Fel månfas!

Det var inte alls dumt att hoppa i flytoverallen 05.00 i lördags då termometern stod på -3 och naturen bjöd på nordliga vindar. Båten var som en flytande isbit men vad gjorde det, vi skulle ju belönas med stora, grova höstgäddor. Vi bjöd gäddorna på sik och lake, något som för oss kändes riktigt hett men som för gäddorna tydligen var väldigt lätt att motstå. Vi snurrade på timme efter timme med fyra spön ute,  alla med paravaner tacklade med betesfisk.  Det fanns inte mycket mer att göra än att sitta och dricka kaffe och äta halvfrysta mackor i väntan på den första huggperioden.

Paravantrolling i morgonstund

Då solstrålarna trängde igenom blev det plötsligt en kort huggperiod. Vi hade 3 hugg inom 20 minuter. Fantastiskt skönt efter ett par helt döda timmar. Första fisken föll för en av mina sikar, en ryggbred liten gädda kring 5kg som kunde krokas av intill båten. Sedan högg det två gånger för Robert, två tunggung som klev av direkt vid mothugget. Allt som Robert fick upp slaktade sikar.

Ja bottennapp var det inte.

Lika plötsligt som gäddorna började hugga dog det av totalt igen. Vi fortsatt med förhoppningen om att det snart skulle komma igång igen, och som vi väntade. På ett spö hade jag en lake som bete, laken hade varit orörd hela dagen men jag tänkte hela tiden att snart, snart kommer det där brutala hugget och då är det en tia som slukat betet. Stunden kom då knarren började låta på rullen, paravanen stannade upp och trycktes nedåt samtidigt som linan rann ut. Jag sopade i ett mothugg med förhoppningen om att känna stumhet och tyngd. Tyvärr vart det ju inte riktigt så. Snarare "Ja det är en fisk men större än 5kg är det inte", vilket visade sig vara rätt. Nå väl, man fick adrenalin för en stund i alla fall.

Jo, det kunde gått bättre. Vi fick se solen en stund på dagen iaf, nåt man inte sett på länge.

Vi nötte på utan större framgång och gav till slut upp. Vi visste ändå att det var fel månfas..

Höstens första lakpass

Det var uppehåll och lakarna var framme och ryckte i betet så fort det landat i vattnet. Det kändes riktigt lovande. Tyvärr ersattes detta med spöregn och inaktiva lakar. Vet inte vad jag tänkte då jag lämnade parasollet hemma. Mycket fisk var det i alla fall men ikväll var de väldigt försiktiga.

Skönt att få komma ut och lufta rod poden.

Den regniga hösten

 Nej, jag har inte slutat fiska! Att jag ens fick frågan tyder på att något är fel. Jag lovar, jag är fortfarande så där inbiten så att jobbarkompisarna kallar det för sjukt. Precis som det ska vara alltså.

Tyvärr har det varit riktigt grisväder här i Skellefteå, andra städer verkar inte ha haft det mycket bättre. Regn, regn och åter regn. Om nederbörden varje år är ungefär densamma kommer det inte bli någon rolig vinter för skoterfantasterna. Desto bättre för oss som vill glida ut på snöfria isar och ismeta. Det här är förstås bara drömmar och vi vet alla att så fort det blivit 2cm is kommer det en halv meter snö i vanlig ordning. Det sista som överger en är hoppet.

Under den här inaktiva bloggtiden har jag hunnit prova ett antal nya vatten i jakten på stora gröna fiskar. Första nya vattnet blev en havsvik dit jag följde två jobbarkompisar. Fisket hade inte riktigt kommit igång. Gäddorna var små och få. Jag blev även utskrattad då jag tog fram mina frysta mörtar jag skulle meta med. De hade visst aldrig ens sett så stora mörtar och de skulle använda som bete. Vi är alla olika. Störst fisk fick jag i alla fall och det är det som räknas.

Första jerkgäddan i Skellefteå.

Pappa som har ett har ett fiskeintresse som blommar upp då och då har även fått komma ut och bända lite gädda. Jag kom över ett antal Okuma Magda-rullar och trollingspön som vi var ute och invigde tillsammans. Pappa som fått en låda med nya, otuggade beten av mig följde gladeligen med ut en solig höstdag i jakten på arga gäddor.

Pappa drillar gädda på ett Ugly Stik 8'.

I pappas nu mer egna beteslåda finns det bara beprövade beten. Ett noga urval av det mest tuggade i mina lådor inhandlades i nyskick som Buster Jerk Skitmört och Blue Chrome, sjunkzalt i blåvitt, lättfiskade tailbeten i fegisfärger. Bara beten som levererat genom åren och visst funkade de under invigningsdagen för honom också.

Det tog ingen lång stund innan pappas nya Zalt överlistade en hungrig liten rackare.

Även om det viktigaste är att pappa får fisk då vi är ute kan jag aldrig låta bli att påpeka att de största ska hugga på mina beten.

En av mina favoritbullar har slukats av en gädda på djupet.

Robban som har ett antal storgäddor från Skellefteåtrakten har hunnit visa mig ett antal hotspots. Dock så har vi inte fått någon ordentlig utdelning än men förhoppningsvis är det bara en tidsfråga.

Robban och Tore som har bra koll på gäddfisket i Skellefteå guidar.

Så sent som i veckan tog jag ledigt en dag för att åka norröver och köpa båt samt prova nya vatten. Det var inga mängder med gäddor som kom upp under onsdagens fiske men en grov fisk över 8kg fick se insidan av båten.

Med hjälp av Robin Utbys blev första mötet med Luleåälven en trevlig upplevelse.

Nya tag, ikväll blir det lakfiske!

Höstens intåg

Det är mitten på augusti, semestern är över och jag har börjat försöka hitta lite id här i Skellefteå. Svårt det här med att bosätta sig på en ny ort och leta efter en art knappt någon hört talas om och än färre fiskar efter. Kortare kvällspass är melodin för mig just nu. Vi får väl se om man lyckas lura upp någon större id här i Skellefteå, man har ju hört ryktas om dem men aldrig sett någon.

"Hur ser en sån ut?", "Går de att äta?".. "Nähe men vafan fiskar du efter dem då för?"

Mörka kvällar i väntan på hugg. Feederspön kombinerat med boltspön.

Där det finns mäsk, dit kommer änderna!

Även om det är lite tidigt för det riktigt gäddfisket har jag börjat inventera prylarna och det inför helgens gäddfisketävling i Önskasjön. En spännande sjö som hyser grov gädda, perfekt tillfälle att sätta ett personbästa!

Tackeltrixande efter abborre

I torsdags hade jag tänkt att fara ut och vertikala lite efter storgösar men då jag blev lite senare hem från jobbet än tänkt fick det bli landfiske istället, då slapp jag lägga massa tid på motorer, batterier, lod och dylikt. Målet var att komma i kontakt med större abborre och gös från land. Jag satt vid strandkanten och knöt tackel och gjorde i ordning grejerna i lugn och ro i kvällssolen, riktigt härligt.

Mys!

Jag använde mig av två spön den här kvällen. Båda spöna var tacklade med glidande tackel, agnade med mört. Den enda skillnaden mellan spöna var att jag testade köra en "Fox bait popper" på tafsen för ett av spöna. Det tog ungefär 10 sekunder efter utkast innan första fisken, en gädda, högg och den högg direkt över mörten som var tacklad 10cm från bait poppern. Ren slump antagligen, då jag säkert kastade tacklet nästan rakt i huvudet på fisken.

Det som hände där efter har jag dock svårt att se som en slump. Andra hugget, tredje hugget... sjunde hugget. Alla fiskar, samtliga abborrar, som högg hade tagit mörten som hade en flytkula under sig. Riktigt fränt att det var så stor skillnad. Efter 7-0 var jag tvungen att fästa en likadan kula på andra spöt och då fick jag fisk även där. Den röda bollen syntes säkert bra i det grumliga vattnet, samt att den höll upp fisken en bit från botten. Hur som, det var melodin ikväll.

Kvällens framgångsrika tackel har lurat ytterligare en abborre.

Då mörkret föll slutade abborrarna att hugga. Antalet fiskar som kom upp var det inget fel på och det syntes på abborrarna att de hade gott om mat i vattnet, de var riktigt välkonditionerade. Dock så visade sig inte de riktigt stora abborrarna den här kvällen. Någon gös hann jag inte få, men jag prioriterade sömn och en dräglig arbetsdag istället för att sitta uppe hela natten i hopp om någon gös.

Fredagsmys

I fredags var jag och Anna ute i stugan och hade bestämt oss för att åka ut en sväng efter middagen för att se om det fanns någon huggvillig fisk. Medan köttbitarna låg på grillen passade jag på att meta upp några betesfiskar med supersköna toppknutna Abu-spö som varit vid min sida i säkert 20 år.

En gammal trotjänare som fortfarande gör jobbet.

En tallrik med proteiner och så var man ordentligt laddad inför fisket. Dock så hade det varit ömsom sol, ömsom regn och väderförhållandena kändes inte alls optimala. Däremot så var det helt stiltje på sjön vilket bäddade för lite vertikalfiske. Båten riggades med både bensin- och elmotor och en knippe spön följde med ut.

Stora beten för stora fiskare?

Jag bjöd på Relaxjiggar, Fin-S jiggar, Shaker, ja det mesta man kan tänka sig men de få fiskarna jag släppte på var inte alls intresserade av nåt jag hade att erbjuda. Tyvärr såg jag inte heller några stora fiskar på ekolodet och som sagt, de få fiskarna jag släppte på verkade ha hamnat i koma.

Full koncentration! Blicken på lodet, en hand på elmotorn och en på rullen och spöt

Anna som fiskade med mask fick plötsligt något lite större på kroken. I ögonvrån såg det ut som en högryggad abborre i det grumliga vattnet och för en stund var jag rädd för att Anna skulle peta upp en regborre framför näsan på mig. Då fisken bröt ytan kunde jag se en ryggfena ala braxen och det var nästan så jag pustade ut, även om en jätteborre hade varit trevligt. Fisken håvades och Anna fick posera med sitt livs första braxen, slemmigt och härligt! Grattis!

Förhoppningsvis fastnar hon i specimenträsket!

Vi fortsatte att fiska och det var verkligen dött den här kvällen. Ett par abborrar landades men inget av större kaliber. Vi körde flötestrolling tillbaka mot stugan och när vi kom in på lite grundare vatten dök plötsligt ett av flötena. Tyvärr var jag lite snabb att göra mothugg och fick endast känna på en fisk under några sekunder innan den klev av. Jag svor lite argt över mitt snabba mothugg, något jag ofta gör för att fisken inte ska svälja betet så djupt men som tyvärr också kan resultera i färre krokningar, en avvägning man får göra. 

Vi fortsatte köra med flötena sakta glidandes bakom båten och än en gång började en av mina baitrunner-rullar ticka och släppa ut lina. Nu väntade jag några sekunder extra innan jag gjorde mothugg och visst var det en liten gös som slukat mörten. Trots att jag inväntade mothugget satt kroken perfekt i mungipan. Mörtarna var tacklade med endast en enkelkrok i storlek 4, en tafs av flurocarbon under ett 8grams flöte. Klassikt borretackel med andra ord.

Även om det inte var någon jätte så värmde den gott efter en annars seg kväll.

Fisken fick simma tillbaka ner i djupet och växa på sig. Vi begav oss tillbaka till stugan och värmde oss med en kopp te och knaprade lite chips framför de olympiska spelen.

För mycket fisk!

Länge har jag velat få med både svåger och pappa ut på en gemensam fisketur. Genom Mats Söderholm, hårdrockare, fiskepolare och framför allt fiskeguide, anordnade vi en tur med förhoppningen om att kunna lura de randiga riddarna. 

Perfekt väder, stabilt stigande högtryck. Borreväder!

Första ankringen gav endast någon enstaka fisk. Vi hade väldigt mycket försiktiga hugg men det skulle dröja en stund innan den första fisken landades. Det var nästan skönt att det började lite trögt, så inte pappa skulle bli bortskämd (vilket senare ändå visade sig att han skulle bli). Stefan kom lite senare och efter ett par mindre landade borrar plockade vi upp honom och åkte ut till nästa grund.

Det var ett tag sedan jag och Mats var ute. Gliringarna, fiskehistorierna och
skämten haglade. Härliga tider.

Längre ut i sjön var det mer fisk i farten. Pappa metade, Stefande och Mats jiggfiskade och jag stod och dropshotade. Alla fick fisk, vilket kändes riktigt bra. Jag hittade ett stim med abborre där jag lät min Fin-S jigg dansa. Jag tog 3-4 abborrar på precis samma fläck, där den största vägde kring 7-8hg. Riktigt effektivt, jag kände mig nästan som Luc Coppens för en stund.

Abborre kring 7-8hg som föll för en dropshot-tacklad Fin-S jigg.

Vi provade ytterligare en plats, som var relativt ny för Mats och även här fanns massor med betesfisk i vattnet och naturligtvis var de förföljda av predatorer. Här fick vi fisk hela tiden, till slut utbrast pappa "Man får ju för mycket fisk!", riktigt härligt, dock inget man ska vänja sig vid.

Hungern gjorde sig påmind och vi tände grillen i båten, riktigt smidigt att slippa gå i land.

 

Jag, Stefan och Pappa i full färd med att fånga abborre.

Då jag såg ett löjstim passade jag på att använda pimpelspöet, enkelkrok agnad med några maggots, för att få upp lite betesfisk. Så fort en fisk kom upp åkte den ut agnad på ett flötmete. Det tog ingen lång stund för än första abborre gjorde ett utfall mot mörten, tyvärr så lyckades inte krokningen och mörten dog. Som tur var fick jag upp en till mört som snabbt agnades, flötet dök och jag väntade lite längre med krokningen. Efter en inte allför dramatisk drill kom det upp en perfekt krokad halvkilosborre. Vi hade gissningstävling om vad den vägde och vågen stannade faktiskt precis på 500gram.

Jag hade säkert kunna klämma fram ett leende om fisken vägt ett kilo mer.

Efter de flötmetade abborrarna och hamburgarna blåste det upp. Växlande molnighet och starka vindar gjorde att det brutala fisket vi haft dog av totalt! Från att få fisk hela tiden till enstaka slumpfiskar. Vi fiskade på någon timme, bytte plats och provade faktiskt lite efter gädda utan någon större framgång. Vi packade ihop prylarna och vände hemåt efter en riktigt lyckad dag. Precis som jag ville ha den, massor med fisk som pappa och Stefan fått drilla (samt att jag lurade turens största fisk, som dock inte vägdes.). Tack till Mats som hjälpte till att få de här tjommarna ut på vattnet!