Triss i damer

Mina senaste pass känns som något man bara läser om i en fisketidning, sånt man drömmer om att själv få uppleva. Efter ett par klassiska gäddpass med fiskar kring 4-5kg fick jag till slut själv stå i händelsens centrum för något smått overkligt.

Kring sportlovsveckan brukar gäddfisket tända till här uppe och även om jag hatar att säga att saker känns heta eller att det är hett ['hätt'] så har det verkligen varit riktigt bra förhållanden för gäddfisket just nu. När jag tittar i kalendern står det mars men då jag tittar ut är det sol, plusgrader och snöfria isar som om det vore april.

Predatorbarometern i mig skriker "Ut och fiska" och det är precis vad jag har gjort. Jag som länge jagat den där tolvkilosgäddan (och trodde att det här året också skulle fastna i 8-9kgs träsket) behöver inte vänta mer. För till slut släppte det för mig också, och det gjorde det med besked.

Hela vansinnet började en mulen lördag morgon då jag efter dagens första fäll..
Jag sitter och dricker kaffe i vanlig ordning i väntan på storfisk. Nästa hugg kommer på en stor agnad mört och i mothugget känner jag en skön känsla som påminner om att man krokat en buss. När det är tunga gung och rusningar emellan åt förstår man snabbt att det handlar om 10+ fisk.

Vi ger och tar en stund båda två innan jag skymtar fisken för första gången genom mitt "endast" 200mm breda hål. Isen är dryga 40cm och att få den här damen att vända sig upp i hålet frivilligt är inget man kan hoppas på. Andra gången hon passerar sträcker jag ned hela armen genom hålet och får ett gälgrepp på fisken. Jag känner att det är en grymt massiv dam jag håller i under isen och tanken "Jag släpper aldrig" går några gånger genom huvudet medan jag försöker baxa in henne mot hålet. Jag styr henne fram och tillbaka men dess öppna gap gör det svårt för mig att få upp huvudet genom hålet. Då stoppar jag ned andra handen och bokstavligen stänger munnen på gäddan för att sedan kunna styra upp henne genom hålet. Den skallen som möter mig, den ryggen som glider upp.. vilken syn.

Hon åker direkt i min vattenfyllda pulka och jag stirrar en stund och funderar hur mycket hon egentligen kan väga med den ryggen och den buken. Längden visar sig vara 116cm men omkretsen är fantastiska 61,5cm (och på omkretsbild ser jag i efterhand att det inte ens är på tjockaste stället).

Drömkondition

Vågsäcken tareras och två vågar konstaterar att den magnifika damen väger 13560 gram. Helt makalöst. Hon får återhämta sig i pulkan innan några foton knäpps och hon släpps tillbaka. Lyckan är total.

Damen som hade allt. 13560gram fördelat på 116cm / 61,5+ cm.

Jag är blöt upp i armbågarna men värmer mig med den klassiska bullenskorven och varmt kaffe. Jag är ju egentligen klar och kan ju bara åka hem, men vem vet.. Det kan ju vara fler stora fiskar i farten och jag har ingen tid att passa så jag kör på. Klockan går men det händer inget, det är bara vinden som tilltar. Medan jag ställer upp parasollet ser jag en vippa långsamt lösa ut och jag greppar matta, säck och tänger och vandrar mot hålet. Linan rullar sakta ut och jag gör ett snabbt mothugg och möts av en tyngd som skvallrar om 10+. Vad ska jag tro? Ska jag få landa ytterligare en tia samma pass?

Allt över 8 är svårt att uppskatta bara genom att drilla men i hålet ser jag att det är en fisk i liknande kaliber som klivit på. Landningen går betydligt enklare men upp kommer en i princip lika stor fisk. Inte lika tjock men en donna med respektabel längd. Hon läggs i pulkan och även hon ser ju brutal ut, hon har inte buken men rygg och längd. Hon mäter 118cm och har en omkrets på 57cm...

Jag tippar ner henne i vågsäcken och kan till min glädje väga in en stadig dam på 12130gram. Jag funderar en stund om det här har hänt på riktigt?

12130gram fördelat på 118cm / 57cm.

Det är fortsatt trögt och när jag nån timme senare blickar ned i en tom termos som jag håller i med händer utan känsel bestämmer jag mig för att ge upp, dock med det största leendet på läpparna en specimenjägare kan ha.

Ett antal fisketimmar senare och närmare bestämt 8 dagar senare sitter jag ute på isen igen, på ett nytt vatten med nytt sällskap. En spot vi inte provat tidigare. Här händer det betydligt mer än föregående pass. Till två av mina spön springer jag som om det vore konditionsträning jag var ute efter. De gäddor vi landar ligger på allt mellan ett och sex kilo.

Förmiddagen passeras och ett trögare fiske infinner sig, precis som jag vill ha det. Efter en stunds väntan kommer nästa hugg, på Makkes spö, och efter en glädjefylld drill kan en gädda precis över 8 kilot landas. Inget monster men väl en fin fisk och det gör väntan lättare.

Det är fortsatt trögt och jag nickar nog till en och två gånger i karpstolen innan ljudet av en bjällra får mig att hoppa upp och fokusera som om man fått en elchock. Vippan på mitt spö längst bort signalerar hugg igen. Jag springer själv mot hålet och ropar skämtsamt att nu kommer stor'n. Även om hålet mest producerat mindre fiskar under dagen. Linan bokstavlingen sprutar ur spolen och jag sopar i ett mothugg direkt. Krigarprinsessan på andra sidan linan fortsätter i samma fart 15fot till innan hon stannar. Tungt och stumt. Jag ropar till grabbarna att det är stort och får snabbt sällskap vid hålet. Efter några rusningar passerar en skalle som får håret att resa sig på ryggen. Jörgen säger, "det kan för fan vara en 15". Nästa gång vi ser henne dyker jag ned med armen som en hungrig skarv och gälgreppar henne. Skallen som kommer.. "im like whaaat?!". Dock så följs den av en slank kropp. Hon mäter hela 119cm så hon kan väga vad som helst. Med konditionen hon har är det ett "vad som helst kring 10kg".

Vi pytsar i henne i vågsäcken och vågen stannar på 10448 gram. Jag blir sjukt glad över att få landa en till tia från isen, lite stolpe in-känsla på den här gäddan (eller kanske stolpe-ut om man förväntat sig mycket mer). En dam som kanske är på returen skulle förklara konditionen. Efter någon mobilbild får hon simma åter för att fortsätta där jag klev in och störde.

10448 gram fördelat på 119cm. En så kallad sniptia.

Sportlovsveckan bjöd mig onekligen på något speciellt i år och det är nu man känner att allt slit har lönat sig. När jag fick mina två storlaxar på en dag trodde jag det var omöjligt att toppa, men frågan är om inte det här gjorde det. Det är bara att luta sig tillbaka och njuta. Snart är det helg igen och då tar vi nya tag på nya vatten.

"Size isn't important. Unless you're a fisherman."

Lake

Man blev otrolig peppad på lakfiske då man såg bjässarna som Klarälven gav ifrån sig under november och december. Men lakfisket den här säsongen har varit allt annat än bra. Det har varit många tröga pass och de större lakarna har verkligen lyst med sin frånvaro.

Tiden har rusat och vi befinner oss redan i mars utan någon reg-lake i Norrländska specimentävlingen. Än finns det tid kvar att försöka lura upp någon romstinn hona. Jag tänkte även prova på vertikalfiske efter lake när isen går vilket förlänger säsongen något.

Det är bara att nöta på, för det är enda sättet den där storlaken kommer komma upp.

"Dont give up. Focus on the reason to continue"

Psycho killers

Tyvärr har höstens gäddfiske blivit åsidosatt, mycket på grund av jobb, resor och fokus på att jaga upp en reg-lax. Men med det avklarat är nu siktet inställt på gädda (12+) och lake (4+). Innan förra veckans visit i Malmö tog jag mig ut tillsammans med "Mr. Predator Champ" Jörgen för att jaga upp några arga gröna, eller "psycho killers" som Jörgen brukar kalla dem.

Vi trodde att de stora köldstela gäddorna skulle vakna till liv en vacker dag som denna och bokstavligen slänga sig över våra beten. Dock var verkligheten en annan och vi bjöds på ett trögt fiske med mestadels smågäddor.

Växlande molnighet och lätt bris, perfekt gäddväder. 

Först på vägen tillbaka hängde jag på en vitspräcklig ihopsmält trotjänare, en skönhet till gummibete som består av en framdel från en Savagear shad och tailen från en Bull Dawg. Detta val baserades på att Jörgen fått de flesta gäddorna på ett av sina ljusa gummibeten. Inget dumt val skulle det visa sig. För det tog ingen lång stund innan en lite kralligare dam klev på. Dagens sista fisk blev en fet 100+are som snabbt fick posera för kameran innan hon återutsattes. 

En vacker höstgädda

"If I'm not fishing, I'm thinking about it."

Beast mode

Plötsligt händer det. Allt stämmer och drömfisken är ett faktum.

Patrik körde upp från Gävle för att följa med ut och prova på laxfisket. Efter det obligatoriska morgonkaffet åkte vi ut i gryningen med en båt som var fylld till bredden med prylar.

Tanken var att jag skulle visa hur laxfisket gick till, men att det skulle gå så bra att instruera under Patriks vistelse kunde jag bara drömma om. Som många andra historier börjar den här med strul och fadäser men slutar med eufori.

Allt började med att mina fyrtaktare gick riktigt uselt, nästan så att jag under några korta ögonblick övervägda att åka och hämta en annan motor. Det var otroligt svårt att hålla den hastighet och kontakt med prylarna jag ville. Men efter lite svordomar, kaffe och ett allvarligt snack med motorn så började den bete sig som folk och livet återgick till det normala.

Med lite fipplande av blytyngder och linlängder fick jag till slut in den där obeskrivliga känslan man inväntar, då allt känns rätt. Inte långt där efter stod jag med böjt spö och ett underbart tunggung. Inget tjafs, som Mikael Odell hade sagt. Efter några pulshöjande rusningar, huvudskakningar och en portion mjölksyra kunde till slut en riktigt krallig fisk håvas. Längden såg onekligen bra ut så vi gled in till land för att väga fisken. När jag fick se höjden på fisken förstod jag direkt att den var över den magiska gränsen 14-kg, men frågan var bara med hur mycket. Vågen stannade på 16,3 härliga kilon.

Som en höstmålning, hane 16,3kg. 

Ja, nu visste Patrik hur man skulle göra. Jag kände mig klar för dagen, nästan för säsongen och var nära på att lägga ifrån mig grejerna och bara låta Patrik fiska. Men Patrik insisterade på att jag skulle fortsätta och så fick det bli.

Efter lite lugnande kaffe fortsatte vi och efter en del nötande fick äntligen Patrik känna på gung. Hans nya laxspö kombinerat med en klassisk Ambassadeur gjorde jobbet och till slut kunde vi håva en vacker honlax som precis klev över 10kg-sträcket.

Patrik med en vacker fisk på 10,1 kg.

Nu släppte pressen. Man kunde pusta ut. Patrik hade fått fisk. Hemskt hade väl varit om han kört hela vägen från Gävle för att endast få håva fisk. Vi avbröt fisket, tog skydd undan det blöta vädret och fyllde på med energi för kommande kraftmätningar.

En mindre fisk i sammanhanget återhämtar sig.

Ja, på't igen. Trots den törstigaste, halvslöa, fyrtaktaren jag kört på länge puttrade vi på med förhoppningen om att Patrik skulle få bända något ännu större. Så länge hastigheten var rätt fick väl motorn dricka hur mycket den ville. När jag fällde kommentaren "Nu känns det hett", sög det till i Patriks spö. Det var som på beställning. En fightvillig hona satt press på grejerna och ännu en fin fisk på 9,6 kg hade fått syna håvgarnet.

Tillbaka ner i djupet

Som om inte den stora hane jag redan fått skulle vara nog den här säsongen, bjöds jag på ytterligare ett hugg med en tyngd som kan få den mest sammanbitne sportfiskare att le. Den krigade på ordentligt och första gången jag skymtade fisken i vattnet sa jag åt Patrik, "Den är riktigt grov. Det kan vara en 14+". Väl i håven kunde jag konstatera att den både var riktig grov över ryggen och rund om buken. Vägningen och mätning konstaterade att jag lyckats landa en andra 14+ och den här gången en hona, makalöst. Hon fick snabbt posera för kameran innan hon, liksom de andra laxarna, fick simma åter.

"We like big chicks", hona på 14,62 kg.

Med två så fina toppfiskar den här hösten känner jag att man i lugn och ro kan lägga fokus på andra arter ett tag. Men vem vet, ni kanske ser mig ute på älven i November i väntan på 20+hugget. "There is always a bigger fish.."

Gummifiske

När jag och Jonas hittade en lucka i våra kalendrar, en grå och blåsig höstdag, passade vi på att förgylla den med gäddfiske. Jag hade en hel del nya gummibeten som behövde tuggas in och var därför extra peppad på att komma ut och provfiska de olika modellerna.

Kvällen före-aktivitet. Riggning av Bandit shad, McRubber och Pig shad.

Mångsidigheten med gummibeten är stor. Ett och samma bete kan med lite olika riggning anpassas för de flesta situationer, vilket är riktigt trevligt. Just den här dagen ratade gäddorna dött agn av någon anledning men provsmakade gärna en långsamt infiskad McRubber.

En välgödd liten krigare som föll för Big McRubber.

Efter en dags fiske med olika mjukbeten måste jag säga att jag verkligen gillar McRubber-betena. De är lätta att få en bra gång på, båda med shallowskruv och vanlig jiggskalle. De kastar grymt, finns i en uppsjö färger och fångar uppenbarligen fisk.

Var på den säkra sidan, använd gummi!

Laxdax

I och med det kallare vattnet har lax- och havsöringsfisket kommit igång och det är många som är ute och nöter efter de stora prickigfiskarna. Jag och Hasse har hunnit värma upp och göra bort de nu obligatoriska motorstruls-passen, förhoppningsvis. Alltid ska det vara nåt grus i maskineriet!

Båtmotorer, Hasse och laxfiske. Tre saker som inte lirar ihop.

Med helt ny utrustning för laxfisket har jag varit riktigt peppad på att komma ut. Så pass att man kanske börjat lite väl tidigt. Men bättre det än att komma ut för sent. Även om fisken finns där har de första passen var väldigt tröga. Trots det har jag fått testa min utrustning då en tyngre dam klev på under ett av passen, som dagens enda fisk.

En riktigt ryggbred laxhona på 12,15kg som fick simma tillbaka ner i djupet.

En fin start på säsongen men i skrivande stund har jag faktiskt lyckats fångat något ännu större! Mer om det berättar jag i nästa laxinlägg. Håll till godo!

"Go for the big ones" - Leif Engström

Kågegäddan

Den 20:e september gick första upplagan av gäddfisketävlingen Kågegäddan av stapeln i Kågefjärden. En "enkel och okomplicerad" tävling där 16 lag gjorde upp om Kägegäddan-pokalen (japp, det smög sig in en felstavning på pokalen).

Regelgenomgång med förväntansfulla deltagare.

Det var första gången jag fiskade i fjärden men som tur var hade mina goda lagkamrater Jörgen och Robert varit ut en sväng och rekognoserat området, så vi fiskade inte helt i blindo.

Fisket började trögt och första timmen harvade vi på utan resultat. Retlig nog kunde vi se en annan båt lyfta in en snipa över bord som fick posera mot mätplankan. Riktigt tärande på psyket för en tävlingsmänniska som mig. För att försöka lokalisera huggvillig fisk provade vi lite trolling kring grundområden, vilket resulterade i hugg men tyvärr också en tappad fisk. Total ilska.

Koncentration!

Det fina med hugget vi fick var att vi hade lokaliserat fisk. Vi ankrade med iPiloten och började dänga och plötsligt satt den där, första fisken var krokad och några sekunder senare var den i håven. Även om det var en liten fisk så var det otroligt skönt att spräcka nollan.

Ännu en 80+, fisk nr 11 i ordningen.

Vi fiskade på och lyckades lura upp flertalet gäddor på samma spot under en tydlig huggperiod. Med fyllt kort, 5 gäddor, var vi nöjda och letade oss ut mot djupare vatten. Vi hängde på beten som SG Butch, PN wobbler och stora gummibeten som vi släpade med förhoppningen om att något större skulle kliva på.

Märklig monarki, två gäddkungar.

Tyvärr resulterade det inte i mer än ett enstaka hugg. Av ren tristess började vi spinnfiska på nya platser utan något resultat. Mot slutet av tävlingen letade vi oss tillbaka kring områdena där vi startade. Där lyckades vi med ett idogt nötande peta upp några fler gröna krigare.

Efter en lång dag på sjön gled vi till slut in för poängräkning. Totalt sett verkade dagen varit seg. Alla lagen hade inte kunnat fylla sitt kort, några hade inte ens fått fisk, och de som fått fisk hade fått det under ungefär samma tidsfönster som oss.

Det satt som en smäck!

Dagen avslutades med prisutdelning, pizza, öl och massa fiskesnack. Till både vår glädje och sorg fick vi ställa oss på andraplatsen på prispallen. Första förlorare, 6 cm från förstaplatsen, men samtidigt var det bara ett lag som slagit oss av de 15 vi mötte!

Prisutdelningen resulterade i att en ny Ambassadeur av modell C4, fylld med tracer braid, fick flytta hem till mig och bli en del av min spinnrulle-familj. Jag hoppas innerligt att detta kan bli ett återkommande arrangemang med fler deltagare, större gäddor och mer chips. Team Pringles!

Resultat

1 Dp 425 cm

2 Pringles 419cm

3 Eat sleep fish 377cm

4 Norrlands guld 364 cm
5 Hägglund o co 345 cm
6 Huga bonanza 339 cm
7 Pikesuckers 331 cm
8 Shipwrecks 283 cm
9 Köpstopp 267 cm
10 Hooked 4 life 241 cm
11 B.15 203 cm
12 Persex flucius 176 cm
13 Kågebay explorers 121 cm
14 Pikemaster 0 cm
15 Bigfish 0 cm

16 Cykel & fiske 0 cm

Stort tack till Jonas för arrangemanget, Cykel- & Fiskecenter och Mangeboy för de sponsrade prylarna.

Storfiskreg

Semestern gick i vanlig ordning tokfort och med den brutala värmen blev det inga långa bilresor eller tältnätter.

Efter semestern har jag däremot fått lös en del tid för att återuppta jakten på nya PBn. När man har kört vertikalfiske, jiggfiske och trolling under sommaren är det riktigt skönt att damma av avon quiver-spöna, blanda mäsk och känna "mete-lugnet".

Den mest ädla fångsten efter semestern är en vacker ruda jag fick under en tur tillsammans med rudakungen Hasse G, en fisk som med 70g marginal passerade storfiskreg-gränsen. Wunderbar!

1870 gram fördelat på 42/40 cm.

Utöver den flötmetade skönheten har det blivit ett par bottenmetepass i Skellefteå, Bureå och Umeå i jakten på stor id. Tyvärr har det blivit mycket rekognosering i närområdet för att försöka hitta potentiella storfiskplatser, men vem vet, nästa år kanske man kan posera med en storid från Skellefteåälven?

Några enstaka fiskar har dock frestats för boostade räkor och fått posera för kameran innan de simmat tillbaka ned i djupet.

En vacker id som vågade sig fram då mörkret lagt sig. 

Bralle på knappt tre kg som hittat in på mäskplatsen.

Temperaturen sjunkar för var dag, lax- och gäddfisket hägrar.

"Keep calm, winter is coming" - Game of Thrones

Trollingtävling

Vem kunde tro att man skulle starta semestern med en trollingtävling i Finland. Målet med min vistelse i Kokkola var något helt annat, men får man en muntlig inbjudan och har en lucka i schemat så är valet rätt enkelt.

Tävlingen utgick från Mustakari, Kokkola.

I ärlighetens namn visste jag knappt vad jag tackat ja till. Jag hade inte en pryl med mig, bortsett från proviant och ombyte, vilket är lite ovanligt. Men jag hade fått lovord om att allt annat skulle vara ordnat.

De flesta frågetecknena rätades ut under morgonens regelgenomgång där jag förstod att målet för dagen var havsöring, minimimått var 60 cm och totalvikt utsåg segraren. Sedan var det något om att om man körde med 6 spön fick man sin vikt multiplicerat med 1.5. Men då vi skulle fiska med 20 spön la jag ingen större vikt vid detta. Det var bara att rigga grejerna och fara ut och harva.

Blå himmel och strålande sol, nästan lite för bra.

Precis som utlovat möttes jag av en fullriggad båt med erfaren besättning. Det var bara att kliva in och börja göra i ordning grejerna. Fiske med 20 spön samtidigt kräver lite organisation. Arsenalen bestod av wobbler och skedar i regnbågens alla färger som täckte stor yta med hjälp av planer boards och djupriggar.

Riggningen börjar.

Vi landade kring tiotalet havsöringar och hade några tappade. Tyvärr tappade vi den första fisken som klev på, som visade sig vara av bättre kaliber. Mellan lågmälda svordomar och mummel förstod jag att det var en vinnarfisk som sluppit undan.

Ekipagen på väg ut

De lag som kunde väga in något efter dagens nötande hade en eller två godkända fiskar där alla såg ut att var stöpta i samma form. De låg mellan 60 - 62 cm men med varierande kondition, allt från 2,5 till 3,3 kg.

Förutom några mindre havsöringar hade lyckan att få landa lagets enda godkända fisk, som inte bara gav poäng åt laget i denna tävling utan även i den cup de deltog i (vilket jag fick höra i efterhand) samtidigt som jag, som rätt oerfaren havsöringsfiskare, kunde tillgodoräkna mig ett nytt personbästa.

Min största fisk för dagen, 2960 gram fördelat på 62cm.

En riktigt trevlig dag på havet med nya bekantskaper och en stor portion ny kunskap inom trollingfisket.

Prickigfiskar

Det blev en tur till Landön i år i hopp om att lura upp någon stor kanadaröding. Natt- och morgonfiske efter röding följt av dag- och kvällsfiske efter kanadicker resulterade i otroligt långa dagar i båten.

Hans och Grzegorz under midnattsolen.

Kanadickfisket var tyvärr väldigt trögt under de dagar vi var nere. Trots att huggen var få tycktes man ändå kunna se ett mönster, de tenderade att komma på kvällssidan av någon anledning. De få fiskar som högg höll även en retsam låg snittvikt, alla fiskar utom Thomas Larssons vackra Kanadaröding som tyngde vågen till 6600 gram.

Kanadaröding på 6600 gram.

Det blev ingen storfiskregga för mig den här turen men med grejerna i vattnet har man i alla fall haft en chans och det är det specimenfisket till stor del handlar om, att nöta. Jag lyckades dock lura upp en vacker bonusöring som ett litet plåster på såren som troligtvis kan ge någon extrapoäng i Norrländska Specimentävlingen.

Insjööring på 2900 gram.

Förutom dessa fiskar blev det en hel del röding under natt- och morgonfisket. Dessa föredrog allt som oftast ett långedrag riggad med en "spinnglo" även om jag lyckades vertikala upp ett par på Lauris draggen-myshka. Snittvikten på rödingarna var dock ganska låg och någon fisk över 2 kilo fick aldrig syna mitt håvgarn.

A bad day of fishing is better than a good day of work.

Guldfiskar

En skön dag utan regn och snö. Dock ingen vimma i ån utom några enstaka ströfiskar uppe vid vävaren. Medan bottenmete-spöna stod orörda tog jag och Nicke en Norrlands i solskenet, lagade mat och tacklade upp flötmetespöna.

Frihet. Avkoppling. Rekreation.

När vi ätit gled vi ut i Inre fjärden bland stockar och vassruggar i jakten på den vackra sarven, en riktigt guldfisk.

Efter att vi mäskat upp två platser tog det ingen lång stund innan första nappet kom. Vid krokningen kände jag att det var en bättre fisk och vid håvning visade det sig vara ett nytt personbästa, tackarrr (Magnus Bexhed-uttal). Fisken mättes till 40cm och vägde 1049 gram.

Nytt personbästa. 1049 gram fördelat på 40cm. 

Vi fortsatte att fiska och hade en hel del aktivitet på vår spot, så pass att vi aldrig flyttade från den. Jag fick ytterligare en fin fisk närmare kilot, 993 gram, följt av flera fiskar kring halvkilot. Då det var så mörkt att man knappt såg flötena (man väntar alltid för länge med lysstavar) så lyckades Nicke kroka en fin fisk, en fin sarv som även den mirakulöst nog vägde precis 1049 gram.

I becksvart mörker kontrade Nichlas med en fisk på 1049 gram. 40,5 cm.

Personbästa två pass i rad, ja det är bara att passa på att njuta lite extra. Sarvfisket och flötmetet är riktigt trevligt och jag längtar redan till nästa gång jag åker söderut i jakt på något mer tropiskt.

“I go fishing not to find myself but to lose myself.” –Joseph Monniger

Brutalt gösfiske

Jag och Nicke åkte ned till Gävle under valborgshelgen för det klassiska vimma- och sarvfisket. Tyvärr möttes vi av snö, regn och snålblåst så istället för att slå upp tälten i snöstormen checkade vi in hos Thomas för pizza, öl och övernattning. 

Från sommarvärme till snöblandat regn.

Under pizzamiddagen fick jag höra att Thomas och Nicke planerat att åka ut och vertikalfiska, nåt jag var riktigt sugen på att haka med på. Dock så hade Thomas lovat att guida Nicke och själv hade jag inte en pryl med mig för det, förutom mitt nya Fantasista-spö och några jiggar som jag köpte i Övik på Naturkompaniet på vägen ned.

Jag ringde till Cissi och hörde om hon skulle ut och hade några grejer att låna mig, men hon var osäker då det lovades hårda vindar och tämligen kasst väder så vi bestämde oss för att avvakta. Dagen därpå åkte Thomas och Nicke ut och vertikalfiskade medan jag körde vimma i Testeboån. Fisket sög, snön och kylan var knappast positivt för vimmafisket, så jag blev riktigt glad då Cissi ringde och sa att hon skulle ut och frågade om jag fortfarande var sugen på att köra. Då lurat upp två abborrar och någon enstaka braxen, så var valet rätt enkelt.

När vi åkte ut hade Thomas och Nicke fått en gös på ca 2kg och de sa att gösarna var riktigt kinkiga. Det lovade inte direkt gott men jag var ändå riktigt glad att få komma ut och få chansen att lära mig lite mer av proffsen. 

Jag hade visst råkat ställa väskan på Bellas plats.

Fisket var trögt, det var blåsigt och det haglade och snöade emellan åt. En del gösar var helt apatiska och rörde sig inte ens då man släppte jiggen medan andra steg och visade intresse för att sedan göra en besviken genom att snabbt dyka igen. Cissi lyckades dock till slut lura en gös på ca 3kg, vilket kändes bra. Vid det här laget var jag fortfarande utan fisk.

Sedan hände något helt sjukt, det mojnade och solen tittade fram och plötsligt hörde man ett glädjevrål från Thomas båt. Han hade fått landa en riktigt fin gös på 7,3kg. Glädjen i båten var total.

Thomas med en dam på 7,3kg fördelat på 90cm.

20 minuter senare ser jag en håvning på avstånd. Nicke hade släppt på ett stort eko som visade sig vara en huggvillig gös på 7kg. Glädjevrålet över Nickes 15:e art hördes över hela sjön. Det var ju helt osannolikt med två sjuor i båten under samma tur.

7kg och Nickes 15:e art.

10 minuter senare släppte jag på en större fisk som betedde sig precis som många andra. Den steg och följde jiggen uppåt för att sedan sjunka ned igen. Jag följde fisken nedåt med jiggen och provade sedan att göra ett snabbare ryck uppåt. Jag fick fiskens intresse, som återigen steg mot jiggen och jag lyckades trigga den till hugg. stumt och skönt. 

Upp kom en drömfisk som Cissi först trodde var en gädda. Till vår glädje kunde vi se att det var ännu en stor gös. Väl i håven såg vi att det var ytterligare en fisk kring 7 kg. Måttbandet visade 89cm och vågen stannade på 6,8kg! På två båtar hade vi alltså lyckats peta upp tre fiskar på ca 7kg under en kortare huggperiod. Helt sanslöst. 

Nytt respektabelt pb. 6,8kg fördelat på 89cm. Ett riktigt praktexemplar.

Efter det här blåste det upp och fiskarna blev tämligen omöjliga att få till hugg. Under de tre följande timmarna som vi fiskade fick vi endast en till fisk. Väl i land var glädjen total samtidigt som vi hade svårt att förstå vad som riktigt hänt. Det var helt sjukt och något liknande kan man ju bara drömma om att få uppleva.

Förleksfiske

Till slut öppnade sig även sjöarna här i Skellefteå. Hårda vindar och stark sol var åter igen receptet för att riva upp sjöarna.

Jag var ute i stugan och grejande på med båten medan jag såg hur sjön öppnade sig mer och mer för var timme som gick. Det behövdes inte mer än en bild till Jonas för att övertyga honom om att följande dag hänga med ut för att jaga förleksgäddor.

Vi harvade runt i grunda vikar utan någon kontakt. Bortsett från en snipa, knappt större än Jonas bete, var det helt dött inne i lekvikarna. Så det var inte mer än att styra skutan ut mot djupare vatten, framför allt djupbranter utanför lekvikarna.

I tredje kastet på 4-5 meters djup sög det till, en försiktig men tämligen tung pjäs hade inhalerat min långsamt (slamkrypande) infiskade Mieko Predator. "Över sju", sa jag direkt till Jonas. I vattenytan tänkte vi att det kanske var en fisk kring 7kg. Tyvärr hade jag lämnat håven i garaget så jag fick handlanda fisken med risk för att själva fastna i en stinger, men som tur var gick landningen oproblematiskt.

Upp över relingen en kom en fet förleksdonna, tämligen köldstel ännu, som med sin grova kondition fick se insidan på vågsäcken. Grovleken gjorde att vikten var lite svårbedömd. Hon mättes till 104cm och vägde precis över 9kg, närmare bestämt 9,05kg.

9,05kg fördelat på 104cm. Riktigt go!

Efter några snabba kort fick hon simma tillbaka för att kunna avsluta leken. Efter tre gäddor (2 till Jonas och 1 till mig) avslutade vi dagens fiske och återvände hemåt. En tämligen bra start på båtsäsongen här uppe måste jag säga, nu gäller det att försöka hålla snittet uppe. :-)

Som Leif Engström brukar säga, "Go for the big ones".

Säsongsavslutning

Jag hann lägga ytterligare en helg på isen innan värmen kom, som på kort tid käkat upp all snö och förvandlat all is till slush.

I korthet kan man säga att ena dagen bjöd på ett trögt, solbränna-fiska, då jag mest satt i stolen och lyssnade på radio och drack kaffe medan den andra bjöd på ett bra fiske med två fina toppfiskar.

Tanken var att jag skulle visa Micke hur ismete gick till och det kändes riktigt roligt då jag kunde lyfta in första större fisken, på 7,83 kg, och påpeka att det är få förunnat att pricka in en tur där man får se grövre fisk.

När jag sedan, en timme senare petar upp en garanterat 10 plusare ur hålet vet jag inte riktigt längre vad jag ska säga. Slutligen får jag ur mig, "Alltså, det är inte alltid så här.".

11850 gram, fördelat på 120cm.

Skön säsongsavslutning med min första tia från isen och den här gången var det snubblande nära en tolva i samma veva. Det är fiskar som dessa som gör att man orkar nöta på. Vinterprylarna är undanpackade och nu lägger jag om fokus till vårfisket med allt det har att erbjuda. Nu ska jag se klart de sista minuterna på SHL-finalen och invänta hockeyfesten som lär bryta ut här i Skellefteå.

“I have fished through fishless days that I remember happily without regret.”  

–Roderick Haig-Brown

It has begun

Äntligen premiär i öppet vatten! Det var riktigt trevligt att ta sig ut i kustbandet och spinnfiska efter förleksgäddor.  Det blev en av de tidigare båtpremiärer jag gjort och inte i vilken båt som helst, utan i Makkes nya Starweld 1674. En mycket trevlig leksak!

Sjövarg tuggar Wolf tail.

Gäddorna var grymt petiga och många gånger var de bara fram och stötte till betet. Ibland kunde man få dem att hugga genom att gå ned i betesstorlek men för det mesta verkade de ha fokus på annat. :)

Rekreation med saltstänk och solstrålar.

Vattnet höll drygt fem grader och det verkade inte spela så stor roll vilken betestyp som användes, om det var gummi, jerk eller fluga. Antalet gäddor var rätt jämt fördelat mellan metoderna.

En av Makkes långsamt infiskade flugor blev för svår att motstå.

Nu börjar vårstressen komma ordentligt, man ska hinna med alla arter på en och samma gång. Jag har sagt det förr och säger det igen, alla specimenfiskare borde få extra semester den här tiden på året!

Sist men inte minst, ni glömmer väl inte bort att göra en "figure of 8"när ni har en följare?

Gröna isprinsessor

En ny dag på isen och i vanlig ordning hällde jag upp mitt morgonkaffe och njöt av tystnaden och den friska luften medan jag tittade på vipporna som svängde fram och tillbaka i vinden.

Det hade inte hänt något på en bra stund och jag började faktiskt fundera på att flytta mina spön, men läget kändes bra så jag lät grejerna stå kvar. Tur var kanske det, för efter en påtår av kaffet signalerade en av vipporna hugg. Linan rusade och jag gjorde mothugg direkt. Rätt odramatiskt kunde jag drilla in en 5 kgs-gädda som jag krokade lös i hålet. Nollan var spräckt och det är alltid skönt, speciellt om väntan varit lång.

Jag tacklade om spöt och hann inte vänta speciellt länge innan nästa vippa stod och dansade.  Linan rullade sakta ut från spolen, det hade gått ut drygt 20 fot innan jag bestämde mig för att kroka. I andra änden kände jag en rätt bra tyngd och att det var troligt med en fisk över 7kg. Efter några rusningar vid hålet kunde jag till slut få ned handen och lyfta upp en lång men dock dåligt konditionerad gädda. 

Precis när jag insett att gäddan skulle synas närmare, för vikt och längd, signalerade nästa spö hugg. Jag krokade snabbt lös gäddan och la henne i min vattenfyllda pulka medan jag sprang till nästa spö och krokade den fisken. 

Även den fisken kändes bra, faktiskt tyngre än den första då den som ett ånglok satt iväg efter krokningen. Efter en kort drill kunde jag landa en till metergädda, dock betydligt kortare men aningen stadigare, som jag också ansåg som värd att väga. Nu hade jag två gäddor över metern framför mig som efter vägning visade vikterna 9.25kg (115) respektive 8.05kg (105). Riktigt gott.

9.25 kg. Go längd men tyvärr ingen brutal lekkondition.

Då jag var själv ute blev bilderna lite si så där men jag fick ju bild på damerna i alla fall. Dagen avrundades med ytterligare en femkilos gädda innan jag kastade in handduken och åkte hem. 9,25kg blev ett nytt personbästa på ismete för mig och det är man självklart glad över. Däremot hade man hoppats att just den gäddan skulle kunna ha tyngt vågen lite mer med sin längd på 115cm men sånt är fisket. Det är bara att nöta på.

Hittills har jag lagt det mesta av krutet på gädda men i helgen åker jag nog till Umeå och då kanske jag passar på att fiska lite abborre.

"There is always a bigger fish"