genererade många hugg varje tur vi var ute. Vi släppte tillbaka alla utom två matfiskar som vi tog upp och grillade till midsommarmiddagen.

Första fisken på kastspö.

Sedan har det blivit nåt enstaka pass i Bureälvens vattensystem. Här lurar grov gös, abborre och gädda. Ett riktigt spännande vattensystem. Jag tog med mig Anna och hennes bror på ett pass med förhoppningen om att David skulle få landa en gös. Det tog en stund men sedan satt den där, hans första gös på jigg. Riktigt trevligt! Vi glädjes åt att han fick landa både gädda, gös och abborre under turen.

Catch, Photo and Release.

Även jag fick möjlighet att fiska jiggfiska och belönades med en vacker abborre på knappt 8hg. En fin fisk med riktigt röda fenor som efter en kort posering fick simma tillbaka ned i djupet.

Jag har svårt att slita mig från abborrarna, riktigt grymma fiskar.

Min junimånad har väl fiskemässigt inte direkt blivit vad jag hoppades på men det är bara att ta nya tag! Någon som däremot haft en bättre månad är min morbror Kari som MMSade den här bilden till mig med texten "17kg". Brutal lax tagen på trolling i havet. Respekt!

17 pannor silver. Den rygghöjden är inte att leka med.

Lika plötsligt som juni började var månaden slut. Tyvärr började juli katastrofalt dåligt med bil- och båtproblem. Nu är det 7:e juli och de problemen är ur världen så nu är det bara att ånga på. Hoppas att semestern inte går lika fort som juni gjorde för då kommer jag inte att få mycket uträttat.

Sol och värme

Snacka om kanonväder. Kvällarna är så varma och ljusa att kroppen luras in i semesterläge, men sämre kan man ha det. Det har blivit ett par korta pass i veckan och tiden har främst lagts på att hitta åt braxen och gös.

Rekreation på högsta nivå.

Tyvärr var många av vikarna jag skulle fiska i nästan tomma på vatten.

I helgen började jag att skruva i senaste båtköpet. Spöhållare, transporthållare, markörer, kastdäck.. ja mycket ska i. Nu sitter jag även och funderar på en iPilot.

Det blev en kort trollingrepa efter gös i solskenet.

Helgen har knappt tagit slut och jag längtar redan till nästa.

Solbrännafiske

Lasse ringde mig på fredagen och frågade om jag var fiskesugen, en tämligen dum fråga. Det han egentligen funderade över var om jag hade möjlighet att fiska gädda med honom under lördagen uppe i mina trakter och självklart hade jag tid med det.

Fisket började otroligt trögt. Plats efter plats fiskades av utan några större resultat och vi kliade våra huvuden många gånger och funderade var fisken riktigt höll hus. Vi gav aldrig upp utan testade bara nya platser. Syd- och nordvända vikar, pålands- och frålands vind, kallare och djupare, grundare och varmare och till slut gav nötandet resultat.

Den första fisken är alltid skön att landa.

Efter att ha fått två fiskar på 3-4 timmar hittade vi till slut en vik där gäddorna stod riktigt tätt parkerade. Här byttes svordomar och huvudbry mot leenden och dubbelhugg.

En utlekt donna på närmare metern som bjöd på ett brutalt hugg i det grunda vattnet.

Vi hade kontakt med fisk i vart och vartannat kast och då vi fick en del fisk kring 6kg kändes det som att någon större pjäs skulle kunna kliva på när som helst.

En Topper i Yellow Perch gick grymt bra för mig i det grunda, grumliga vattnet.

Vi hade ett riktigt fint fiske och vi hade nog kunnat fiska hur länge som helst men tyvärr så var vi till slut tvungna att kasta in handduken för att bege oss hemåt (och det var kanske lika bra det). Jag hade inte planerat att stå i t-shirt hela dagen och mitt vinterbleka muminskinn började mer och mer se ut som en supportertröja för Schweiz.

Härliga tider.

Trots att vi var tvungna att vända hemåt kändes ändå skönt att ha kunnat vända en otäckt seg dag till det bättre. Åter igen, skam den som ger sig! Dagen avslutades med grillning och en stor portion "After sun lotion".